måndag 28 februari 2011

Kissobajs

Hela dagen igår låg Kolfart under trappan. Sent på kvällen tog katten äntligen mod till sig och flyttade sig in i musikrummet igen. Åt lite och placerade sig under vevgrammofonen. Jag låg på golvet intill och pratade med den om ditten och datten en lång stund.
Framåt nattkröken, när jag satt och surfade lite innan sänggåendet, hörde jag att det knakade till i trappan. Strax såg jag ett litet svart katthuvud sticka upp nedanför sista trappsteget. Kolfart såg inte mig på en gång, utan såg sig lite omkring och tänkte just ta ett steg till när blicken fastnade på mig. Hjälp! Brummel, sa det i trappan så försvann katten ner igen. Ett vågat försök, som jag hoppas den vågar sig på igen snart.
Inte en enda gång under hela helgen har katten kissat eller bajsat (vad vi kan se). Den kom in på fredag kväll och har ju ätit lite varje dag. Om den druckit vet vi inte riktigt, det är lite svårt att se om vattnet minskar i skålarna. Lådan har den inte varit och trampat i alls och jag har funderat just hur länge den skulle kunna hålla sig. Lite orolig för mattor och mjuka möbler har vi varit.
I morse hade det tyvärr hänt några olyckor på golvet i mormorsrummet. Bajskorvar låg under bordet. Där finns ingen matta så det var bara att plocka upp och torka rent. Uppkräkt torrfoder hittade vi under en stol. Samma sak där, bara att plocka upp och torka av. Värre var det med kisspölen som dessutom var väldigt stor. Den hade inte heller hamnat på någon matta, men däremot runt ett träben på en antik radiogrammofonmöbel. Träfoten har sugit i sig av det våta och spruckit lite.
Det kändes som en lättnad att katten äntligen hade gjort ifrån sig men det blev ju lite olyckligt där. Vi hade nog föredragit om Kolfart använt mattan i rummet istället. Den är ju ändå tvättbar.
Nåja, så är det nu. Morgonen blev lite bökigare än normalt eftersom vi fick plocka fram skurhink och trasa. Moppa och torka. Jag gjorde i ordning ytterligare en låda med sand och ställde inne i mormorsrummet. Vad vi dessutom borde ha gjort som vi inte gjorde var att lägga bajset och kisset i lådorna för att signalera att här gör man det. Vi vet ju ingenting om lille svarten. Kanske har den aldrig använt en låda och behöver pott-tränas. Nu hoppas jag att Kolfart ska fatta vinken och testa någon av lådorna ändå.
    

2 kommentarer:

  1. Å, vad spännande detta är! Verkar vara mycket lovande ändå...det har ju inte gått lång tid och ändå vågar kissen sig upp i trappen.

    Ang. lådan...ta lite jord utifrån, kankse lite löv osv...något som den känner igen....och nästa gång (om det hamnar utanför) så lägg korvarna i lådan.
    Brittmari i Örebro

    SvaraRadera
  2. Brittmari: Ja, visst känns det lovande och pirrigt.
    Det där med jord är ju en tanke men det blir lite svårt att ta jord och löv utifrån eftersom snötäcket är ca 50 cm djupt här just nu. Blomjord skulle ju kunna funka, men katten har inte visat några tendenser att vilja gräva i blomkrukorna så jag vet inte... men det kan vara värt ett försök.

    SvaraRadera