Gott Nytt År

I skydd av skymningen tog matte och jag en inspektionsrunda och säkerhetskontrollerade området inför nyåret. Kolfart kan rapportera: Allt lugnt.

Nu önskar vi alla ett

Nytt

Gos

År

eller ett

Gott

Bus

År

eller kanske ett

BusGott

MysNytt

GosÅr.

Nåjam, hoppas ni har det bra i alla fall och varmt och gott om tassarna som jag.

Vi hörs igen 2012!

Psstjam: Kan också meddela att matte har tassat över några små slantar både till Snuffefonden och Törebodakatterna idag.

God fortsättning

Tack alla som har kommenterat och julhälsat. Matte har inte haft tid att hjälpa mig tassa runt till alla med kattsonliga julhälsningar, men vi hoppas ingen känner sig bortglömd ändå. I kväll har vi läst allas bloggar och sett vad ni har haft för er under julen och de flesta verkar ha haft en skön jul och en del har till och med träffat tomtekatten. Det gjorde inte jag. Vi har mest suttit och myst tillsammans, tagit en promenad och busat i prasseltunneln. Sen kom ju den där Dagmar och stökade till också...
På juldagen tog matte och jag en promenad runt reviret. Vad får vi då se? Jo, en inkräktare har promenerat runt och lämnat tydliga spår i snön. Det krävde noggrann nosologisk undersökning och tassologisk spårning.

Spårning pågår. En inkräktare har varit på mitt revir!

Spårningen ledde mig under skrotbrummisen där jag självklart jobbade undercover och nogsamt kontrollerade att varje grässtrå forfarande fanns på plats.

Working undercover. Ser ni mig?

Här är jag ju!

Tyvärr fick spårningen avbrytas utan resultat eftersom inkräktaren valt att gå under takdroppet från vedboden där spåren sedan hade droppat bort.
Sen kom ju den där Stök-Dagmar på natten. Jag blev ju tvungen att ligga med matte och husse i sängen hela natten för att hålla tass och kurra dom lugna. Dom trodde ju Dagmar skulle ta med sig hela huset ibland. Ingen kunde sova för det dundrade och blåste så hårt.
Dagen efter låg det grenar och kvistar överallt på hela gården. Matte och husse var ute och spelade plocke-pinn flera timmar och matte sa att hon kände sig som Kokvinnan Britt eftersom hon gått dubbelvikt hela tiden.   

Stök-Dagmar hade slängt grenar över hela tomten.

God Jul!

En jamarns

God Jul

önskar Kolfart och matte Gunsan alla bloggvänner.

Mitt namn

Ville Fjutt-Fjutt eller Fjutten undrar i en kommentar hur jag fått mitt namn. Jag trodde att matte hade jamat om det i början av min blogg, men det har hon inte gjort så jag får väl göra det själv då.

Det var en gång för mycket länge sedan....
.... en dag när mattes systerdotter, som då var väldigt liten, tog lite god tid på sig. Antingen var det på morgonen när hon skulle till dagis eller så var det på kvällen när hon skulle gå och lägga sig eller kanske när hon skulle sätta sig till bords och äta. Nåjam, hur det nu var med den saken så var det så att hennes pappa tjatade lite på henne att hon skulle sluta med det hon nu tassade med och istället komma och göra det hon skulle. Den lilla systerdottern tröttnade på sin pappas tjat och svarade till slut ilsket:
- Tust mä däj, du din kolfartjäkel!!
Varifrån hon snappat upp det uttrycket vet ingen säkert, men helt klart är att 'kolfartjäkeln' blev ett bevingat ord i allas minne.
Förra vintern när matte och husse spanade efter kattspåren runt huset och till slut fick se mig i min kolsvarta päls vaknade mattes minne till liv och hon sa:
- Nämen titta det är en liten kolfart jäkel?
Varje dag när hon spanade i fönstret för att se om jag var där ute pratade hon om den lilla kolfartingen.
Så blev det då så att jag fick heta Kolfart. Lite senare fick jag tilläggsnamnet Zigge också, mest för att en del har svårt att säga Kolfart. Zigge blev det till minne av den dagen när jag flyttade in i huset. Det var den 25 februari och det stod Sigvard och Sivert i almanackan. I tatueringsregistret är jag registrerad som Zigge Kolfart.
Snipp, snapp, snut så var sagan slut.

Bloggawarder

Oj, så mycket kärlek jag fått från mina bloggvänner.
Bloggawarder från flera håll på en gång.
*Gladsvans*

Tack snälla Maurice & Kajsa, Fjutten
och Prinsessan Linnsen (och Frank och Lurrvar).
NosGosar och Tasskramar till er alla!

Villkoren för att ta emot awarden är:

1. Länka tillbaka till den bloggen jag fick priset ifrån.

2. Sätta awarden på min blogg.

3. Välja 5 bloggar att skicka awarden till, som har färre än 200 följare.

4. Låta dem veta att de är nominerad till awarden i en kommentar hos dem.

Eftersom den här awarden har cirkulerat ett tag så har nog de flesta redan fått den. Dessutom är det så många som är värd att få den så det är svårt att välja bara fem. Awarden går till alla som vill ha den.

NosGos!  

Prasseltunnel

Jag har fått en julklapp i förskott. Det tog ungefär en minut att godkänna den. Jag jagar busmusar och bollar och snören igenom tunneln. Ibland rullar jag runt och tittar ut genom hålet på mitten. Ibland kastar jag ut en tass där. Matte var inte snabb nog med handen när hon fiskade upp en boll genom hålet och råkade fastna med ett finger på en vass klo. Dumt gjort av henne tycker jag.
Ibland när jag kör mina sprinterrace springer jag fort genom tunneln och tar ett skutt och landar i husses säng. Då gömmer sig husse under täcket och vågar inte komma fram.
Idag tog jag en liten tupplur i tunneln. Då kunde förstås matte inte hålla sig undan med blixtermanicken.

Vitt och blött

Jag har varit ute i det vita och blöta idag. Burrigt var det, men skönt ändå. Jag och matte gick inspektionsrunda runt huset två gånger och jag konstaterade att allt var normalt. Sen ville jag visa matte var det bästa jaktstället var utifall hon skulle vilja fånga en mus. Men hon vägrade följa med mig under grannens vedbod. *Suck*

Rosenbusken finns på plats.

Hittade gräs under skrotbrummisen. Nom, nom!

Grannen kom ut och pratade lite med matten också. Han hade aldrig sett mig förut sa han och han tyckte det var lite märkligt att jag var så duktig att gå i koppel. Han berättade att han "tagit bort" sin jaktskällis för ett tag sedan och att det var lite tungt. Det hade varit en duktig älghund men den hade blivit gammal och sjuk. Nu har han ingen skällis längre och det är tyst i hundgården. R.I.P Balder.

Stortvätt av blöta tassar och päls.

  

Många ljus...

...för de 80-90 Törebodakatterna som omkommit i en brand i  natt.

 

Det är så tragiskt. Det är så hemskt. Man blir så ledsen i hjärtat.

Det man får hoppas är att det gick fort för de små liven, att de fick somna in innan de hann drabbas av panik.

Vila i frid små vänner.

♥♥♥

Ny frisyr II

Matte stoppade in punkfrissan och sydde ihop Kickeroon igen men jag fixade snabbt till en ny variant på frisyren. Lite mer på sidan den här gången. Variation är ju alltid kul.

Har varit busig idag

Idag har jag varit busig.
Matte och husse har en massa konstiga saker för sig ute runt huset. Hela förra veckan och hela den här veckan har det varit grävmonster och konstiga självlysande gubbar som har trampat omkring och grävt sönder hela gården. Varje morgon och kväll har matte och husse sprungit runt utomhus med ficklampor och lyst och tittat och tittat och jag får bara stanna inne. Okej, några gånger har jag fått gå ut och nosa omkring och kolla så dom inte gräver bort allting.

Jag hjälper dom att kolla upp ritningen ordentligt så dom inte missar  något viktigt.

Idag när dom kom hem från sina jobb kände jag mig lite extra busig prasslade omkring med en papperskasse i hallen under tiden dom åt mat. Och som ni ser har jag ju lagt mattan extra snyggt också.

Sen skulle dom ut och lysa omkring på gården i mörkret igen och då meddelade jag att jag minsann också ville gå ut.

Matte och jag nosade runt hela gården. Jordhögar och gropar överallt och pinnar som sticker upp lite här och där. Konstaterade att min favoritgosros finns kvar och mitt gostrappsteg och mina buskar. Jag vågade mig på att nosa på det stora grävmonstret också och kröp till och med in i monstrets stora gap. Huvva! Man är väl en tuff kisse.

Sen gjorde jag det där jättebusiga. Husse var upptagen med att flytta på brummisen och matte höll kopplet. Först kröp jag ner i en grop alldeles bredvid staketet. Sen kröp jag upp på andra sidan staketet. Matte kunde inte följa med mej så hon höll kopplet så kort hon kunde för att jag skulle vända tillbaka samma väg. Det gjorde inte jag. Istället kröp jag ur selen och försvann ut i svarta mörkret, på andra sidan staketet. Matte lyste med ficklampan för att se vart jag tog vägen. Sen hämtade hon husse och båda två började leta mig. Jag nosade runt lite och sen kröp jag in under grannens vedbod. Hihi. Det var så svart så dom kunde inte se mig alls. Bara mina ögon lyste ibland. Matte trodde hon kunde lura mig med att skramla med en skål med Dentisar. Inte gick jag på det heller. Jag var ju ute efter mususlingar. Efter en lång stund kröp jag fram igen fast på andra sidan vedboden. Där kom husse och lyste på mig. Han kom fram och gosade lite och lyfte upp mig och så fick han gå runt hela staketet och bära mig tillbaka in i huset igen. Jag protesterade inte. 

Inne fick jag faktiskt äta upp alla Dentisarna matte hade lagt i skålen. Sen lagade matte min Kickeroo så jag kunde få mörda den lite igen. Mörda och mörda, jag tvättade den faktiskt noga först, sen gav jag den ett dödligt bett i nacken.

Jag försökte bryta mig ut genom dörren några gånger sen men matte var där och stängde till innerdörren ordentligt och den orkar jag inte öppna. Suck! Jag fick i alla fall nyss jaga en fluga som jag fångade och åt upp.   

Kickeroo med tofs

Husse petade in den punktofsen som jag fixade på Kickeroon härom dagen och trodde att jag skulle vara nöjd med att ha den så. Nej, nej. Inte jag. Jag blev ju tvungen att fixa till den där punkfrissan på den igen.

Jag vill ha en tofs på min Kickeroo!

Nu har dom kattfiskerat min Kickeroo tills matte kan sy ihop den. Dom påstår att det inte är nyttigt för mig att äta Kickerooinnehållet. Vaddå äta innehållet? Jag bara stylar ju punkfrissan.  

Ett ljus för Sixten

Så gick det ändå så som vi alla inte önskade.

Vännen Sixten fick en propp i hjärnan och blev en änglakatt.

Tänder ett ljus för Sixten och sänder varma tankar till matte Emma och Puma som nu får tassa vidare med sorg i hjärtat.

Ny frisyr

Min Kickeroo har fått ny frisyr. Matte och husse gillar inte det och pratar om att Kickeroon ska få åka till stickisen och sy ihop sig. Jag tycker den är rätt cool jag.

Kickeroo med punkfrissa.

Punkfrissan i närbild.

Vad har jag sagt om Kickeroon?? Don't touch!!!

Vet ni vad det här är då? Det är min pingisboll. Jag har sju stycken. Det här är nummer två. Nummer 1 har en buckla på sig

Min pingisboll nummer två.

 

 

Ett ljus för Maya

Tänder ett ljus för bloggvännen Maya som hastigt fått lämna oss och gå över bron till Regnbågslandet.

Hjälper till

Jag hjälper husse att installera en ny dator till matte idag.

En giraffhals

Matte och husse lämnade mig ensam i fredags, länge. Dom åkte jättetidigt på morgonen och kom hem jättesent på kvällen. Dom är ju borta på sina jobb många timmar varje dag, men nu blev det lite längre och det tyckte jag inte om. Jag hann ju bli jättehungrig så när dom äntligen kom hem och gav mig mat så åt jag alldeles för fort så jag kräktes upp allt igen. Husse var snäll och torkade upp kräkset och så fick jag lite mer mat efter en stund, när jag lugnat ner mig. Sen fick jag en present av dom så jag förlåter att dom var taskiga och lämnade mig ensam för länge. Jag fick en Kickeroo eller en giraffhals som är bara miiiiin!

Don't touch my Kickeroo!

  

In Kitten Chaos

Dagens boktips! :)
Simon's Cat 3 : In Kitten Chaos landade i min brevlåda idag. Ännu en härlig bok av Simon Tofield som är så där på kornet. Har suttit i fåtöljen och fnissat sida upp och sida ner.

Höstpromenad

Här kommer det ett litet bildspel på mig när matte och jag var på höstpromenad igår. Matte är så arg på att hon inte kan skapa bildspel på samma ställen som hon gjorde förut så hon kokar snart. Picasa är inge kul muttrar hon. Vill ni se bilderna större så kan ni klicka på bildspelet. Nåjam....man kan inte få allt här i världen,viktigast är att vi är tillbaka på banan igen.

Tillbaka!

KURR!

Det gick fortare än kvickt att få tillbaka bloggen :)

Den blev plötsligt låst igår kväll när matte gjorde fel men nu är jag här igen!

Allt väl

Vill bara lugna er och tala om att Kolfart mår alldeles kolossalt bra trots getingstick. :)
Den filuren har dessutom lärt sig hur man öppnar dörrar och hoppar på handtaget och hänger sig kvar. Nära sex kilo katt på ytterdörrens handtag lär en vacker dag öppna dörren mot friheten. Hittills har hans försök misslyckats men snart, mycket snart..... Numera låser vi dörren även när vi befinner oss på insidan.

Stickigt!

Aj! Kolfart blev stucken av en geting i kväll. Vid grannens vedbod finns en murken stubbe. I den stubben bor det tydligen getingar. Dom gillade inte riktigt att Kolfart trampade på deras hus. Vi märkte inte heller först att det satte sig en geting i pälsen. Först när Kolfart blev riktigt irriterad och satte fart och sprang iväg en bit såg matten att det satt en kuse bak på låret. Kolfart försökte få bort den men den liksom kröp in i pälsen och försvann. Matten försökte vifta bort den med hjälp av kopplet och trodde att hon lyckades när hon plötsligt blev medveten om att det surrade runt hennes huvud. Hon viftade som en tok och dansade runt en sväng. Plötsligt satte Kolfart av i sken igen och matten fick hänga med så gott hon kunde i andra änden av snöret. Getingen satt kvar i Kolfarts päls men han lyckades till slut på egen tass att få bort den uslingen som istället började surra runt mattens huvud igen. Kolfart lade sig tillrätta på sitt favorittrappsteg och betraktade mattens dansuppvisning en stund innan den ilskna getingen gav sig. Huvva!

Hur många stick den getingen hann med att ge Kolfart vet vi inte. Eller kanske dom bara kan sticka en gång? Att det kändes obehagligt på hans bakben är helt klart för han låg och ryckte lite med benet efteråt.

Ett ljus för Ville

Tänder ett ljus för vackra Ville Kantarellkatt som tassat över Regnbågsbron.

Katthem i nöd

Läs mer här >>>

Regntunga skyar

....är ingenting som Kolfart skyr. Ikväll ville lakritstrollet gå ut igen. Matte tog på sig storstövlar och regnjacka och fick en kvarts promenad ute i regnet tillsammans med Kolfart. Han höll sig runt husväggen och tog skydd under rabarberbusken och nosade i alla mushål på vägen runt huset.
Husse stod redo med frottehandduken när vi kom in igen och gosade bort det blöta i Kolfarts päls.

Sugen på ute

Vi tycker inte att han har brytt sig så särskilt mycket om det här med att vara ute. Han har verkat rätt nöjd med att vara inomhus. Men....idag bestämde sig Kolfart för att han ville vara ute. Redan efter frukost satte han sig vid dörren och jamade och klöste på ytterdörren. Husse fattade galoppen och klädde på Kolfart selen och gick ut med honom. Det blev en och en halv timmes rundvandring och kontroll av reviret.



Kontroll av skrotbrummis.



Tittut matte!


Ibland är det förenat med vissa problem att gå med katt i sele. Det fick husse uppleva när Kolfart forcerade rabatten och kröp igenom staketet. Matte fick då rycka in och promenera på utsidan om staketet för att överta kopplet.


Husse i rabattdjungeln.


På andra sidan staketet satt Kolfart så fint på en sten.



Provsittning av hörnsten.

Efter en och en halv timme tyckte husse att det var dags att gå in igen. Det tyckte inte Kolfart. Han satte sig vid dörren och jamade igen. Eftersom husse hade en del jobb att göra med att klättra på stegen och fixa till hängrännorna på huset så fick matte sätta sig på stentrappen medan Kolfart placerade sig i skuggan under en rosenbuske och spanade på hussen. När det blev dags för fika fäste vi kopplet på en krok vid trappen och satte oss i trädgården och fikade. Kolfart låg först kvar i rosenbusken men kröp sedan upp på stentrappen och solade sig och vältrade runt några varv och busade med kopplet.
Efter fikastunden var han ganska nöjd med att gå in igen, men hela kvällen har han jamat och vill gärna gå ut igen och igen och igen. Vi har försökt att busa och distrahera honom med diverse bollar och snören, men det duger liksom bara en liten kort stund.

Svansen

Hur gick det nu då med fettsvansen?
Jodå, det verkar som om det fungerade bra att tvätta med Galltvål. Svansen är lite smalare och tunnhårigare men fettet verkar ha gett med sig. De stickiga döda pälsstråna finns inte kvar. Vi vill ju inte kamma och borsta, pilla och irritera så mycket men nu tappar han bara normal päls. De där flygiga stråna som gärna killar i näsan. Inga tofsar som lossnar.

Sorg i klostret

Tänder ett ljus för Conny hos Klosterkatterna som ikväll fått tassa vidare över bron till Regnbågslandet.

Fettsvans

Är det inte det ena, så är det det andra.
Kolfart tappar hår, överallt. När vi försöker kamma och borsta vill han bara busa med kam och borste. Bita och gnaga. Vi måste nästan vara två som hjälps åt. En som busar eller gosar med honom medan den andre passar på att kamma och borsta lite här och där, där man kommer åt. Nu har han tappat särskilt hårda, nästan stickiga strån på svansen och idag upptäckte vi att det lossnade nästan som tofsar där. Vid närmare kontroll verkar det som om han har drabbats av så kallad fettsvans. Fett och mjälligt var det och löst hår. Jag surfade ut på nätet och letade information om fettsvans och hittade en informativ sida på Swecat.com .
Nu har vi tvättat Kolfarts svans med Galltvål ikväll så får vi se om det funkar.

Lossnad pälstofs från svansen.

Fettsvansen.

När matte surfar

Kolfart: Hej matte! *nosgos*
Matte: Hej Bubben! *nosgosar tillbaka*
Kolfart: Åh, vad trött jag blev i benen. Jag lägger mig här jag.
(Bonk! Lägger sig på tangentbordet.)
Kolfart skriver: uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuurfrrrrrt
Matte: Men snälla....stön...du kan ju inte ligga på tangentbordet... (makar katten från tangenterna).
Kolfart gäspar och sträcker på sig.
Matte klickar vidare med musen och knopprar på tangenter. Hon skjuter kulor i ett spel.
Kolfart sträcker på sig igen och lägger tassen på spacetangenten. Spelet gör paus.
Matte: Nämen.... gruff...! Flyttar tassen och trycker på space igen och startar spelet. Kolfart stoppar och matte startar. Flera gånger.
Titt som tätt hoppar markören iväg på bildskärmen och när matten klickar händer det helt andra saker än hon tänkt sig. Det är katthåren på musmattan som ställer till det. Matten borstar bort och pillar ut strån som krupit in i musen. Kolfart sover.
Kolfart ändrar ställning och plötsligt börjar kulorna byta färg istället för att skjutas iväg när matten klickar. Det tar en stund innan matten fattar att Kolfart ligger med kinden på Ctrl-tangenten.
Matte: *morr*
Kolfart: Zzzznork...
Kolfart sträcker sig i hela sin längd och trasslar in sig i mussladden. Han funderar en stund om han ska döda musen och börjar gnaga på sladden. Matten säger 'Nej, nej, nej!' och räddar musen. Kolfart sträcker sig mot pennburken och får tag i en tjock tuschpenna som han jonglerar med och tuggar på istället. När den hamnar på golvet följer han efter och jagar den en stund, men tröttnar snart. Han tyckte det var bättre att ligga och sova på mattes tangentbord så han hoppar upp igen och lägger sig och somnar.

Mera ute

Matte och husse var borta hela dagen igår och kom hem sent på natten. Det blev mycket gos och mat förståss när vi kom hem, men så mycket bus var det ingen som orkade med just då. Kolfart somnade snällt han också och sov lika länge som matte och husse idag. Idag har vi gått lite på halvfart och mest gäspat. Kolfart har hängt med och tagit det lugnt han också. 



En stund med husse vid datorn.



På kvällskvisten tvättade husse bilen och eftersom vattenslangen ringlar ut genom ytterdörren så fick Kolfart klä på sig selen och gå ut. Länge, länge satt vi på den uppvärmda stentrappan och bara njöt av kvällssolen och spanade på myrorna innan Kolfart faktiskt vågade sig ut på en promenad runt huset igen.

Hallå där nere, myruslingar!



Myrkontroll.



Han nosade på nyponrosen på hörnet och spanade in gräsbrummisen i trädgårdsboden. Han hittade sina gamla musjägarhål och ville självklart krypa in under uthusbodarna, men då räckte plötsligt inte kopplet till av någon underlig anledning. På andra sidan huset hittade vi en död björktrast som husse fick bära bort innan Kolfart hann se den. Den hade nog flugit lite för hårt mot ett fönster. Det hade nog varit mumsigt för Kolfart med självdöd fjäderkotlett men, nej.... vi tyckte inte det.



Nos på ros.

Han hittade sin favoritplats på trappsteget in till vedboden där han satt varje kväll i vintras. Det är något speciellt gosigt med det trappsteget.

Ikväll var det så gosigt att vara ute så efter nära två timmar ute fick vi faktiskt bära in honom.

Varmt idag

Kolfart har varit ute i solen idag. Ja...solen och solen...men ute i alla fall. Han började med att smaka lite på gräset nedanför trappan, sen kröp han in under rosenbusken och utförde en noggrann nosologisk kontroll av den. Efter den noggranna inspektionen måste han vila lite i skuggan under busken. Husse försökte lirka med Kolfart till baksidan för att hänga tvätten. Där det är skuggigare. Men Kolfart tackade nej till erbjudandet och låg kvar under busken.
Han klättrade upp på stentrappen och kröp in i skuggan bakom en blomkruka och flämtade lätt en stund innan han i maklig takt ålade sig in i skuggan under brummisen för en kort paus. Strax tog han sig tillbaka till stentrappan igen och kröp in i skuggan bakom blomkrukan där han hängde en lite längre stund innan han ville gå in igen. Inne i hallen parkerade han vid poolkanten.

På stentrappan bakom blomkrukan



Cool katt hänger i skuggan



Just hangin' around

På poolkanten

Shoppat

Nu har jag shoppat lite hos Simon's cat. :)

Pelle plutten

Idag lånade Kolfart ut sin matte och husse och sina pälsvårdsverktyg till Pelle, mattes mammas katt.

Pelle, 17 år

Pelle börjar bli lite till åren och har kanske fått lite svårt att sköta pälsen själv. Han hade fått klutar i pälsen som matten inte kunnat kamma ut. Bak på benen, under magen och frambenen. Med Furminator, karda och pälskam ryckte vi ut och fixade Pelles päls. Han var så tålmodig och duktig när hussen nötte på med verktygen för att få bort klutarna.

   

En liten del av pälsklutarna.

När vi ändå höll på att trassla med honom, passade vi på att ge honom en dos Drontal maskmedel också. Han har varit lite dålig på att jaga på sista tiden, men senast igår hade han tydligen mumsat på någon bamse till mususling och lämnat rester till matten på altanen. Matten har inte sett några tecken på mask, men dom finns säkert där så det är säkrast att ge dom en omgång.