Nu är det gjort ....fortsättningen

När vi åt vår kvällsmat gjorde han ett tappert försök att hoppa upp på kökssoffan, men insåg snart att hans ben inte bar honom. Vi bäddade med plastad frotte på soffan och lyfte upp honom så han fick sova där. Med nosen rakt ner i soffan som ett stöd.
Efter maten satt vi kvar länge i köket och lät Kolfart sova på soffan. Vi läste tidningar och surfade på mobiltelefonen. När jag började plocka med porslinet i diskmaskinen visade Kolfart att han ville vara tillsammans med mig. Husse fick hjälpa honom ner från soffan och han satte sig på mattan brevid mig. Jag satte mig på golvet och han kröp dit och la sitt huvud på mitt ben och visade tydligt att han ville lägga sig i mitt knä.
Då bar vi upp honom på övre våningen och jag satte mig i fårskinnsfåtöljen och Kolfart fick ligga i mitt knä där. Så satt vi tillsammans i 2,5 timme.
När husse sa godnatt följde Kolfart med honom till sängen och där sov han sedan hela natten.

Idag har han mått bättre, varit piggare och sprungit upp och ner för trappan flera gånger utan problem. Ibland märker vi en tendens till vinglighet. Han dricker vatten och går på lådan och sover. Han är hungrig men det verkar som om han har svårt att svälja maten och blinkhinnorna i hans ögon ligger synliga hela tiden. Vi har testat att ge honom blötmat istället för knaprigt torrfoder och det gick bättre, men han tog bara det geléiga i maten, inga köttbitar. Vi har blött upp torrfoder och han har ätit två-tre bitar. Inte mer. Men han visar tydligt att han vill ha mat. Tittar på oss med sina ledsna ögon med blinkhinnorna synliga och lite rinnig gegga under ögonen och han gooooosar. När vi åt frukost och vid eftermiddagsfikat ville han bara komma upp på bordet hela tiden och tiggde, tiggde. Nu sover han på en kontorsstol här bredvid mig.

1000 frågor och funderingar från en lite bekymrad matte och husse:
Varför har han så svårt att äta? Eftersom han kan lapa vatten och han tvättar sig på kroppen och slickar sig runt munnen så verkar det inte vara något med tungan. Kan han ha blivit sårig i halsen av någon syrgasslang? Han fnyser lite när han dricker vatten och när han försöker äta. Som små nysningar. Kan han ha fått någon reaktion på vaccinet eller ID-märkningen? Varför syns blinkhinnorna hela tiden? Och varför kommer det gegga i ögonvrårna? Han verkar pigg och glad och normal för övrigt, kurrar och spinner och vill vara med oss. Är det någon av er där ute som känner igen de här symtomen efter kastrering eller vaccination?
Om vi inte ser någon förändring tills i morgon så tar vi kontakt med Smådjurskliniken igen och frågar.

Nu är det gjort... första delen

På väg in i buren

Bilresan hemifrån till veterinären gick jättebra! Vi sprayade Feliway både i buren och i bilen. Jag täckte buren så det blev lite mörkt åt honom. Kolfart blev lite orolig när vi började rulla och "bäddade" lite åt sig i buren. Sen rullade han ihop sig och låg stilla resten av resan och sa inte ett jam. Vi behövde inte stanna en enda gång. Vår testresa igår hade nog sin inverkan och Feliway gjorde nog det hela ännu bättre. Hos veterinären hade jag väntat mig att vi skulle få vara med eller vänta under operationen och sedan ta med honom hem direkt. Så funkade det på 80-talet när jag kastrerade Simon. Men inte nu.
Vi fick lämna Kolfart och åka hem i tre timmar. Vilket tomrum det blev i mitt hjärta.... En lättnad men samtidigt ett tomrum. Jag hade målat upp bilden av en kräkande, halvt förlamad misse som kissar på sig och vinglar omkring men den bara försvann i ett nafs när vi fick lämna honom. Sköterskan kollade om han var chippad, vilket han inte var. Hon kollade hans öron och sa att han troligen hade skabb och att de skulle behandla honom för det också.

Blått öra

Vi halvsex tiden på kvällen åkte vi alltså tillbaka och hämtade vår lille vän. Det var ett sömnigt litet lakritstroll som låg i buren. Veterinären var jättegullig och berättade vad de gjort och hur vi skulle ta hand om honom på bästa sätt när vi kom hem. Hon förklarade att de hade ID-märkt honom och att det var därför hans öra var blått. Det blåa kommer att trilla av om några dagar och siffrorna kommer att träda fram. Jag hade egentligen tänkt mig en chipmärkning, men det måste ha blivit något missförstånd där. Nu är han i alla fall ID-märkt så att det syns att han äger några tvåbeningar.

Någon skabb hade han inte (precis som jag trodde), men han var smutsig i öronen så dom hade gjort ren honom ordentligt. Vaccinering och kastrering hade gått bara bra och båda kulorna fanns på plats.

Bilresan hem gick hur bra som helst. Han somnade i buren och vaknade först när vi började röra på oss för att stiga ur. Vi öppnade hans fängelse och släppte ut honom i hallen. Det tog en liten stund innan han fattade att benen inte bar honom. Han tippade omkull några gånger men reste sig upp igen. Promenerade omkring som Bambi på hal is, vinglade och föll. På mattan i hallen vilade han med nosen rakt ner i golvet. Jag tror nästan att han höll balansen så, med nosen. Han låg där en lång stund, kanske somnade han igen. Efter en stund kvicknade han till igen och började resa sig upp. På väg till kattlådan vinglade han omkull några gånger, men husse stöttade honom lite och han satte sig i lådan och kissade länge. Det kändes som det var efterlängtat och vi berömde honom för att var så duktig. Så vinglade han tillbaka till mattan i hallen och somnade där med nosen i golvet. Vi lät honom ligga där i fred.

Med nosen i golvet

Nu är det dags....

....för det onämnbara. I morgon har vi tid på Smådjurskliniken för..... humptydumpty..... kaxxxxxing, vaccinering och chipmärkning. Stackars liten Kolfart vän kommer bli alldeles yr och vinglig. Bra att vi fick tid i morgon eftersom vi är lediga några dagar så vi kan hålla lite koll på honom efteråt.

Jelp!