tisdag 31 maj 2011

Nu är det dags....

....för det onämnbara. I morgon har vi tid på Smådjurskliniken för..... humptydumpty..... kaxxxxxing, vaccinering och chipmärkning. Stackars liten Kolfart vän kommer bli alldeles yr och vinglig. Bra att vi fick tid i morgon eftersom vi är lediga några dagar så vi kan hålla lite koll på honom efteråt.
Jelp!

9 kommentarer:

  1. Man mår verkligen pyton efteråt, av bedövningen. De andra grejorna minns jag ingenting av, tackjam för det. Lycka till i morgon, Kolfart!

    SvaraRadera
  2. Lycka till lilla vännen.
    Kommer att gå bra!
    Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Det kommer att gå bra. Min katt mådde inte bra efteråt. Så jag såg till att hålla honom i ett rum (första natten) som var mörkt och stängde av alla onödiga ljud. Dessutom hallucinerade han att han hade något i halsen så jag fick övervaka honom för att han inte skulle klösa sönder munnen med tumklorna (men det var nog unikt för jag har aldrig hört om en katt som gjort något liknande). Dagen efter var han bakis och låg stilla med svansen mellan benen. Men han blev ok och lilla snittet läckte bra. Det kommer att gå bra!!! Minns att jag kände mig fruktansvärt skyldig!

    SvaraRadera
  4. Mys med varm matte eller husse efteråt är nog bra. Vi håller tassarna för att allt går bra. Nosbuff

    SvaraRadera
  5. Håller tassarna för dig imorgon, Kolfart! Hoppas att allt går lika smidigt för dig som för oss. Vi var kvar några timmar hos vettisen efteråt för att de skulle kolla att allt var ok med uppvaknandet. Väl hemma var vi hyfsat pigga. Visstja, minns lite vingel och lite "tiss" utanför lådan. Vi tror att allt bara ska gå bra! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. Sambo och Roxy31 maj 2011 kl. 21:03

    Lycka till lille Zigge K, du kommer snart att må så bra SÅ!!
    Här kommer en liten nospuss från oss *

    SvaraRadera
  7. Mjau, vi lovar att spinna massor av healingspinn så du kommer att må toppen ganska kvickt! Och tillvaron blir lugnare och tryggare! NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  8. Åh, vilka snällisar ni är alla. Blir nästan tårögd av all omtanke. Har gjort det en gång för många år sedan med min älskade Simon *saknar* så jag vet vad som kan hända, men det känns ändå pirrigt och "skyldigt". Men det går säkert bra.
    Kram och nosbuffar till er alla.

    SvaraRadera