En lugn dag

Det har varit så jamars blåsigt idag så vi har tagit det lugnt inomhus. Kolfart har mest legat och sovit på övervåningen. Husse och Maja har legat och vilat i den blå soffan och matte har bakat bullar.

Detta är första gången som Maja stannat kvar när hon fått sällskap i soffan.

Så här låg dom länge och gosade och vilade.

Bullar på jäsning.

Maja jamar ut

Jam, jam, jaaam, jaaam, mjaao, mjaooo, meow, mjo, mja, mjää, jam, jao, jamjam, mjaooo, miii....

- Maja- 

Idag har Maja släppt taget. I morse när jag hälsade godmorgon till Maja låg hon i den kattförbjudna blå soffan och tittade på mig som vanligt. Jag la handen bredvid henne en millisekund och lät henne nosa på den. Snabbt flyttade jag handen till hennes kind och döm om min förvåning när hon svarade med att gosa tillbaka. Hon tittade inte på mig, men gosade och ...hörde jag inte ett litet kurr där också. Myyys! Det blev en lång stund med morgongos och jag hade så svårt att slita mig ifrån henne för att åka till jobbet.
Vi åkte inte direkt hem efter jobbet ikväll så katterna fick vara ensamma lite längre än normalt. Jag vet inte om det var det som gjorde det eller om det har hänt något annat idag, men plötsligt började Maja jama och vanka omkring. Kolfart jamade och svarade på andra sidan dörren. Jam, jam, jam, jam...
Jag testade med handen åt Maja igen när hon låg på en stol och hon gosade tillbaka, mer och mer och mer. Hon ville inte sluta. Oj, vad hon tog igen allt gos hon missat sedan hon flyttade hit. Hon jamade och gosade och jamade och gosade.
Husse satt tillsammans med Kolfart på andra sidan nätdörren och tittade på Maja. Vi bytte plats och jag satte mig med Kolfart och husse med Maja med samma resultat. Maja gosade med husse också. Jamade och kurrade!
Kolfart visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen. Han gjorde små utfall mot nätdörren ibland när Maja kom nära. Då ryckte hon undan lite och fräste åt honom, men kom snart tillbaka igen. Kolfart backade ibland och ibland klättrade han och försökte krafsa på nätet. Alldeles spänd i hela kroppen och med lite tjock svans.
Vi lät Kolfart vara i köket tillsammans med husse och öppnade alla andra dörrar så att Maja kunde gå runt och undersöka resten av huset. Vi tänkte att hon skulle sluta jama om hon fick lite nya saker att nosa på. Det som hände var att hon sprang uppför trappan och jamade runt några varv på övervåningen. Nosade snabbt igenom rummen uppe och sprang sen ner igen och fortsatte jama.
Nu har vi återgått till den gamla indelningen av rummen för natten, och Maja fortsätter att jama.
Vi vet inte riktigt hur vi ska tolka allt detta jam, lilla stumpan. Vad är det du vill säga oss?

- Matte -
  
 

Påskaftonsmys

I natt har Kolfart sovit själv på nedre våningen. På förmiddagen låg förkylda husse och vilade lite i sängen och matte låg bredvid och fingrade på mobiltelefonen. Då ville Kolfart också vara med. Mittemellan. KURR!
Både husse och matte gosade samtidigt med katten. KURR! Så blev han plötsligt busig så husse hämtade flygfisken. Bus, bus, bus!!!

       
Några fullständigt överexponerade busbilder. Kameran i mobilen hade helt fel ljusinställning.
Solljus, vita lakan och en kolsvart katt är ingen bra kombination.

Till slut blev buset och goset alldeles för mycket så Kolfart flydde sängen med ett jättehopp och landade vid tröskeln  in till TV-rummet där han busade själv en stund. Resten av dagen har han mest legat i förbjudna soffan och sovit.

Supergos

När jag kom hem från jobbet idag ägnade vi oss en stund åt gos i soffan.

Goset övergick sedan till pälsvård och jag fick borsta länge.

Kurr och spinn!

I kväll tog jag chansen till gos igen och då blev det verkligen supergos. Han slickade mina fingrar och jag fick pilla med framtassarna och mellan trampdynorna. Han vred sig runt på rygg med magen i vädret och sträckte framtassarna rakt upp i luften och jag fick klia hela magen. Mjuk och go' päls! 

Det kändes verkligen som om jag vunnit hans tillit och förtroende.

  

Utan att ropa för mycket hej, men... det verkar som om vi fått lite ordning på matsmältningen.

Han får just nu många små portioner Hill's varje dag och vi har lärt oss att han vill ha lugn och ro efter maten. Inget bus med papperstussar och snören förrän maten har smält ordentligt.

     

Nosgos!

Trots att han gosade själv med min hand när vi sa godnatt kvällen innan, så upplevde han mig som farlig igen igår på morgonen och skyggade när jag satte fram handen.
Samma sak igår kväll när vi kom hem från jobbet. Då kröp han längs väggarna igen och gömde sig under stolar och pallar. Jag försökte mig på att komma med kam och borste men kom aldrig ens fram till honom innan han kröp iväg. Vi lät honom vara för sig själv på nedre våningen och tänkte att han kommer nog upp till oss en stund senare.
Ingen katt kom och till slut gick jag ner och hälsade på honom där han låg i den blå soffan. Då accepterade han min hand igen och jag fick klia och gosa, klia och gosa, klia och goooosa och kliiiiiia och mmmmmmmm vad det här är skööööönt..... buff och nos och buff och mera, mera.....! Jag blev svart av löspäls på min hand och Kolfart bara njöt.
En stund efter att jag lämnat honom i soffan gjorde han en liten visit hos oss på övre våningen men gick snart ner till soffan igen.
Under kvällen portionerade husse ut maten lite då och då. Ungefär en matsked per portion fördelat på två tallrikar placerade en bit ifrån varandra. Allt för att han inte ska hetsäta och kräkas och det känns som om det fungerar bättre nu. Ingen kräk på hela gårdagen.
När det var dags att säga godnatt gick jag in till honom igen. Jag chansade på att få sitta i soffan bredvid honom, och det fick jag. Jag sträckte fram handen och gosade med honom. Han körde med sitt huvud mot min hand och jag sträckte fram mitt ansikte och vi möttes nos mot nos och buffade panna mot panna.
Lycka! :)

I morse accepterade han handen och lite gos. En pannbuff fick jag också men sen var det nog.

Pälsvård och nästan buff

Idag har det varit pälsvård på schemat.
Husse körde snabeldrake på nedre våningen och jag satt och läste i min fåtölj. Kolfart låg under husses fotpall. Så hörde jag slickljud och tänkte att nu ska han kräkas igen.... men det visade sig att han tvättade rumpan. :)
När han legat en stund tänkte han gå ner en våning men blev lite fundersam över snabelljuden nerifrån så han kom tillbaka och kröp ihop under min fotpall (där jag hade mina fötter ovanpå). Plötsligt stack det upp en baktass framför mina fötter och det visade sig att han tvättade sig där bak igen. :)
Efter en stund satte han sig i trappan och tittade på husse genom glasrutan på dörren. När husse var färdig öppnade han dörren och Kolfart gick ner och åt lite mat. När han ätit intog han den blå soffan.
Jag läste vidare i min bok och hussen gick till garaget.
Någon halvtimme trekvart senare gick jag ner och hälsade på Kolfart i soffan. Jag hade med mig kardan och visade honom den, lät honom nosa på den. Han gjorde som han brukar, tryckte ner nosen mot den och höll den där länge. Sen testade han att gnaga lite på den. 'Tandborste?' 'Näe...inte riktigt.'
Jag drog lite lätt med kardan på hans framben och lät honom nosa igen. Sen drog jag lite lätt med kardan på hans hals. 'Mmmm... sköönt!' Jag fortsatte upp mot huvudet och lite på ryggen och det var så härligt att se hur han riktigt blundade och njöt! Jag kliade med fingrarna och använde kardan omväxlande runt hals och huvud och han fick nosa och gnaga på borsten emellanåt. Efter en stund märkte jag att det blev liksom lite för mycket för honom så jag lät borsten och handen vila och lät honom vara i fred. Då började han tvätta sig på benen och sidorna fast jag satt alldeles intill.
Nu har det gått några timmar och jag var nyss och hälsade på honom i den blåa soffan igen. Jag lutade mig fram mot honom med näsan och pannan och han sträckte sin nos mot mig men stannade upp alldeles intill, satte sig upp i soffan och tittade på mig med en blick som såg ut som: 'Hörrududu, här ska minsann inte buffas!' Sen vände han ryggen och rumpan åt mitt håll istället och sneglade på mig över axeln. 'Hmpff! Du ska inte tro att du kan lura mig...'
Jag smekte honom lite på kinden och strök över ryggen (och tyckte mig höra ett litet dovt spinn där inne).
Så tog jag tag i den fula tovan på svansen och använde stålkammen försiktigt. Kolfart tittade vad jag gjorde och lät mig hålla på. Jag lyckades till slut få bort den fula klumpen och nu sitter det bara lite brun päls kvar där. :)
Duktig Kolfart-gubbe!
 

Gooooos! :)

Igår kväll när vi tittade på Melodifestivalen kom katten uppför trappan igen. Han la sig i hallen och höll koll på mig en lång stund. Sen gjorde han en lov in i sovrummet och strax därefter tog han en kontorsrunda. Så kom han tillbaka till hallen och la sig på tröskeln in till TV-rummet en liten stund. När musiken började låta från TV-apparaten reste han sig upp och gick ner igen. Antagligen gillade han inte musiken han heller.
Idag när vi fikade satte vi oss i rummet med den blå soffan. I soffan låg Kolfart och slumrade.
Vi satte oss försiktigt i fåtöljerna på var sida och drack vårt kaffe med dopp. Kolfart höll koll på oss men låg lugnt kvar i soffan.
När vi fikat färdigt lutade jag mig fram och sträckte fram handen mot Kolfart. Han nosade på mina fingrar och såg nästan ut som om han tänkte slicka mig på tummen.
Jag sträckte ut ett finger och kliade försiktigt under hakan och fortsatte sedan upp mot kinden och på halsen. Kolfart blundade, sträckte på halsen och njöt.
Jag fortsatte under hakan och runt på andra kinden och halsen med samma reaktion. Så nafsade han tag i mitt finger och höll det i sin mun en stund, inte hårt alls. Jag lät handen vila och han släppte taget och nosade lite på fingret.
Jag lät handen ligga kvar en stund innan jag sakta drog bort den. Kolfart lade ner sitt huvud på sina tassar och blundade igen.
Wiii! Jag har fått gosa lite med Kolfart!  

Hålla tass!

Kvällens stora framsteg: hålla tass!
Kolfart hade ätit och lagt sig i soffan. Jag kom in i rummet och pratade en massa strunt som vanligt. Kolfart lyssnade och tittade på mig. Jag satte mig i fåtöljen och mumlade vidare om ditten och datten.
Så började han tvätta sig på bröstet och tog sedan båda framtassarna. Ett litet lyckorus gick igenom mig eftersom det var allra första gången sedan han kom in som han ägnade sig åt pälsvård, och det trots att jag satt och såg på.
När han tvättat tassarna la han ner huvudet och blundade. Jag satt kvar i fåtöljen och betraktade den vackra varelsen i min soffa. Om jag bara kunde få klappa....
Så kröp jag försiktigt ner på golvet och la mitt huvud i andra änden på soffan. Kröp ihop med mina tassar under huvudet och bara satt så. Kolfart tittade upp på mig, men låg kvar och la sedan ner huvudet igen och blundade. Så låg vi länge. Kolfart i den ena änden och jag i den andra.
Försiktigt kröp jag sedan liiite närmare. Kolfart låg kvar. Sen liiite till. Kolfart blundade vidare. Så lät jag min hand sakta krypa mot katten och lät armen bara ligga där lite utsträckt. Jag lyfte lite på fingrarna och Kolfart sträckte fram nosen och luktade på dom och tittade på mig. Så sträckte han ut ena framtassen och la den ovanpå min hand och grep tag lite med klorna runt ett finger men släppte snart igen och lät tassen ligga kvar på min hand. Jag lyfte ett finger och klappade lite på hans tass och kände på hans skorviga trampdynor.
Han lät mig känna på hans tass och han sträckte ut på soffan bredvid mig en stund. Hjärtat slog nästan dubbelslag av glädje! :) 

En bättre bild på Kolfart

Här ligger Kolfart och solar sig lite i den (kattförbjudna) blåa soffan.

Inne! :)

Äntligen! Ikväll vågade Kolfart gå längre in i huset när den hade ätit sin matportion på hallmattan innanför dörren. Vinden tog tag i ytterdörren och tryckte sakta, sakta igen den och innan katten fattat vad som höll på att hända hade jag smugit mig fram och stängt till dörren. En kort panik inföll sig när katten upptäckte att den inte kunde ta sig ut och den kilade hastigt in i den mörklagda delen av huset. Vi höll oss tysta och stilla och jag satt länge på köksgolvet och väntade att katten skulle kika fram någonstans, men allt var tyst. Jag smög mig in i mörkret och in i musikrummet där jag antog att den skulle ligga och kura någonstans. Självklart ligger Kolfart i den blå soffan. Den blå soffan som vi tänkt oss som en kattfri zon. Alla våra katter har älskat att ligga i den blå soffan. Varför skulle Kolfart vara annorlunda? Jag lät katten ligga kvar där och gick tyst därifrån.
Nu har vi suttit på övre våningen och tittat på TV med låg volym hela kvällen och katten har fått vara i fred på den nedre våningen. Vi har ställt fram mat och vatten och en sandlåda till den och vi hoppas att den kommer att använda lådan när behovet kommer.
Nu får vi ta oss en funderare på hur vi ska gå vidare och få den att känna sig trygg med oss.