Vad har vi gjort sen sist?

Nu är det så jamarns länge sedan matte tassade ner nåt i vår blogg så nu fräste vi till på skarpen att hon måste tassa ner nåt innan alla tror att vi har trampat över till andra sidan bron.

Så är det inte. Vi mår bra och viftar på svansarna till alla våra bloggvänner och hoppas ni mår gott allihopa.Vad har vi gjort sen sist vi var här?

Värmt oss med varandra.

Vi har gosat ihop.

Kolfart har gosat med husse i knä.

Vi har ätit tillsammans.

Maja äter mest såsen och petar ut bitarna utanför.
Kolfart äter snyggare och äter allt.

Kolfart äter frukost med husse.

Han är sugen på filen.

Vilat med husse.

Vi har hållit tass....

...och hållit tass...

...och hållit tass.

Och gosat med husse.

Och spanat på stora pippifåglar tillsammans.

Jättefjäderkotlett.

Varit ute och snokat.

Vilat.

Gosat med mattes skor.

Sovit med mattes skor.

Tittat på jamarbra film.

Firat att matte äntligen har semester

Hittat ett nytt kurrigt ställe att mysa på.

På fotpallen, under filten...

...melllan mattes fötter.

Tasselsudd

Matte fick lite svårt att åka till jobbet igår morse. Hon hittade oss i en goshög och en tasselsudd och ville helst krypa ner tillsammans med oss i soffan. Kan bara meddela att vi hade det jamarmysigt utan matte.

Tasselsudden.
Fyra Majatassar och två Kolfarta.

Söndagspromenad

 Igår fick jag vässa dubbarna extra mycket för att ta ut matte på en söndagspromenad. Det var halt och kallt åt tassarna, men skönt

 

Det snöar!

Det tog tid, men till slut fattade matte att det var allvar. Jag var bara tvungen ut och känna på snön idag. Det där vita fluffet har tagit över gården fullständigt. Inte ett grässtrå syns längre. Såna saker måste nogsamt noskontrolleras och tassifieras.

 

Ett varv runt huset räckte för att jag skulle kunna konstatera att allt var i sin ordning. Sen gick jag in igen. Kall om tassarna och med snö i pälsen kröp jag upp i kökssoffan och lät värmen från elementet värma mina tassar. Maja kom snart och höll mig sällskap och lånade ut världens bästa kudde.

Nu zzover vi lite Maja. Zznork...

Gos med matte

Igår fyllde min matte år. Det kom flera tvåbeningar och hälsade på och både Maja och jag mötte alla i hallen och hälsade dom välkommen och markerade alla nya skor. I morse gav jag matte den bästa present hon har fått på länge. Jag gav henne det finaste en katt kan ge sin tvåbening: Supermycket NosGos, Tasskramar, Kurr och Spinn nästan över en timme i sängen. Matte fick nästan tennisarm på kuppen säger hon (jag vet inte vad det är, men det är säkert nåt jättefint det också).
Maja låg på avstånd i fotänden på sängen och höll koll på oss. Hon hade jagat en fluga nästan hela natten så hon var nog lite trött tror jag.

Tassar i snön

Vi fundilerar på vem det är som gör spår i snön på vår gård. Det är inte våra spår. Det är någon som jagar fåglar och möss hos oss och lämnar tassavtryck. Vi vill veta om det är någon misse som bor hos människor. Nu är det så kallt utomhus så om missen inte har något varmt och gott hem att bo i så måste vi hjälpa den. Vi har bett matte och husse att hålla koll där ute. Matte brukar lysa med ficklampa i mörkret ibland utifall det är en skyggis som gömmer sig under något hus eller en bil.

Snökoll

Jag jamade i på skarpen åt matte idag att jag ville gå ut. Det luktade så förjamligt gott utifrån. Maja höll kollen genom fönstret. Först gick jag ut på trappen, sen gick jag in igen för det blev kallt åt tassarna. Jag sa till Maja att hon inte skulle vara orolig. Sen gick jag ut igen och forcerade fluffet och tog mig en koll på parkbänken men konstaterade att den är inte riktigt sittvänlig just nu eftersom den är överfluffad. Husse höll på att flytta det vita fluffet på marken och jag måste ju bara checka av funktionen på fluffmackapären så att han inte skulle råka illa ut. Jag passade på att testa åkvänligheten också och det var inga problem. Allt lugnt, men vi har haft besök av någon mus- och fjäderkotlettjägare här på tomten och den hade nog varit och markerat lite på fluffmackapären också. Rackarkatt!
Efter att jag kollat bärigheten på fluffet på husses flufftipp så kändes det som att det var dags att gå in igen. Det var lite kallt åt tassarna. Jag knaprade i mig lite mat och kröp ner i bädden under elementet i hallen och värmde upp mig igen.
~ Kolfart ~

Fluffmackapär.

Nos, nos...hmm...här har någon annan kattrackare varit och markerat.

Nu kör vi husse!

Bärigheten på flufftippen är helt okej.

Burrr! Nu vill jag gå in!

Spår i snön

Idag har jag varit utomhus och tassat i det vita fluffet och nosat. Jag kan rapportera att det var pälsresande kallt ute, men jag ville ändå göra en liten snabbkoll. Matte såg till att fjäderkotletterna fick ny mat så vi ska ha något att spana på från fönstret. Allt lugnt.
~ Kolfart ~

Nosa, nosa, nosa.

Det här är mina tassavtryck i snön.

Värmer tassarna

Jag ligger egentligen och värmer tassarna nu efter att ha varit ute i det vita fluffet med matte en vända, men vill ändå tipsa om att vita Morris (och Maja) har startat en egen blogg om ni vill följa hur det går med hans sjukdom. I matte Kattastrofens blogg kan ni läsa vad som hänt sedan igår.

Lästips

Matte har drabbats av någon sorts mask..... latmask tror jag den heter och den ställer till så hon knappt orkar starta datorn ens. Suckjam! Det är 20 dagar sen hon skrev nåt här.
Idag fick jag i alla fall ut henne på en promenad runt huset, men huvva vad kallt det var i tassarna. Jag blev tvungen att springa in i garaget två gånger för att värma tassarna. Burrr! Nu har jag legat på kökssoffan och värmt mig i flera timmar. Och matte har suttit i sin fåtölj och läst slut på sin bok. Tycker det verkar vara en tråkig bok jag, för tårarna har trillat på henne ibland när hon har läst. Men den har en katt på framsidan så då handlar den väl om nåt viktigt i alla fall. Matte skriver:

Mandarinstunder av Lilian Bäckman.

En bok om sorgearbetet efter katten Zebs död.

Eftersom jag hade glömt varför den här boken hade hamnat på min att-läsa-lista blev det en lite chockartad start på läsningen. Jag känner så väl igen hennes känslor och tankar.

Det tror jag alla som sörjer gör. Och hur länge "får" man egentligen sörja? Det är ju ändå "bara en katt".

Min sorg finns i alla fall med mig alltid. Och jag gråter fortfarande av saknad ibland.

Alltid Simon.

(1983-1994)

♥

Halsband

Tänk att det ska vara så svårt att ta några bra bilder på Kolfart. Endera rör han på sig så bilderna blir suddiga eller så är det för mörkt så bilderna blir grumliga utan blixt eller totalt överexponerade med blixt.
Han har fått ett fint halsband som vi tänkte visa upp i bloggen, men tyvärr, ingen bild blev bra. Halsbandet är knalligt neongrönt med små reflexkatter på.
På den här bilden ser man i alla fall lite av den knalliga färgen som lyser upp snyggt mot hans svarta päls.
Förvånansvärt är att han inte protesterade alls när jag satte bandet runt hans hals. Jag trodde absolut att det skulle bli en sprattelkatt av honom då, men icke. Han bryr sig inte ett dugg. Kan det vara så att han har haft halsband förr?

Man ser också det vi tror är en frostskada på hans ena öra. Det är som en brun fläck på ovansidan och det växer ingen päls där.

Här har han också halsbandet på sig men det syns inte. Däremot syns flikarna i hans öron ganska tydligt. Krigsskador och kanske frysskador sedan i vintras.

Det syns också att han har fått upp lite glans i pälsen. Det hade han inte när han kom in i vintras. Han är fortfarande lite mjällig, men den kärva torra pälsen han hade när han kom in finns inte kvar. Nu är pälsen nästan lite 'flygig' istället.

Hans trampdynor är torra, skorviga och grå och han halkar ofta och glider på golvet när han tar fart och springer. Jag hoppas att de ska mjukna med tiden nu när han slipper vara ute och frysa om tassarna.

Ett lyft

På grund av en ordentlig förkylning som gör att jag nästan inte kan se något med mina svidiga ögon har det inte uppdaterats här på ett tag.
Kolfart mår i alla fall bra men har tyvärr inte riktigt koll på det där med spinn- och tasshealingens fenomenala verkan på krassliga mattar och hussar, så han håller sig på nedre våningen när matte ligger som en krok och snorar i sängen på övre våningen hela dagarna. Suck!
Det senaste som hänt är att både matte och husse har fått lyfta upp Kolfart och hålla honom en stund i famnen :) och han har delat ut riktiga nospussar. Han söker sig numera fram till oss när vi prasslar med matpåsen och väntar på att maten ska läggas upp. Vi får klappa honom och säga 'Varsågod' när vi serverar och han lämnar faktiskt mat kvar på faten ibland.

Supergos

När jag kom hem från jobbet idag ägnade vi oss en stund åt gos i soffan.

Goset övergick sedan till pälsvård och jag fick borsta länge.

Kurr och spinn!

I kväll tog jag chansen till gos igen och då blev det verkligen supergos. Han slickade mina fingrar och jag fick pilla med framtassarna och mellan trampdynorna. Han vred sig runt på rygg med magen i vädret och sträckte framtassarna rakt upp i luften och jag fick klia hela magen. Mjuk och go' päls! 

Det kändes verkligen som om jag vunnit hans tillit och förtroende.

  

Utan att ropa för mycket hej, men... det verkar som om vi fått lite ordning på matsmältningen.

Han får just nu många små portioner Hill's varje dag och vi har lärt oss att han vill ha lugn och ro efter maten. Inget bus med papperstussar och snören förrän maten har smält ordentligt.

     

Hålla tass!

Kvällens stora framsteg: hålla tass!
Kolfart hade ätit och lagt sig i soffan. Jag kom in i rummet och pratade en massa strunt som vanligt. Kolfart lyssnade och tittade på mig. Jag satte mig i fåtöljen och mumlade vidare om ditten och datten.
Så började han tvätta sig på bröstet och tog sedan båda framtassarna. Ett litet lyckorus gick igenom mig eftersom det var allra första gången sedan han kom in som han ägnade sig åt pälsvård, och det trots att jag satt och såg på.
När han tvättat tassarna la han ner huvudet och blundade. Jag satt kvar i fåtöljen och betraktade den vackra varelsen i min soffa. Om jag bara kunde få klappa....
Så kröp jag försiktigt ner på golvet och la mitt huvud i andra änden på soffan. Kröp ihop med mina tassar under huvudet och bara satt så. Kolfart tittade upp på mig, men låg kvar och la sedan ner huvudet igen och blundade. Så låg vi länge. Kolfart i den ena änden och jag i den andra.
Försiktigt kröp jag sedan liiite närmare. Kolfart låg kvar. Sen liiite till. Kolfart blundade vidare. Så lät jag min hand sakta krypa mot katten och lät armen bara ligga där lite utsträckt. Jag lyfte lite på fingrarna och Kolfart sträckte fram nosen och luktade på dom och tittade på mig. Så sträckte han ut ena framtassen och la den ovanpå min hand och grep tag lite med klorna runt ett finger men släppte snart igen och lät tassen ligga kvar på min hand. Jag lyfte ett finger och klappade lite på hans tass och kände på hans skorviga trampdynor.
Han lät mig känna på hans tass och han sträckte ut på soffan bredvid mig en stund. Hjärtat slog nästan dubbelslag av glädje! :) 

Ett vågat framsteg

Idag vågade Kolfart sticka in nosen genom springan i ytterdörren. Två gånger. I hallen stod vi båda och pratade till honom. Kolfart knaprade i sig de sista matbitarna i skålen och skyggade sedan iväg runt husknuten när en bil rusade förbi på vägen.
Tassarna sätter små späda spår i snön efter katten och vi ser dem överallt runt huset.
Lilla vän, det skulle vara så skönt att få se dig vila ihoprullad som en kanelbulle. Varm, mätt och nöjd.