tisdag 28 juni 2011

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.
Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.

Gräsligt gott!
Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.

Nosologisk krypinkontroll.

Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 


Noggrann kontroll av
Musrestaurangen

och
Restaurang Fjäderkotletten.
Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 
  
Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 

Nosologisk brummiskontroll.

 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 
Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.
Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.

9 kommentarer:

  1. Vilken premiärtur! Massor av spännande att undersöka. Sådana fina restauranger har vi inte i vår närhet. I alla fall har vi inte hittat till dem. Tänk så bra det gick med selen! Här tappar matte alldeles hakan, för med undantag av Rasmus är kortbenta pygméer det hon är van att se om sele och koppel kommer fram. :) Nu tror vi Kolfart kommer att se fram emot promenaden varje dag! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  2. Matte finner inga ord när det gäller selen, hon har ungefär samma erfarenheter som ni av dem, om det ens har gått att få på selen... Han är verkligen speciell lilla Kolfart! Upphör aldrig att förvåna! Nu blir det nog minst en prommis om dagen misstänker jag. :)
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  3. Kolfart är underbar, häftigt att det gick så bra med selen,det där med magen i backen känner vi igen..Så härligt att komma ut igen och sen att få komma in och njuta av gos och god mat.Inga försök att rusa iväg?Jättefina bilder.Nosbuff

    SvaraRadera
  4. Vilken kille han är - sele här är inte att tänka på. Gå i sele är inte ens en fantasi längre... vi har aldrig kommit längre än till "åla på golvet och slå knut på oss själva"-stadiet...

    SvaraRadera
  5. Men lille Kolfart, tänk att han är ute och promenerar nu! Då har han blivit bättre, väl? Att han vill ut igen nu är lätt att förstå! Det blir nog många jam framför dörren, och ett ihärdigt tittande på dörrhandtaget!

    SvaraRadera
  6. Jamars vad du är smart!
    Du fattade ju att du fick tassa ut om du fick ha på dig sele.
    Det förstod inte vi när husse provade innan vi blev utekatter.
    Nosbuff

    SvaraRadera
  7. Mjau, det var ju ett gott återseende av det gamla reviret... Tänk så spännande det måste ha känts med alla dofter... och gott gräs!
    Det viktiga är väl att träna stopp och stanna, så det inte blir panik om kopplet spänns - vi kör med ett rullkoppel men matte är ändå noga med att vi inte får trassla oss under saker eller utom räckhåll.
    NosPuss Wikki

    SvaraRadera
  8. Vilken tuff kille! Och selen är ju jättefin - ser ut som min, så här på håll i alla fall. Det jag tänkte på var att om Kolfart gillade selen, kan han inte ha ont runt halsen i alla fall... och det tar jag som ett bra tecken. Vi har varit SÅ oroliga för honom!!! Hälsa att han har ett riktigt fint revir, och att vi förstår att han är ivrig att hålla god kontroll över det...

    Tass från Imma, abbemissa och taleskatt för klosterkatterna.

    SvaraRadera
  9. KOlfart är en cooooooooool kille!! :D

    Linnsens o Franks matte

    SvaraRadera