Nertrappning

Veterinärbesöket idag gick bara bra. Att åka brummis går hur bra som helst och inne hos stickisarna är han alldeles lugn och cool. Veterinären blir inte riktigt klok på vad det är som har hänt. Jag frågade om det kunde handla om en dubbelvaccinering. Men hon sa att dom hade vaccinerat så många hittekatter med okänd bakgrund och aldrig sett något liknande tidigare. Hon kände och klämde och konstaterade att det kändes som att svullnaden gått ner. Nu kunde hon känna att lymfkörtlarna under hakan var lite stora och hon vill att vi håller koll på dom lite framöver. Vi skall trappa ner på cortisonet och ge honom en halv varannan dag till och med lördag och sedan slutar vi ge honom det. Sen får vi hoppas att han fortsätter att pigga på sig och börjar tugga i sig torra torrisar och större köttbitar och vanlig kattmat.

Veterinärkontroll

I lördags fick han sista antibiotikasprutten och vi har gått ner till en halv Cortison per dag. Igår ringde jag till vettisen och hon vill gärna titta och känna på honom igen. Vår upplevelse är att det går åt rätt håll men att det går väldigt sakta. Han äter lite torrfoder varje dag nu men föredrar (självklart) den cortisonpreparerade moussen. Sheba paté med oxkött var ingen höjdare alls, däremot funkade Sheba paté med lax.
Vi fick en tid hos stickisarna i kväll och då får vi veta hur vi ska fortsätta medicineringen.
Ett fundering från min systerdotter som är distriktssköterska är att han kanske redan var vaccinerad och att det blev en dubbeldos när vi vaccinerade honom. Vi vet ju inte något om honom och hans tidigare liv så det skulle kunna vara en möjlig orsak till reaktionen. Ska fråga vettisen om det ikväll.

Pigg och glad, gosig och busig är han i alla fall och igår kväll rockade han tydligen loss rejält till Cat Marley på releasepartyt hemma hos Strindberg, Siri och Frida.
Vi visste inget om detta partaj och åkte helt ovetande hemifrån till ett födelsedagskalas och blev borta hela kvällen. När vi sen kom hem fick jag läsa och se bildbevis på Wikkis blogg. Kolfart visade där sitt andra jag. Jag hoppas verkligen att han inte börjat missbruka CatNip eller liknande och att det är därför det blev tokigt med vaccineringen. Hmmm....  

Tillsammans med dom stora grabbarna

Matten jobbade på lördag och hussen hade bjudit hem sina Hi-Fi-kompisar. Dom skulle spela bompa-bompamusik på hög volym i högtalarna och testa hörlurar, förstärkare och kablar. Husse tog Kolfart och placerade honom i en fåtölj på övervåningen och tänkte att det är nog bäst att du ligger här när det kommer en massa obekanta tvåbeningar och vi kommer att väsnas med hög musik där nere.
Det tog inte lång stund innan Kolfart trippade ner för trappan, hälsade på tvåbeningarna och placerade sig i husses knä i soffan. Han ville vara med de stora grabbarna och lyssna på musik han också.
Där stannade han sedan hela dagen och bytte fåtölj emellanåt (man ska ju lyssna från alla håll när man testar högtalare) och konstaterade att det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Antibiotikakuren är avslutad och vi har gått ner till en halv cortisontablett om dagen. Han knaprar lite torrisar emellanåt utan större bekymmer, men vi tycker fortfarande att han känns stel i nacken och vi har svårt att ta tag i något nackskinn. Till veckan ska vi höra av oss till stickisarna och åka dit och visa upp honom igen så får vi höra vad de tycker.

Så duktig!

Vilken katt han är Kolfart! Han är så duktig att ta medicinen så det är helt fankattiskt. Har aldrig varit med om något liknande i kattväg. Cortisonet (Prednisolon) är en tablett som vi pulveriserar och blandar med moussen. Den slinker ner hur bra som helst. Nom, nom, nom, slick och slurp.
Vetrimoxin är en pasta som ges i 3 ml doser. Pastan ligger förpackad i stora sprutor. Vi testade att blanda det med maten också men då gick det trögt. Bäst går det om jag plockar upp Kolfart i famnen och lägger honom som en bäbis. Husse öppnar munnen på honom och spruttar in dosen. Lite sprattel blir det just när husse kommer med sprutan, men han använder inga hårda klor. Det är mjuka tassar som sprattlar. När han har fått pastan i munnen gosar vi lite och sätter ner honom så han får svälja och tvätta sig om nosen.
Kolfarts föregångare, både Liza och Felicia, fick också antibiotika när dom var sjuka. Då var det en mindre kamp varje gång klegget skulle in i munnen. Sen flydde dom fältet så snart vi släppte taget. Kolfart stannar kvar och är lugn. Det är så skönt att slippa strida och hålla hårt. Lilla goa svarta lakritstroll.
I kväll knaprade han i sig ganska många torrisar innan dom hunnit bli riktigt genomblötta där dom låg i vatten på ett fat. Vågar vi hoppas att det börjar rätta till sig igen? 

Meducin mot sjukdom

Dagens besök hos stickisarna gick lika bra som igår. Han stretade emot lite när husse skulle stoppa in honom i buren, men han gav med sig ganska snart. Vi fick träffa en ny veterinär idag och hon undersökte honom likadant som de tidigare gjort. Det var ingen märkbar skillnad på honom idag jämfört med igår och hon var lika förbryllad som de andra sticktanterna över hans tillstånd. Svälld och hård runt hals och nacke och ner över bröstet. Aldrig hade hon sett eller hört talas om något liknande.
Kolfart protesterade inte ett dugg när hon öppnade munnen och hon kommenterade att han var så snäll och medgörlig när det gällde att titta i munnen. Dom tittade på pälsen och kommenterade att den såg matt och fet ut och att han var ju så glansig och fin när han kom in för kastreringen i jämförelse med hur han ser ut nu, en vecka senare. Det enda tillfälle när han protesterade var när det var dags för att kolla temperaturen. Någon febertermometer i rumpan tänkte han minnsann inte släppa in. Han spjärnade emot och försökte vrida sig ur stickisens grepp och protesterade med ett "mjäo". Tyvärr var sticktanterna ihärdiga och han fick ge upp kampen. Tempen visade sig i alla fall vara normal.
Han fick ytterligare en cortisoninjektion och hon skrev ut ett recept på cortisontabletter (Prednisolon) som vi ska ge honom några dagar framöver. Dessutom tog hon kontakt med tillverkaren av vaccinet för att höra om de känner till fler som drabbats av samma reaktion. Hon lovade höra av sig till oss när hon fått besked från tillverkaren, ikväll eller i morgon. Vi ska också stå i kontakt med varandra framöver för att trappa ner cortisondosen om några dagar. Det blir en fortsatt diet på Hills' a/d tillsvidare.

Lilla gosgubben som har varit så duktig både att åka brummis och att vara hos stickisarna. :)

Ikväll är han strängt upptagen med sin nya hobby. Att spana in fjäderkotlettarna i lärkträdet utanför myggfönstret.

Återbesök

Idag fick Kolfart komma på återbesök till Smådjurskliniken. Resan dit gick jättebra. Vi Feliwayade bur och bil före resan och täckte över buren när vi åkte. Han försökte bara krafsa sig ut genom golvet en gång eller så kanske han bäddade lite skönt. Sen låg han lugnt hela resan.
På kliniken var han helt cool. Vilken katt! Andra katter jag haft har kämpat hårt för att komma därifrån så fort som möjligt. Kolfart ligger stilla och är helt cool på bordet.



Zigge Kolfart 
i transportburen på Smådjurskliniken.

 Veterinären undersökte kroppen och kände och klämde på magen och halsen och tittade i munnen flera gånger och han gjorde inte det minsta motstånd.
Veterinären blev ganska förvånad över hans tillstånd och det verkade som om hon aldrig sett något liknande. Hon kallade på ytterligare en sköterska som också fick känna och klämma och även en djurvårdare slöt upp och kollade Kolfart. De såg att han var svälld och trång i halsen och kände en stelhet eller att han var fast i hullet runt halsen och nacken. Det finns liksom inget nackskinn att ta tag i. De diskuterade om det kunde vara reaktion på vaccinet eller möjligen en reaktion på Metacam (smärtstillande medel). Jag tror till och med att de ringde den veterinär som utförde vaccinationen i onsdags och pratade med henne.
Till slut bestämde de sig för att ge honom en cortisoninjektion idag och se om han reagerar på den tills i morgon då vi får komma på återbesök igen. Har han reagerat på cortisonet får han en till injektion i morgon. Vi fick också köpa några burkar Hill's a/d mousse som har lite bättre sammansättning än den feta moussen vi har matat honom med hittills. Jag kan lova att han mumsade i sig en halv burk på en gång när vi kom hem.
Resan hem gick hur bra som helst. Han låg alldeles stilla i buren, utan burskynket. Nu behöver vi nog inte oroa oss för bilresor med Kolfart längre. Han vet att det inte är farligt.