Spår i snön

Idag har jag varit utomhus och tassat i det vita fluffet och nosat. Jag kan rapportera att det var pälsresande kallt ute, men jag ville ändå göra en liten snabbkoll. Matte såg till att fjäderkotletterna fick ny mat så vi ska ha något att spana på från fönstret. Allt lugnt.
~ Kolfart ~

Nosa, nosa, nosa.

Det här är mina tassavtryck i snön.

Dagsläget

Kolfart: Har inte tid att tassa idag. Matte får rapportera:

Det blev en lugn start med mycket nosa, nosa, nosa och smyyga, smyyyga. Maja gömde sig i skohyllan och blev sedan kvar där hela dagen. Kolfart stack in huvudet ibland och nosade och morrade lite åt henne.
Senare på kvällen flyttade sig Maja under kökssoffan och Kolfart höll henne under sträng bevakning. Mitt i natten hände något och en vild jakt uppstod med fräs, morr och skrik. Krasch bom pang! Jag var fortfarande vaken och hann bara se en fräsande vild pälsmassa i trappan och så var allt över. Tyst och stilla.
Nere i hallen fick jag se det nya avlastningsbordet omkullvräkt. Lådan öppen och alla saker låg på golvet. Maja låg under kökssoffan igen och Kolfart satt i hallen och bevakade. Jag pratade lite lugnt med båda två, klappade lite och tog sedan med mig Kolfart upp och stängde dörren till nedre våningen. Vi flyttade upp en kattlåda och matskålar så han skulle slippa gå ner för att göra sina behov. Tanken var att hon skulle få komma till ro nere och han skulle stanna och sova med oss uppe.
Så blev det inte riktigt. Utbrytarkungen Kolfart kan själv och öppnar dörrar. Husse hämtade honom två gånger under natten. Och i morse när jag steg upp satt han återigen på bevakning i hallen och hon låg forfarande under kökssoffan. Han har varit på lådan uppe en gång. Hon inte alls. Han har ätit minimalt och druckit lite. Hon inte alls. Avlastningsbordet i hallen har fått tydliga spår efter vassa klor. Vems? Det vet bara dom själva.
Jag tog med mig Kolfart upp och parkerade honom med husse i sängen och plötsligt efter en stund blev det väldigt skönt att gosa ner sig med husse. Nu har han sovit i en par timmar i sängen. Säkert utmattad efter all bevakning. Vi har ätit frukost i köket och Gräddnosen får nu lite lugn och ro och egen tid. Säkert saknar hon sina kompisar och tvåbeningarna på katthemmet och hon måste få komma över chocken lite.

- Matte Gunsan -

En gräddnos

Idag kom transportburen hem igen. Jag visste väl att det var nåt skumt på gång. Matte och husse hämtade den på förmiddagen och den var inte tom när dom kom tillbaka. Inuti buren fanns Maja Gräddnos. En gråspräcklig tjej med vit nos, tassar och haklapp.

Maja Gräddnos.

Matte och husse berättade att hon kom ifrån Djurskyddet Bill & Bull. I deras blogg kan man läsa mer om Maja och se bilder på henne och hennes kompisar som bor kvar på katthemmet och väntar på att få flytta till egna hem.
Nu tänker dom att vi ska bli kompisar. Det måste vi nog ta oss en funderare på både Maja och jag.
Jag har satt henne under ständig bevakning och morrat åt henne flera gånger idag. Ingen av oss har haft tid eller lust varken att äta, dricka eller använda lådan på hela dagen. Husse försökte ett tag att stänga in mig på övervåningen men det lyckades inte så bra. Fnys! Dörrar är ju inget hinder för en utbrytarkatt som jag. Snabbt som en svansknyck öppnade jag dörren, sprang ner och fortsatte med min bevakning och nosologiska kontroll.

Första mötet. Nosologisk kontroll.

Maja gömmer sig.

Maja har legat och tryckt på skohyllan hela dagen och jag varit där och morrat lite upplysningar till henne emellanåt så hon ska veta vem som bestämmer här. På kvällskvisten vågade hon sig ut därifrån och flyttade under kökssoffan. Matte har fått klappa henne lite. En gång på förmiddagen sa hon "Mjaoo..." annars har hon varit alldeles tyst hela dagen.

God fortsättning

Tack alla som har kommenterat och julhälsat. Matte har inte haft tid att hjälpa mig tassa runt till alla med kattsonliga julhälsningar, men vi hoppas ingen känner sig bortglömd ändå. I kväll har vi läst allas bloggar och sett vad ni har haft för er under julen och de flesta verkar ha haft en skön jul och en del har till och med träffat tomtekatten. Det gjorde inte jag. Vi har mest suttit och myst tillsammans, tagit en promenad och busat i prasseltunneln. Sen kom ju den där Dagmar och stökade till också...
På juldagen tog matte och jag en promenad runt reviret. Vad får vi då se? Jo, en inkräktare har promenerat runt och lämnat tydliga spår i snön. Det krävde noggrann nosologisk undersökning och tassologisk spårning.

Spårning pågår. En inkräktare har varit på mitt revir!

Spårningen ledde mig under skrotbrummisen där jag självklart jobbade undercover och nogsamt kontrollerade att varje grässtrå forfarande fanns på plats.

Working undercover. Ser ni mig?

Här är jag ju!

Tyvärr fick spårningen avbrytas utan resultat eftersom inkräktaren valt att gå under takdroppet från vedboden där spåren sedan hade droppat bort.
Sen kom ju den där Stök-Dagmar på natten. Jag blev ju tvungen att ligga med matte och husse i sängen hela natten för att hålla tass och kurra dom lugna. Dom trodde ju Dagmar skulle ta med sig hela huset ibland. Ingen kunde sova för det dundrade och blåste så hårt.
Dagen efter låg det grenar och kvistar överallt på hela gården. Matte och husse var ute och spelade plocke-pinn flera timmar och matte sa att hon kände sig som Kokvinnan Britt eftersom hon gått dubbelvikt hela tiden.   

Stök-Dagmar hade slängt grenar över hela tomten.

Varmt idag

Kolfart har varit ute i solen idag. Ja...solen och solen...men ute i alla fall. Han började med att smaka lite på gräset nedanför trappan, sen kröp han in under rosenbusken och utförde en noggrann nosologisk kontroll av den. Efter den noggranna inspektionen måste han vila lite i skuggan under busken. Husse försökte lirka med Kolfart till baksidan för att hänga tvätten. Där det är skuggigare. Men Kolfart tackade nej till erbjudandet och låg kvar under busken.
Han klättrade upp på stentrappen och kröp in i skuggan bakom en blomkruka och flämtade lätt en stund innan han i maklig takt ålade sig in i skuggan under brummisen för en kort paus. Strax tog han sig tillbaka till stentrappan igen och kröp in i skuggan bakom blomkrukan där han hängde en lite längre stund innan han ville gå in igen. Inne i hallen parkerade han vid poolkanten.

På stentrappan bakom blomkrukan



Cool katt hänger i skuggan



Just hangin' around

På poolkanten

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.

Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.



Gräsligt gott!

Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.



Nosologisk krypinkontroll.



Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 



Noggrann kontroll av
Musrestaurangen
och
Restaurang Fjäderkotletten.

Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 

  

Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 



Nosologisk brummiskontroll.



 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 

Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.

Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.