Städdag

Först vill jag tacka alla snällisar som håller tassar och tummar för Morris som jag tassade om igår. Dagens blogg hos Kattastrofen känns oroväckande. Morrhårsdarr!

Idag har vi städat. Matte, husse och jag. Jag hjälpte till att damma i en skrubb. Jobbigast var det att bära ut alla kattongerna.

Jag har dammat i skrubben och
här hjälper jag husse bära ut en kattong.
(Klicka på bilden så syns det bättre)

Sen kontrollerade jag att husse körde snabeldraken på alla ställen där det behövdes. Vill poängtera att jag inte är det minsta rädd för den där snabeldraken. Han må frusta och fräsa bäst han vill. Han sitter ju fast med kopplet i väggen och husse håller honom hårt i handen så jag känner mig trygg.
Medan jag vilade en stund efter skrubb-städandet bytte matte och husse lakan i sängen. Självklart kontrollerade jag med provliggning så snart dom bytt färdigt. Fullt godkänt och högsta betyg fick dom.
Dagens skandalnyhet står matte för: Hon putsade bort alla mina NÖSS som jag nogsamt placerat på fönstret! Fattar ni? Alla mina NÖSS! Nu får jag ju börja om från början med mitt verk. Suckjam!
Sen hittade dom ett monster i en låda också. Jag tog till flykten och gömde mig i min tunnel! Hjälp, rädda mig!

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.

Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.



Gräsligt gott!

Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.



Nosologisk krypinkontroll.



Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 



Noggrann kontroll av
Musrestaurangen
och
Restaurang Fjäderkotletten.

Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 

  

Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 



Nosologisk brummiskontroll.



 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 

Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.

Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.