Lite deppig och bakis

(Långt inlägg)
Vi som trodde att mitt öra var friskt nu. Jamars vad fel vi hade. Vettisen ringde igår och meddelade att bakterierna var borta men att det växer svampar i mitt öra.
Så, idag fick jag åka brummis till vettisarna igen och träffa en öronspecialist.
Idag kände jag på mig att det var nåt lurt på gång så jag försökte gömma mig i buren. Det lyckades förstås inte och vettisen fick tag på mig och spanade ner i mina öron med tittapparaten.
Ett friskt öra och ett sjukt öra såg hon.

Jag vill inte vara här!

Hon har stuckit mig i nacken.

Innan jag hann fatta vad hon höll på med så stack det plötsligt till i nacken och jag började snabbt känna mig trött och dåsig. Matte och husse liksom försvann in i dimman....

Här går jag in i dimman....

Jag fick något geggigt i ögonen för att de inte skulle torka och hon tittade mig i munnen. Sa nåt om mina avslagna huggtänder och tandsten... "är nog bra att ta bort det här.... förr eller senare blir det problem...." men jag lyssnade inte så noga då. Hon sa nåt om min vikt också. Tyckte jag var lite för mullig. Husse och matte talade om att vi nyligen bytt mat, att jag äter dietmat och att jag faktiskt gått ner 0,8 kg sen den 1 maj. Så det så!
Vettisen rensade bort svampar och vax ur mitt öra med tops och bomull. Tvättade noggrant med Otoact och avslutade med att droppa i ny medicin, Betnovat, i örat. Hon sa att eftersom bakterierna var borta så skulle vi byta ut Canaural-dropparna mot Betnovat och droppa tre dagar i veckan i tre veckor och sedan en dag i tre veckor till och dessutom tvätta varje dag. Fy jam!
När hon joxat färdigt var jag alldeles rosa och svidig i örat, men hon sa att det där sticket i nacken innehöll lite smärtstillande också, så det skulle hjälpa mot svidet. Själv vet jag inte så mycket för jag var alldeles utslagen.

Utslagen.

Topsad, tvättad och medicinerad i örat.

Sen gav hon mig ett nytt stick i nacken för att jag skulle vakna till liv igen.
Det tog en lååång stund. Matte och husse var där och höll tassen.
Resan hem i brummisen var helt lugn och jag var vaken hela tiden.
När vi kom hem kröp jag ut ur buren men orkade inte mer än några steg. Jag var så sssömnig...
Matte och husse lät mig ligga där i hallen och tittade till mig ibland. Lite oroliga var dom nog, att det hade blivit något fel på mig, som det blev efter vaccineringen.
Matte försökte ge mig lite vatten men det ville jag inte ha. Hon droppade lite på nosen, men jag slickade inte. Hon bar upp mig till övervåningen för hon trodde jag ville vila där uppe, men jag vinglade ner igen. Jag var jamarhungrig och gick efter ett tag till matskålen, men orkade inte äta och hade ingen aptit. Kräktes inte, men magen liksom vände sig lite. Istället somnade jag med nosen i matskålen. Jag nosade lite på torrisarna ibland, men orkade liksom inte knapra i mig. Somnade igen. Matte lade upp lite såsig blötmat på ett fat. Då vaknade jag till och slurpade i mig godbitarna. Mums! Ville ha mer! Jag fick lite till och somnade igen. Mellan matskålarna.

Somnar med nosen i matskålen.

Jag har legat här vid matskålarna i flera timmar sedan vi kom hem.
Vaken men deppig och trött. Bakis.
Jag har knaprat i mig lite torrmat också men vill ju helst ha den där mjukismaten om jag får.

Deppig, bakis och trött. 

Nu när klockan börjar bli mitt i natten har jag vaknat till lite mera, piggat på mig och suttit i fönstret en stund. Husse bjöd på mera mjukismat som jag slurpade i mig snabbt så inte Maja skulle hinna komma och ta den.

~ Kolfart ~

Matjam och sovsäck

Idag fick jag stå i matkö, länge. När klockan jamade 14:43 satte jag mig vid matskålen och väntade på att bli serverad. Men inte då.... Serveringspersonalen sa att jag visst nyss hade ätit och att kocken hade rast och nästa sittning blir först klockan 17:00.
Vad jam!! Vid alla jamares morrhår! Ska man behöva stå ut med det!?

Jag väntade flera kattiljoner med minuter vid matskålarna, men kökspersonalen var stenhård och serverade ingenting. Till slut gav jag upp och somnade en stund i kökssoffan.
Och kan ni tänka er, jag fick minsann vänta ända till 17:06 innan jag fick min mat. Morribelt!
Jag måste nog skicka en reklamationsanjamare till KO.

Ikväll campar jag på spisen i kontoret och sover i sovsäck.

~ Kolfart ~ 

Örontvätt

Idag har jag blivit inburad, transporterad, kontrollerad och tvättad i öronen.
Husse och matte kom hem tidigt idag, burade in mig och transporterade mig till vettisarna. Jag gillade inte riktigt att bli transporterad, bilåkning är inte riktigt min grej men det var ju inte så lång bilresa, tack och lov.

Inburad

Hos vettisen gick det jättebra. Matte och husse tyckte jag skötte mig exemplariskt. Jag är en lugn och harmonisk katt.

Lugn och harmonisk.

Vettisen Sandra kände och klämde på mig och tyckte jag var lite för rund om magen. Hon kollade tänderna och lyssnade på mitt hjärta och lungorna och tyckte det lät bra. Sen kollade hon i mitt öra och såg ingenting. Bara svart gegga. Hon pillade ut lite gegga på en glasbit och sen fick vi vänta en stund medans hon tittade på geggan i ett mikroskop.

Under tiden kom Ninni in i rummet och tvättade mitt öra och rensade bort en massa gegga. Ninni tyckte jag var varm om örat. Jag var jättesnäll och jamade inte ett pip på hela tiden.

Ninni har tvättat örat.

Sandra kom tillbaka och tittade i det rengjorda örat och meddelade att jag troligen har öroninflammation. Matte och husse fick en flaska med örontvättmedel och så ska jag få örondroppar. Två gånger om dagen ska matte och husse droppa i mitt öra i 10-14 dagar. Och tvätta örat varannan eller var tredje dag. Sen ska jag på återbesök.
Vi fick en provförpackning med dietmat också... för att jag är för rund om magen. Vi får väl se hur det går med det. Först fixar vi örat.
Hemresan i brummisen gick mycket bättre. Det liksom kändes att vi åkte åt rätt håll och jag kunde till och med lägga mig ner och vila lite i buren.