Matte och husse på musjakt

Idag har husse och matte varit på musjakt. Vi fick inte hjälpa till. Det var matte som upptäckte att det hade varit en mus och knaprat på fågelmaten i skrubben. Husse har sagt att mössen inte kan komma in där, men nu fick matte rätt. Vi fick nosa lite i skrubben och visst luktade det misstänkt men vi hittade ingen mus.
Först började dom plocka ut saker ur skrubben och hittade musbajsar lite här och där. Sen tyckte husse att han såg en mus och så plockade dom ut mer saker. Sen dammsugade husse överallt och snokade med ficklampa vart det kunde komma in muslingar. Till slut hittade han ett hål vid tröskeln där dom kunde komma in. Han stoppade folie i hålet och spikade en liten bräda över hålet.
Så började dom stoppa tillbaka saker i skrubben och då såg plötsligt husse musen igen! Den hade legat och gömt sig någonstans ändå den uslingen. Matte fick hämta en hink och husse stängde in sig i skrubben. Matte höll koll på utsidan så inte musens skulle smita ut under dörren. Den försökte smita flera gånger, men matte var där med foten och skrämde tillbaka den in i skrubben. Efter flera försök så fick husse hinken över musen. Sen tog han en tunn pappskiva och smög in den under hinken och vände på hela paketet snabbt som blixten så musen inte skulle hinna smita ut. Sen skyndade han sig ut med hinken och skickade iväg musen utanför staketet.
Nu hoppas dom att den inte hittar tillbaka till huset igen och att folien ska hjälpa till att hålla muslingarna borta från skrubben.

Matte har köpt en ny bok lagom till jul. Tuffe och jag av Anders Johansson. Det var en fin julklapp. Nu ska vi gosa ner oss med matten och läsa hela julhelgen.
God Jul alla kattvänner!

Idag firar vi lite

Idag firar vi lite för idag är det precis fyra år sedan jag valde att tassa över tröskeln, in genom dörren och flytta in hos matte och husse.

Den vintern var det rejält kallt och jag brukade sova i en kylig ladugård och fick leta mat hela tiden. Sena kvällar och nätter och tidigt om morgonen satt jag vid knuten av vedboden och väntade på att mössen skulle komma fram så jag kunde fånga dom. När någon människa kom, sprang jag fort därifrån och gömde mig. På dagarna när det inte var någon människa i närheten, kunde jag jaga fåglar under fågelbordet. Matte och husse såg spåren efter mig i snön varje dag. Mina tassavtryck, blodstänkta fågelfjädrar och små ihopkrafsade snöhögar lite här och var.

I januari började dom att ge mig torrfoder och vatten i en skål ute på trappan varje dag och den 25 februari 2011 tog jag chansen och tassade in i värmen.
Dom kallar mig för Kolfart för att min päls är kolsvart och eftersom det står Sigvard i människornas almanacka den här dagen så fick jag också heta Zigge. Zigge Kolfart, det är jag det.
Kurr och spinn!

Tre år

Idag är det min treårsdag. Hipphipphurrjam!
Det är precis tre år sedan som jag tog stegen över tröskeln till det är huset. In i värmen, bort från kylan. Då var jag lite rädd för både händer och fötter, svarta strumpor och skor var farliga, trodde jag. Nu vet jag att det finns snälla såna också. Det är precis tre år sedan jag tog min sista levande mususling. Jag skulle nog gärna kunna tänka mig att sätta tänderna i en sån igen om jag bara fick chansen, men numera får man ju maten serverad på fat så jag behöver inte vara hungrig längre.
Och vill jag jaga så kan jag ju alltid sätta lite fart på Maja eller någon Lyxmus som ligger och trycker i någon kattong.
Jag och Maja fick lite extra godis idag på min treårsdag och så har matte fått meddelande att paketet med vårt nya klösis är på väg. Spinnande!

Det här är skönare än att sova ute i grannens ouppvärmda ladugård mitt i vintern.

Matte är det här kattongen med mitt nya klösis??

Öh...!? Jo, jag biter av en drink så här på kvällskvisten.
Skål!

 ~ Kolfart ~

Tassar i snön

Vi fundilerar på vem det är som gör spår i snön på vår gård. Det är inte våra spår. Det är någon som jagar fåglar och möss hos oss och lämnar tassavtryck. Vi vill veta om det är någon misse som bor hos människor. Nu är det så kallt utomhus så om missen inte har något varmt och gott hem att bo i så måste vi hjälpa den. Vi har bett matte och husse att hålla koll där ute. Matte brukar lysa med ficklampa i mörkret ibland utifall det är en skyggis som gömmer sig under något hus eller en bil.

Pelle plutten

Idag lånade Kolfart ut sin matte och husse och sina pälsvårdsverktyg till Pelle, mattes mammas katt.

Pelle, 17 år

Pelle börjar bli lite till åren och har kanske fått lite svårt att sköta pälsen själv. Han hade fått klutar i pälsen som matten inte kunnat kamma ut. Bak på benen, under magen och frambenen. Med Furminator, karda och pälskam ryckte vi ut och fixade Pelles päls. Han var så tålmodig och duktig när hussen nötte på med verktygen för att få bort klutarna.

   

En liten del av pälsklutarna.

När vi ändå höll på att trassla med honom, passade vi på att ge honom en dos Drontal maskmedel också. Han har varit lite dålig på att jaga på sista tiden, men senast igår hade han tydligen mumsat på någon bamse till mususling och lämnat rester till matten på altanen. Matten har inte sett några tecken på mask, men dom finns säkert där så det är säkrast att ge dom en omgång.



På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.

Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.



Gräsligt gott!

Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.



Nosologisk krypinkontroll.



Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 



Noggrann kontroll av
Musrestaurangen
och
Restaurang Fjäderkotletten.

Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 

  

Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 



Nosologisk brummiskontroll.



 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 

Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.

Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.

Avmaskning!

Igår kväll fick jag faktiskt komma åt att smeka honom lite med fingret vid nosen. Vi busade lite med en papperstuss på ett snöre och jag höll fram papperstussen framför nosen på honom och vickade lite retfullt på den. Hugg! Bit och gnag och lite krafs med tassen efter snöret. När det blev tråkigt att gnaga på papperstussen passade jag på att lägga fingret mot hans kind och gosa lite. Nos, nos på fingret. :)

Husvilla möss

Någon gång i natt eller på morgontimmarna har han varit på musjakt och lyckats dra ner en stor prydnadssko med ett musbo inuti, gjort i keramik, som har stått i ett fönster. Han måste ha blivit jätterädd när den krossades mot golvet. Stackare!

I hallen hade han lagt upp en portion köttfärssås och spagetti åt oss till frukost. Vid en närmare titt visade det sig att det var uppkräkt kattmat med mask! Fy vad äckligt! Aldrig har jag sett en sån enorm bandmaskhärva som det här. Som överkokt spagetti. Rys!
Visst har jag räknat med att han skulle ha mask i magen och att vi skulle avmaska honom snarast men det här var huuuuuu......! Det maskmedel vi har hemma är det förstås för gammalt datum på så vi måste åka till apoteket idag. Axilur eller Droncit? Axilur tar flera sorters mask men är svagare mot bandmasken. Droncit går direkt på bandmasken. Sen kommer nästa fundering.....kommer han att äta maskmedlet?
Har vi tur kommer han att äta preparerad mat utan att fatta vad det är som smakar illa. Jag testade att ge honom en snutt räka direkt ur handen och den slukade han och slickade mig på fingrarna. Det kan gå att pilla in ett maskpiller i en räka, om dom inte är för stora...