Post till oss

Det har kommit post till oss. Från Wikki. Wiiii!

Det har kommit post till oss!

Måste undersökas.

Godkänt Mums!

Matte hjälpte oss att tassa iväg en beställning på gräsfrö från Wikki. Nu har vi gett bort två påsar gräs och ett hittekattsband till lilla Agnes som bor hos mattes jobbarkompis och vi har tassat in en slant till Snuffefonden som betalning för gräsfröerna.

 

Och vips så blev det gräs! Tugg, tugg.

Matte har planterat de sista fröerna som vi beställde från Wikki 2013. Det sa bara vips så så växte dom upp på två dagar. Gotti, gotti.

Och så sköljer vi ner med lite vatten. Slurp!

Tack Wikki!

Varmt idag

Kolfart har varit ute i solen idag. Ja...solen och solen...men ute i alla fall. Han började med att smaka lite på gräset nedanför trappan, sen kröp han in under rosenbusken och utförde en noggrann nosologisk kontroll av den. Efter den noggranna inspektionen måste han vila lite i skuggan under busken. Husse försökte lirka med Kolfart till baksidan för att hänga tvätten. Där det är skuggigare. Men Kolfart tackade nej till erbjudandet och låg kvar under busken.
Han klättrade upp på stentrappen och kröp in i skuggan bakom en blomkruka och flämtade lätt en stund innan han i maklig takt ålade sig in i skuggan under brummisen för en kort paus. Strax tog han sig tillbaka till stentrappan igen och kröp in i skuggan bakom blomkrukan där han hängde en lite längre stund innan han ville gå in igen. Inne i hallen parkerade han vid poolkanten.

På stentrappan bakom blomkrukan



Cool katt hänger i skuggan



Just hangin' around

På poolkanten

Vill inte gå ut.

Igår var det varmt, fuktigt, mulet men uppehåll hela dagen. På kvällskvisten skulle husse vattna blommor och tänkte dra ut vattenslangen genom ytterdörren. Jag tog på Kolfart selen och tänkte att vi kunde väl gå ut på promenad en stund då eftersom dörren ändå skulle stå öppen.
- Näpp! sa Kolfart. Här ska minsann inte tas någon promenad inte.
Han la sig helt enkelt ner på hallmattan innanför tröskeln och tvärvägrade att gå ut. Både husse och jag lirkade och lockade men.... nej, han ville absolut inte gå ut.
Eftersom jag inte ville koppla eller stänga in Kolfart inomhus så fick inte blommorna något vatten heller.
Kvällen ägnade sedan Kolfart åt att sova och framåt sena natten började han piggna till och husse busade rejält med honom innan han gick till sängs. Jag stannade kvar vid datorn ytterligare en stund och Kolfart busade själv som en riktig galenpanna. Bollar och busmöss for omkring. Ner och uppför trappan, in i kontoret, in i bokhyllan i ett lagomt hål där det stått en pärm, ut igen och hopp och studs i gästsängen, ner på golvet och med räserfart upp på vedspisen där vi har byggt ett berg av tomkartonger till datorprylar som skall Traderas. Kolfart klättrade (hoppade) upp på toppen av kartongberget som givetvis började röra på sig och började glida och lutade i riktning mot mig där jag satt på min kontorsstol. Jag for upp som en studsboll och hejdade kartongerna så gott jag kunde. Hur katten tog sig ner vet jag inte, men han föll inte (tack och lov). Det gjorde däremot ett gäng kartonger som tursamt nog var tomma. Kolfart fortsatte fara omkring som en tok trots kartongskramlet och rasslade upp på skrivbordet bland papper, CD-skivor, glasögon, mobiltelefon, pennor och tangentbord. Vi brukar beundra hans eleganta hoppstil när han hoppar upp på köksbordet, fönstret eller soffan. Den stilen hade han totalt lagt i glömska. Han hoppade rakt upp på allt på skrivbordet. Rassel och skrammel!! Puh! Hussen vaknade förståss av allt väsen men orkade inte stiga upp och ta reda på vad som hände. Så småningom parkerade vilddjuret mellan matten och tangentbordet och somnade sött.

Idag har vi busat med Kolfart i omgångar båda två. Snörbus, bollbus och pipmusbus. Vi har gosat och kokat kaffe tillsammans. Kolfart satt i husses famn medan han kokade kaffet och när vi fikade somnade Kolfart i soffan mellan oss två. Efter fikat tänkte jag att vi kunde gå ut en stund och klädde på Kolfart selen och öppnade dörren.
- Ut? Nu? Jag vet inte det jag.... sa Kolfart.
 Han parkerade på tröskeln en lång stund. Matte och husse lockade och lirkade.
- Okejrå, sa Kolfart och gick ut och tuggade i sig lite gräs vid trappen.
- Nu vill jag gå in, sa Kolfart när han tuggat färdigt på gräset.
Så gick vi in och busade vilt med snöret och pipmusen en stund istället.
Nu har han mumsat i sig lite kokt torsk och vilat en stund och vi tänker försöka dra ut slangen för att vattna utomhus igen. Vi klär väl på honom selen och testar om han känner för att gå ut en stund medan husse vattnar blommor.

Uppdatering klockan senare:
Kolfart tycker att det där med att vara ute är helt klart övereklamerat. Matten bar ut honom och ställde honom på gräsmattan. Då vände Kolfart bestämt och rusade med ilfart tillbaka till huset igen och ville bara vara inne. Tassen i golvet!

Inne! :)

Äntligen! Ikväll vågade Kolfart gå längre in i huset när den hade ätit sin matportion på hallmattan innanför dörren. Vinden tog tag i ytterdörren och tryckte sakta, sakta igen den och innan katten fattat vad som höll på att hända hade jag smugit mig fram och stängt till dörren. En kort panik inföll sig när katten upptäckte att den inte kunde ta sig ut och den kilade hastigt in i den mörklagda delen av huset. Vi höll oss tysta och stilla och jag satt länge på köksgolvet och väntade att katten skulle kika fram någonstans, men allt var tyst. Jag smög mig in i mörkret och in i musikrummet där jag antog att den skulle ligga och kura någonstans. Självklart ligger Kolfart i den blå soffan. Den blå soffan som vi tänkt oss som en kattfri zon. Alla våra katter har älskat att ligga i den blå soffan. Varför skulle Kolfart vara annorlunda? Jag lät katten ligga kvar där och gick tyst därifrån.
Nu har vi suttit på övre våningen och tittat på TV med låg volym hela kvällen och katten har fått vara i fred på den nedre våningen. Vi har ställt fram mat och vatten och en sandlåda till den och vi hoppas att den kommer att använda lådan när behovet kommer.
Nu får vi ta oss en funderare på hur vi ska gå vidare och få den att känna sig trygg med oss.

Liiite nyfiken

Kolfart syntes inte till. Matskålen stod tom på husets trappa. Husets herre gick till garaget. På väg till garaget pratade han med Kolfart ut i mörkret utifall han skulle höra. Så snart garagedörren stängts kom Kolfart runt husets knut, fram till matskålen. Katten fanns där hela tiden, någonstans i det mörka. Den satte sig ner.
Jag fyllde en skål med vatten och gick ut för att fylla på matskålen. Kolfart sprang fort bakom knuten. Jag pratade till katten hela tiden och sa: "Varsågod, lille vän! Nu finns det mat." Skymtade jag inte ett litet öra där bakom knuten? Jo, katten smög fram och vi fick ögonkontakt. Jag drog mig sakta inåt igen men lämnade dörren öppen. Pratade hela tiden. För varje steg jag tog in i huset, kom Kolfart närmare. Så stod jag innanför fönstret i hallen och tittade på katten medan den åt ur skålen. Dörren stod hela tiden öppen och katten kikade ibland med lång hals mot dörren, in i hallen. Liiite nyfiken!
När maten nästan var slut dök husets herre upp igen på väg från garaget. Kolfart hörde "faran" och sprang snabbt ut genom grindhålet. Vi stängde dörren och jag tänkte att den kommer nog inte tillbaka mer ikväll. Husets herre tyckte att jag skulle lägga en liten skvätt mat till i skålen. 1 minut senare kom Kolfart tillbaka, åt upp den resterande maten, nosade på vattenskålen och tittade på mig med en blick som sa: "Var det allt det där? Vatten?" Så gick den ut från gården igen i promenadtakt över till grannens gård. Mätt och nöjd.