Veterinärkontroll

I lördags fick han sista antibiotikasprutten och vi har gått ner till en halv Cortison per dag. Igår ringde jag till vettisen och hon vill gärna titta och känna på honom igen. Vår upplevelse är att det går åt rätt håll men att det går väldigt sakta. Han äter lite torrfoder varje dag nu men föredrar (självklart) den cortisonpreparerade moussen. Sheba paté med oxkött var ingen höjdare alls, däremot funkade Sheba paté med lax.
Vi fick en tid hos stickisarna i kväll och då får vi veta hur vi ska fortsätta medicineringen.
Ett fundering från min systerdotter som är distriktssköterska är att han kanske redan var vaccinerad och att det blev en dubbeldos när vi vaccinerade honom. Vi vet ju inte något om honom och hans tidigare liv så det skulle kunna vara en möjlig orsak till reaktionen. Ska fråga vettisen om det ikväll.

Pigg och glad, gosig och busig är han i alla fall och igår kväll rockade han tydligen loss rejält till Cat Marley på releasepartyt hemma hos Strindberg, Siri och Frida.
Vi visste inget om detta partaj och åkte helt ovetande hemifrån till ett födelsedagskalas och blev borta hela kvällen. När vi sen kom hem fick jag läsa och se bildbevis på Wikkis blogg. Kolfart visade där sitt andra jag. Jag hoppas verkligen att han inte börjat missbruka CatNip eller liknande och att det är därför det blev tokigt med vaccineringen. Hmmm....  

Tillsammans med dom stora grabbarna

Matten jobbade på lördag och hussen hade bjudit hem sina Hi-Fi-kompisar. Dom skulle spela bompa-bompamusik på hög volym i högtalarna och testa hörlurar, förstärkare och kablar. Husse tog Kolfart och placerade honom i en fåtölj på övervåningen och tänkte att det är nog bäst att du ligger här när det kommer en massa obekanta tvåbeningar och vi kommer att väsnas med hög musik där nere.
Det tog inte lång stund innan Kolfart trippade ner för trappan, hälsade på tvåbeningarna och placerade sig i husses knä i soffan. Han ville vara med de stora grabbarna och lyssna på musik han också.
Där stannade han sedan hela dagen och bytte fåtölj emellanåt (man ska ju lyssna från alla håll när man testar högtalare) och konstaterade att det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Antibiotikakuren är avslutad och vi har gått ner till en halv cortisontablett om dagen. Han knaprar lite torrisar emellanåt utan större bekymmer, men vi tycker fortfarande att han känns stel i nacken och vi har svårt att ta tag i något nackskinn. Till veckan ska vi höra av oss till stickisarna och åka dit och visa upp honom igen så får vi höra vad de tycker.

Så duktig!

Vilken katt han är Kolfart! Han är så duktig att ta medicinen så det är helt fankattiskt. Har aldrig varit med om något liknande i kattväg. Cortisonet (Prednisolon) är en tablett som vi pulveriserar och blandar med moussen. Den slinker ner hur bra som helst. Nom, nom, nom, slick och slurp.
Vetrimoxin är en pasta som ges i 3 ml doser. Pastan ligger förpackad i stora sprutor. Vi testade att blanda det med maten också men då gick det trögt. Bäst går det om jag plockar upp Kolfart i famnen och lägger honom som en bäbis. Husse öppnar munnen på honom och spruttar in dosen. Lite sprattel blir det just när husse kommer med sprutan, men han använder inga hårda klor. Det är mjuka tassar som sprattlar. När han har fått pastan i munnen gosar vi lite och sätter ner honom så han får svälja och tvätta sig om nosen.
Kolfarts föregångare, både Liza och Felicia, fick också antibiotika när dom var sjuka. Då var det en mindre kamp varje gång klegget skulle in i munnen. Sen flydde dom fältet så snart vi släppte taget. Kolfart stannar kvar och är lugn. Det är så skönt att slippa strida och hålla hårt. Lilla goa svarta lakritstroll.
I kväll knaprade han i sig ganska många torrisar innan dom hunnit bli riktigt genomblötta där dom låg i vatten på ett fat. Vågar vi hoppas att det börjar rätta till sig igen? 

Tillståndet oförändrat

På fredag kväll ringde veterinären och meddelade att läkemedelstillverkaren inte kunnat ge några bra svar på vad Kolfarts tillstånd kan bero på heller. Hon tyckte också att han skulle få en antibiotikakur utifall det skulle vara så att det följt med något olämpligt tillsammans med vaccinationsinjektionen och att det blivit någon infektion. Eftersom vi inte skulle vara hemma idag faxade hon receptet till ett apotek i Valbo Köpcentrum där vi kunde hämta ut medicinen under dagen.
Vi kom hem på kvällskvisten igen och serverade genast ett fat med Hills a/d preparerat med Vetrimoxin. Det gick jättebra och han åt upp alltihop. Lite senare serverade vi nästa portion preparerad med Prednisolon, men då gick det lite trögare. Det är ju så varmt nu också så det är inte konstigt om han inte är så matfrisk. Nu har han inte riktigt fått i sig hela dagens dos av cortisonet, men vi hoppas han äter mer under natten.
Från och med i morgon ska vi minska på cortisondosen enligt receptet. Då blir det en tablett per dag några dagar framåt. Vetrimoxinet ska ges i två doser per dag i 7 dagar. Sen är det bara att hålla tassarna för att han inte blir dålig i magen av antibiotikan.
Vi tittade in på Djurboden i Valbo och köpte en liten ny leksak till Kolfart för att pigga upp honom. En pipmus på ett snöre med en pinne. En Play-n-Squeak leksak som har ett elektroniskt inbyggt autentiskt pipljud. Han blev lite fundersam på pipljudet och det tog en stund innan han fattade att det var musen som pep när han tassade på den. I flämtvärmen orkade varken vi eller Kolfart leka så länge men en liten stund blev det i alla fall. Alldels nyss hjälptes vi åt att jaga några malar som Kolfart tuggade i sig och nu sitter han innanför myggfönstret och lyssnar på ugglor och spanar på fladdermössen som flaxar omkring utanför.

Kolfart undersöker den nya Pipmusen.