Lite deppig och bakis

(Långt inlägg)
Vi som trodde att mitt öra var friskt nu. Jamars vad fel vi hade. Vettisen ringde igår och meddelade att bakterierna var borta men att det växer svampar i mitt öra.
Så, idag fick jag åka brummis till vettisarna igen och träffa en öronspecialist.
Idag kände jag på mig att det var nåt lurt på gång så jag försökte gömma mig i buren. Det lyckades förstås inte och vettisen fick tag på mig och spanade ner i mina öron med tittapparaten.
Ett friskt öra och ett sjukt öra såg hon.

Jag vill inte vara här!

Hon har stuckit mig i nacken.

Innan jag hann fatta vad hon höll på med så stack det plötsligt till i nacken och jag började snabbt känna mig trött och dåsig. Matte och husse liksom försvann in i dimman....

Här går jag in i dimman....

Jag fick något geggigt i ögonen för att de inte skulle torka och hon tittade mig i munnen. Sa nåt om mina avslagna huggtänder och tandsten... "är nog bra att ta bort det här.... förr eller senare blir det problem...." men jag lyssnade inte så noga då. Hon sa nåt om min vikt också. Tyckte jag var lite för mullig. Husse och matte talade om att vi nyligen bytt mat, att jag äter dietmat och att jag faktiskt gått ner 0,8 kg sen den 1 maj. Så det så!
Vettisen rensade bort svampar och vax ur mitt öra med tops och bomull. Tvättade noggrant med Otoact och avslutade med att droppa i ny medicin, Betnovat, i örat. Hon sa att eftersom bakterierna var borta så skulle vi byta ut Canaural-dropparna mot Betnovat och droppa tre dagar i veckan i tre veckor och sedan en dag i tre veckor till och dessutom tvätta varje dag. Fy jam!
När hon joxat färdigt var jag alldeles rosa och svidig i örat, men hon sa att det där sticket i nacken innehöll lite smärtstillande också, så det skulle hjälpa mot svidet. Själv vet jag inte så mycket för jag var alldeles utslagen.

Utslagen.

Topsad, tvättad och medicinerad i örat.

Sen gav hon mig ett nytt stick i nacken för att jag skulle vakna till liv igen.
Det tog en lååång stund. Matte och husse var där och höll tassen.
Resan hem i brummisen var helt lugn och jag var vaken hela tiden.
När vi kom hem kröp jag ut ur buren men orkade inte mer än några steg. Jag var så sssömnig...
Matte och husse lät mig ligga där i hallen och tittade till mig ibland. Lite oroliga var dom nog, att det hade blivit något fel på mig, som det blev efter vaccineringen.
Matte försökte ge mig lite vatten men det ville jag inte ha. Hon droppade lite på nosen, men jag slickade inte. Hon bar upp mig till övervåningen för hon trodde jag ville vila där uppe, men jag vinglade ner igen. Jag var jamarhungrig och gick efter ett tag till matskålen, men orkade inte äta och hade ingen aptit. Kräktes inte, men magen liksom vände sig lite. Istället somnade jag med nosen i matskålen. Jag nosade lite på torrisarna ibland, men orkade liksom inte knapra i mig. Somnade igen. Matte lade upp lite såsig blötmat på ett fat. Då vaknade jag till och slurpade i mig godbitarna. Mums! Ville ha mer! Jag fick lite till och somnade igen. Mellan matskålarna.

Somnar med nosen i matskålen.

Jag har legat här vid matskålarna i flera timmar sedan vi kom hem.
Vaken men deppig och trött. Bakis.
Jag har knaprat i mig lite torrmat också men vill ju helst ha den där mjukismaten om jag får.

Deppig, bakis och trött. 

Nu när klockan börjar bli mitt i natten har jag vaknat till lite mera, piggat på mig och suttit i fönstret en stund. Husse bjöd på mera mjukismat som jag slurpade i mig snabbt så inte Maja skulle hinna komma och ta den.

~ Kolfart ~

Åker brummis

Nu är jag ute och åker brummis med matte och husse igen. På väg till vettisarna för att visa vad fint mitt öra har blivit.

Återbesök

Idag reste jag inkognito i brummisen som Zigge igen. Inburad, transporterad och kontrollerad. Det var dags för återbesök hos vettisarna.
Jag klagade bara lite när vi reste iväg.

Jag protesterade bara lite i brummisen.

Hallåjam! Är det nån där?

Vettisen blev nöjd med det hon såg i mitt öra. Hon hittade inga bakterier i mitt öronvax och ingen polyp som ställer till något i örat heller. Nu behöver jag inte ta örondroppar varje morgon och kväll längre, men matte och husse ska tvätta örat en gång i veckan ett tag och hålla koll så inte det blir geggigt i örat igen.

Är jag redan klar?

På hemresan kurrade jag i kapp med brummisen. Så nöjd var jag.

Örontvätt

Idag har jag blivit inburad, transporterad, kontrollerad och tvättad i öronen.
Husse och matte kom hem tidigt idag, burade in mig och transporterade mig till vettisarna. Jag gillade inte riktigt att bli transporterad, bilåkning är inte riktigt min grej men det var ju inte så lång bilresa, tack och lov.

Inburad

Hos vettisen gick det jättebra. Matte och husse tyckte jag skötte mig exemplariskt. Jag är en lugn och harmonisk katt.

Lugn och harmonisk.

Vettisen Sandra kände och klämde på mig och tyckte jag var lite för rund om magen. Hon kollade tänderna och lyssnade på mitt hjärta och lungorna och tyckte det lät bra. Sen kollade hon i mitt öra och såg ingenting. Bara svart gegga. Hon pillade ut lite gegga på en glasbit och sen fick vi vänta en stund medans hon tittade på geggan i ett mikroskop.

Under tiden kom Ninni in i rummet och tvättade mitt öra och rensade bort en massa gegga. Ninni tyckte jag var varm om örat. Jag var jättesnäll och jamade inte ett pip på hela tiden.

Ninni har tvättat örat.

Sandra kom tillbaka och tittade i det rengjorda örat och meddelade att jag troligen har öroninflammation. Matte och husse fick en flaska med örontvättmedel och så ska jag få örondroppar. Två gånger om dagen ska matte och husse droppa i mitt öra i 10-14 dagar. Och tvätta örat varannan eller var tredje dag. Sen ska jag på återbesök.
Vi fick en provförpackning med dietmat också... för att jag är för rund om magen. Vi får väl se hur det går med det. Först fixar vi örat.
Hemresan i brummisen gick mycket bättre. Det liksom kändes att vi åkte åt rätt håll och jag kunde till och med lägga mig ner och vila lite i buren.

Kattongbus

I helgen brummade matte och husse iväg en stund och när dom kom hem hade dom med sig två stora spinnande kattonger. Vi försökte öppna dom på en gång, men har fått vänta ända tills i kväll.
Nu har vi haft kattongöppning och kattongbus hela kvällen och vi har hjälpt matte och husse att bygga ihop ett skåp till husses alla små brummisar.

Husse och jag öppnar paket.

Maja håller koll från ett annat håll.

Liggvänligt underlag.

Nästan som en koja.

Titta fina skåpet.

Några av husses små brummisar.

Ännu fler små brummisar.

Vill gå ut!

Idag jamade jag i på skarpen till matte att jag faktiskt VILL gå ut! Matte och husse höll på med det vita fluffet därute och sa nåt om kaos. Maja och jag fick sitta inne och fundilera på vad det var som hade hänt. När matte kom in och hämtade mat till fjäderkotletterna där ute så bestämde jag mig för att jag apselut ville följa med henne ut. Det tog en stund innan matte fattade kalopsen och satte på mig selen. Så stegade jag ut genom dörren, ut i det kalla fluffet utan rädsla, utan tveksamhet.
Maja tittade avundsjukt på mig genom fönstret och jamade vilset: "Vad gör du dääääär!?"
Matte och jag promenerade omkring på gården och jag kollade hur dom hade löst kaoset och dom fick fullt godkänt faktiskt. Sen blev jag tvungen att göra en ordentlig nosologisk kontroll av garaget eftersom det var så länge sen jag var där. Konstaterade att det fattas två brummisar eller så har en av dom krympt till en trampbrummis och bytt färg.... mysko.
Nåjam. Fjäderkotletterna fick sin mat och sen ville jag gå in igen. Maja tog emot i dörren och jamade: "Var har du vaaaaarit!? Borta så läääänge! Mmmmm....  du luktar frisk luft. Kom ska jag tvätta dig. Du har ju smutsat ner dina tassar." Sen kröp vi ihop en stund på soffan och hade det mysigt hon och jag. Varmt och gott.

~ Kolfart ~

Vitt!

När matte och husse kom hem från sina jobb igår kväll så kunde dom inte köra in brummisen genom grindhålet. Det hade kommit så mycket vitt fluff så det nådde upp till knäna. Dom fick parkera brummisen vid kyrkan och plumsa hem i fluffet. Sen fick dom skotta fram fluffbrummisen som sprutar vitt innan dom kunde hämta brummisen och köra in den i garaget. Maja och jag höll ögonen på dom genom fönstret.

När dom äntligen kom in i huset fick vi mumsa på Wikkis godisgräs.



Nomnomnomnom...!

 

~ Kolfart ~

Har varit busig idag

Idag har jag varit busig.
Matte och husse har en massa konstiga saker för sig ute runt huset. Hela förra veckan och hela den här veckan har det varit grävmonster och konstiga självlysande gubbar som har trampat omkring och grävt sönder hela gården. Varje morgon och kväll har matte och husse sprungit runt utomhus med ficklampor och lyst och tittat och tittat och jag får bara stanna inne. Okej, några gånger har jag fått gå ut och nosa omkring och kolla så dom inte gräver bort allting.

Jag hjälper dom att kolla upp ritningen ordentligt så dom inte missar  något viktigt.

Idag när dom kom hem från sina jobb kände jag mig lite extra busig prasslade omkring med en papperskasse i hallen under tiden dom åt mat. Och som ni ser har jag ju lagt mattan extra snyggt också.

Sen skulle dom ut och lysa omkring på gården i mörkret igen och då meddelade jag att jag minsann också ville gå ut.

Matte och jag nosade runt hela gården. Jordhögar och gropar överallt och pinnar som sticker upp lite här och där. Konstaterade att min favoritgosros finns kvar och mitt gostrappsteg och mina buskar. Jag vågade mig på att nosa på det stora grävmonstret också och kröp till och med in i monstrets stora gap. Huvva! Man är väl en tuff kisse.

Sen gjorde jag det där jättebusiga. Husse var upptagen med att flytta på brummisen och matte höll kopplet. Först kröp jag ner i en grop alldeles bredvid staketet. Sen kröp jag upp på andra sidan staketet. Matte kunde inte följa med mej så hon höll kopplet så kort hon kunde för att jag skulle vända tillbaka samma väg. Det gjorde inte jag. Istället kröp jag ur selen och försvann ut i svarta mörkret, på andra sidan staketet. Matte lyste med ficklampan för att se vart jag tog vägen. Sen hämtade hon husse och båda två började leta mig. Jag nosade runt lite och sen kröp jag in under grannens vedbod. Hihi. Det var så svart så dom kunde inte se mig alls. Bara mina ögon lyste ibland. Matte trodde hon kunde lura mig med att skramla med en skål med Dentisar. Inte gick jag på det heller. Jag var ju ute efter mususlingar. Efter en lång stund kröp jag fram igen fast på andra sidan vedboden. Där kom husse och lyste på mig. Han kom fram och gosade lite och lyfte upp mig och så fick han gå runt hela staketet och bära mig tillbaka in i huset igen. Jag protesterade inte. 

Inne fick jag faktiskt äta upp alla Dentisarna matte hade lagt i skålen. Sen lagade matte min Kickeroo så jag kunde få mörda den lite igen. Mörda och mörda, jag tvättade den faktiskt noga först, sen gav jag den ett dödligt bett i nacken.

Jag försökte bryta mig ut genom dörren några gånger sen men matte var där och stängde till innerdörren ordentligt och den orkar jag inte öppna. Suck! Jag fick i alla fall nyss jaga en fluga som jag fångade och åt upp.   

Varmt idag

Kolfart har varit ute i solen idag. Ja...solen och solen...men ute i alla fall. Han började med att smaka lite på gräset nedanför trappan, sen kröp han in under rosenbusken och utförde en noggrann nosologisk kontroll av den. Efter den noggranna inspektionen måste han vila lite i skuggan under busken. Husse försökte lirka med Kolfart till baksidan för att hänga tvätten. Där det är skuggigare. Men Kolfart tackade nej till erbjudandet och låg kvar under busken.
Han klättrade upp på stentrappen och kröp in i skuggan bakom en blomkruka och flämtade lätt en stund innan han i maklig takt ålade sig in i skuggan under brummisen för en kort paus. Strax tog han sig tillbaka till stentrappan igen och kröp in i skuggan bakom blomkrukan där han hängde en lite längre stund innan han ville gå in igen. Inne i hallen parkerade han vid poolkanten.

På stentrappan bakom blomkrukan



Cool katt hänger i skuggan



Just hangin' around

På poolkanten

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.

Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.



Gräsligt gott!

Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.



Nosologisk krypinkontroll.



Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 



Noggrann kontroll av
Musrestaurangen
och
Restaurang Fjäderkotletten.

Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 

  

Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 



Nosologisk brummiskontroll.



 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 

Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.

Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.