Busräjs!

Igår spelade jag lite piano. Plink! sa det när jag satte tassen på en tangent. Då skyndade jag mig därifrån. Jag tänkte riva loss med 'Tiger Rag' men jag vågade inte spela hela låten. Man vet aldrig vad människorna tycker om musik.
Ikväll smakade jag på nåt segt godis som hon bjöd på. Hon sa att det var ankgodis. Hon fick hålla i bitarna och jag tog dom försiktigt.
Sen sprang jag busräjs och hoppade på möblerna, jamade lite och tassade lite på den där vippan som hon viftade med. Sen kurade jag ihop mig på en stol under matrumsbordet igen och låg stilla.
Det skulle ju kunna vara rätt så hyfsat att bo här.....om det inte vore för den där svarta otäckingen... *morrhårsdarr*

- Maja -

Tillsammans med dom stora grabbarna

Matten jobbade på lördag och hussen hade bjudit hem sina Hi-Fi-kompisar. Dom skulle spela bompa-bompamusik på hög volym i högtalarna och testa hörlurar, förstärkare och kablar. Husse tog Kolfart och placerade honom i en fåtölj på övervåningen och tänkte att det är nog bäst att du ligger här när det kommer en massa obekanta tvåbeningar och vi kommer att väsnas med hög musik där nere.
Det tog inte lång stund innan Kolfart trippade ner för trappan, hälsade på tvåbeningarna och placerade sig i husses knä i soffan. Han ville vara med de stora grabbarna och lyssna på musik han också.
Där stannade han sedan hela dagen och bytte fåtölj emellanåt (man ska ju lyssna från alla håll när man testar högtalare) och konstaterade att det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Antibiotikakuren är avslutad och vi har gått ner till en halv cortisontablett om dagen. Han knaprar lite torrisar emellanåt utan större bekymmer, men vi tycker fortfarande att han känns stel i nacken och vi har svårt att ta tag i något nackskinn. Till veckan ska vi höra av oss till stickisarna och åka dit och visa upp honom igen så får vi höra vad de tycker.