tisdag 28 juni 2011

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.
Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.

Gräsligt gott!
Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.

Nosologisk krypinkontroll.

Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 


Noggrann kontroll av
Musrestaurangen

och
Restaurang Fjäderkotletten.
Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 
  
Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 

Nosologisk brummiskontroll.

 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 
Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.
Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.

onsdag 22 juni 2011

Nertrappning

Veterinärbesöket idag gick bara bra. Att åka brummis går hur bra som helst och inne hos stickisarna är han alldeles lugn och cool. Veterinären blir inte riktigt klok på vad det är som har hänt. Jag frågade om det kunde handla om en dubbelvaccinering. Men hon sa att dom hade vaccinerat så många hittekatter med okänd bakgrund och aldrig sett något liknande tidigare. Hon kände och klämde och konstaterade att det kändes som att svullnaden gått ner. Nu kunde hon känna att lymfkörtlarna under hakan var lite stora och hon vill att vi håller koll på dom lite framöver. Vi skall trappa ner på cortisonet och ge honom en halv varannan dag till och med lördag och sedan slutar vi ge honom det. Sen får vi hoppas att han fortsätter att pigga på sig och börjar tugga i sig torra torrisar och större köttbitar och vanlig kattmat.

Veterinärkontroll

I lördags fick han sista antibiotikasprutten och vi har gått ner till en halv Cortison per dag. Igår ringde jag till vettisen och hon vill gärna titta och känna på honom igen. Vår upplevelse är att det går åt rätt håll men att det går väldigt sakta. Han äter lite torrfoder varje dag nu men föredrar (självklart) den cortisonpreparerade moussen. Sheba paté med oxkött var ingen höjdare alls, däremot funkade Sheba paté med lax.
Vi fick en tid hos stickisarna i kväll och då får vi veta hur vi ska fortsätta medicineringen.
Ett fundering från min systerdotter som är distriktssköterska är att han kanske redan var vaccinerad och att det blev en dubbeldos när vi vaccinerade honom. Vi vet ju inte något om honom och hans tidigare liv så det skulle kunna vara en möjlig orsak till reaktionen. Ska fråga vettisen om det ikväll.

Pigg och glad, gosig och busig är han i alla fall och igår kväll rockade han tydligen loss rejält till Cat Marley på releasepartyt hemma hos Strindberg, Siri och Frida.
Vi visste inget om detta partaj och åkte helt ovetande hemifrån till ett födelsedagskalas och blev borta hela kvällen. När vi sen kom hem fick jag läsa och se bildbevis på Wikkis blogg. Kolfart visade där sitt andra jag. Jag hoppas verkligen att han inte börjat missbruka CatNip eller liknande och att det är därför det blev tokigt med vaccineringen. Hmmm....  

söndag 19 juni 2011

Tillsammans med dom stora grabbarna

Matten jobbade på lördag och hussen hade bjudit hem sina Hi-Fi-kompisar. Dom skulle spela bompa-bompamusik på hög volym i högtalarna och testa hörlurar, förstärkare och kablar. Husse tog Kolfart och placerade honom i en fåtölj på övervåningen och tänkte att det är nog bäst att du ligger här när det kommer en massa obekanta tvåbeningar och vi kommer att väsnas med hög musik där nere.
Det tog inte lång stund innan Kolfart trippade ner för trappan, hälsade på tvåbeningarna och placerade sig i husses knä i soffan. Han ville vara med de stora grabbarna och lyssna på musik han också.
Där stannade han sedan hela dagen och bytte fåtölj emellanåt (man ska ju lyssna från alla håll när man testar högtalare) och konstaterade att det finns inga genvägar till det perfekta ljudet.

Antibiotikakuren är avslutad och vi har gått ner till en halv cortisontablett om dagen. Han knaprar lite torrisar emellanåt utan större bekymmer, men vi tycker fortfarande att han känns stel i nacken och vi har svårt att ta tag i något nackskinn. Till veckan ska vi höra av oss till stickisarna och åka dit och visa upp honom igen så får vi höra vad de tycker.

onsdag 15 juni 2011

Så duktig!

Vilken katt han är Kolfart! Han är så duktig att ta medicinen så det är helt fankattiskt. Har aldrig varit med om något liknande i kattväg. Cortisonet (Prednisolon) är en tablett som vi pulveriserar och blandar med moussen. Den slinker ner hur bra som helst. Nom, nom, nom, slick och slurp.
Vetrimoxin är en pasta som ges i 3 ml doser. Pastan ligger förpackad i stora sprutor. Vi testade att blanda det med maten också men då gick det trögt. Bäst går det om jag plockar upp Kolfart i famnen och lägger honom som en bäbis. Husse öppnar munnen på honom och spruttar in dosen. Lite sprattel blir det just när husse kommer med sprutan, men han använder inga hårda klor. Det är mjuka tassar som sprattlar. När han har fått pastan i munnen gosar vi lite och sätter ner honom så han får svälja och tvätta sig om nosen.
Kolfarts föregångare, både Liza och Felicia, fick också antibiotika när dom var sjuka. Då var det en mindre kamp varje gång klegget skulle in i munnen. Sen flydde dom fältet så snart vi släppte taget. Kolfart stannar kvar och är lugn. Det är så skönt att slippa strida och hålla hårt. Lilla goa svarta lakritstroll.
I kväll knaprade han i sig ganska många torrisar innan dom hunnit bli riktigt genomblötta där dom låg i vatten på ett fat. Vågar vi hoppas att det börjar rätta till sig igen? 

söndag 12 juni 2011

Tillståndet oförändrat

På fredag kväll ringde veterinären och meddelade att läkemedelstillverkaren inte kunnat ge några bra svar på vad Kolfarts tillstånd kan bero på heller. Hon tyckte också att han skulle få en antibiotikakur utifall det skulle vara så att det följt med något olämpligt tillsammans med vaccinationsinjektionen och att det blivit någon infektion. Eftersom vi inte skulle vara hemma idag faxade hon receptet till ett apotek i Valbo Köpcentrum där vi kunde hämta ut medicinen under dagen.
Vi kom hem på kvällskvisten igen och serverade genast ett fat med Hills a/d preparerat med Vetrimoxin. Det gick jättebra och han åt upp alltihop. Lite senare serverade vi nästa portion preparerad med Prednisolon, men då gick det lite trögare. Det är ju så varmt nu också så det är inte konstigt om han inte är så matfrisk. Nu har han inte riktigt fått i sig hela dagens dos av cortisonet, men vi hoppas han äter mer under natten.
Från och med i morgon ska vi minska på cortisondosen enligt receptet. Då blir det en tablett per dag några dagar framåt. Vetrimoxinet ska ges i två doser per dag i 7 dagar. Sen är det bara att hålla tassarna för att han inte blir dålig i magen av antibiotikan.
Vi tittade in på Djurboden i Valbo och köpte en liten ny leksak till Kolfart för att pigga upp honom. En pipmus på ett snöre med en pinne. En Play-n-Squeak leksak som har ett elektroniskt inbyggt autentiskt pipljud. Han blev lite fundersam på pipljudet och det tog en stund innan han fattade att det var musen som pep när han tassade på den. I flämtvärmen orkade varken vi eller Kolfart leka så länge men en liten stund blev det i alla fall. Alldels nyss hjälptes vi åt att jaga några malar som Kolfart tuggade i sig och nu sitter han innanför myggfönstret och lyssnar på ugglor och spanar på fladdermössen som flaxar omkring utanför.
Kolfart undersöker den nya Pipmusen.

torsdag 9 juni 2011

Meducin mot sjukdom

Dagens besök hos stickisarna gick lika bra som igår. Han stretade emot lite när husse skulle stoppa in honom i buren, men han gav med sig ganska snart. Vi fick träffa en ny veterinär idag och hon undersökte honom likadant som de tidigare gjort. Det var ingen märkbar skillnad på honom idag jämfört med igår och hon var lika förbryllad som de andra sticktanterna över hans tillstånd. Svälld och hård runt hals och nacke och ner över bröstet. Aldrig hade hon sett eller hört talas om något liknande.
Kolfart protesterade inte ett dugg när hon öppnade munnen och hon kommenterade att han var så snäll och medgörlig när det gällde att titta i munnen. Dom tittade på pälsen och kommenterade att den såg matt och fet ut och att han var ju så glansig och fin när han kom in för kastreringen i jämförelse med hur han ser ut nu, en vecka senare. Det enda tillfälle när han protesterade var när det var dags för att kolla temperaturen. Någon febertermometer i rumpan tänkte han minnsann inte släppa in. Han spjärnade emot och försökte vrida sig ur stickisens grepp och protesterade med ett "mjäo". Tyvärr var sticktanterna ihärdiga och han fick ge upp kampen. Tempen visade sig i alla fall vara normal.
Han fick ytterligare en cortisoninjektion och hon skrev ut ett recept på cortisontabletter (Prednisolon) som vi ska ge honom några dagar framöver. Dessutom tog hon kontakt med tillverkaren av vaccinet för att höra om de känner till fler som drabbats av samma reaktion. Hon lovade höra av sig till oss när hon fått besked från tillverkaren, ikväll eller i morgon. Vi ska också stå i kontakt med varandra framöver för att trappa ner cortisondosen om några dagar. Det blir en fortsatt diet på Hills' a/d tillsvidare.
Lilla gosgubben som har varit så duktig både att åka brummis och att vara hos stickisarna. :)
Ikväll är han strängt upptagen med sin nya hobby. Att spana in fjäderkotlettarna i lärkträdet utanför myggfönstret.

onsdag 8 juni 2011

Återbesök

Idag fick Kolfart komma på återbesök till Smådjurskliniken. Resan dit gick jättebra. Vi Feliwayade bur och bil före resan och täckte över buren när vi åkte. Han försökte bara krafsa sig ut genom golvet en gång eller så kanske han bäddade lite skönt. Sen låg han lugnt hela resan.
På kliniken var han helt cool. Vilken katt! Andra katter jag haft har kämpat hårt för att komma därifrån så fort som möjligt. Kolfart ligger stilla och är helt cool på bordet.


Zigge Kolfart 
i transportburen på Smådjurskliniken.
 Veterinären undersökte kroppen och kände och klämde på magen och halsen och tittade i munnen flera gånger och han gjorde inte det minsta motstånd.
Veterinären blev ganska förvånad över hans tillstånd och det verkade som om hon aldrig sett något liknande. Hon kallade på ytterligare en sköterska som också fick känna och klämma och även en djurvårdare slöt upp och kollade Kolfart. De såg att han var svälld och trång i halsen och kände en stelhet eller att han var fast i hullet runt halsen och nacken. Det finns liksom inget nackskinn att ta tag i. De diskuterade om det kunde vara reaktion på vaccinet eller möjligen en reaktion på Metacam (smärtstillande medel). Jag tror till och med att de ringde den veterinär som utförde vaccinationen i onsdags och pratade med henne.
Till slut bestämde de sig för att ge honom en cortisoninjektion idag och se om han reagerar på den tills i morgon då vi får komma på återbesök igen. Har han reagerat på cortisonet får han en till injektion i morgon. Vi fick också köpa några burkar Hill's a/d mousse som har lite bättre sammansättning än den feta moussen vi har matat honom med hittills. Jag kan lova att han mumsade i sig en halv burk på en gång när vi kom hem.
Resan hem gick hur bra som helst. Han låg alldeles stilla i buren, utan burskynket. Nu behöver vi nog inte oroa oss för bilresor med Kolfart längre. Han vet att det inte är farligt.

måndag 6 juni 2011

Som en inbrottstjuv

Idag har den lille pälsbollen varit lite slö. Lite busig en stund på förmiddagen och sprang som en tok och jagade ALLT. Sen har han varit slö och sovit mest hela dagen. Han har inte varit sugen på något av det vi ställt fram på faten åt honom. Mest nosat och sprätt med tassarna och gått därifrån. Till skafferiet där han vet att kattmaten står, för hungrig är han definitivt. Varje gång skafferidörren öppnats har han slunkit in och nosat på påsarna.
Ikväll gick han till tassgripligheter och tog saken i egna tassar. Han bokstavligen bröt sig in i Whiskaspåsen, stack ner huvudet i påsen och plockade upp några bitar för att sedan spotta ut dom på golvet igen. Vi tänkte att det kanske går bättre att äta om han får tjuva maten, men nej...det funkade inte heller.
Från Whiskaspåsen gick han till påsen med specialmaten vi fick efter kastreringen, Hill's Science Plan Sterilised Cat men med samma resultat. Han klarar inte av att tugga torrisarna.
Matten fick en idé och tog några Whiskaskulor på ett fat, hällde på lite vatten och lät kulorna mjukna lite i vattnet en stund, stoppade in fatet i mikron och körde max 30 sekunder på upptiningsläget, bara så pass att vattnet bubblade lite. Försiktigt så det inte blev för hett. Kulorna mjuknade av behandlingen och titta där... mikrade Whiskaskulor i vatten funkade! Han åt upp hela portionen! :) Ändå var han inte riktigt nöjd så jag gjorde samma sak med en liten portion av Hill's-maten och se där... även halva den portionen gick ner.
I morgon tar jag kontakt med Smådjurskliniken igen, bara för att höra hur länge det här kan eller får hålla på. Vad är "normalt" efter en vaccination? 

Bildbomb

Matte lekte lite med mobilkameran idag.

Min baktass

Ögonen

Profilen

Hjälper matte välja fröpåsar.
 
Fröpåsar var det jam...

fröpåsar...
 
Zzznark...

Skönt i solen.


Är det mat nu?




Hon snackar nåt om att det är lite svårt att skriva saker...
Fattar ni vad hon surrar om?
Natti natti.



söndag 5 juni 2011

Gourmetkatten

I morse slank det ner lite laxmousse till frukost igen, men först måste den mikrovärmas lite. Kylskåpskall mousse var inte intressant alls. Vid lunch dög ingenting, ingenting, ingenting. Till kvällsmat dög återigen ingenting. Alla tallrikar blev nosade på men ingenting dög ens att slicka på. Vi testade med laxmousse, torrfoder av olika sorter, Dentabits, Pussi gelé, stekt bacon, räkost, parmesan (en slick) men inget frestade Kolfart. Då öppnade vi en burk Hills' lever och kycklingpaté och vips så mumsade han i sig halva burken! Äntligen!
Nå'n skrev att Kolfart är en smart katt...mmm.... det här får inte bli någon vana. Laxmousse till frukost och paté till middag. Lyxmisse!
Har läst på lite idag om reaktioner på vaccinering och det känns som om det är det som har hänt med vårt lakritstroll. Vaccinet som användes var Nobivac Tricat Novum. Jag har surfat runt och läst i olika diskussionsforum om katter som reagerat just på det här vaccinet. Reaktionerna har varit lite olika men det handlar om hälta, ansiktssvullnad och andningssvårigheter, feber, nysningar, hosta, aptitlöshet och trötthet med mera. Hur lång tid reaktionerna suttit i är lite olika men det rör sig oftast om 1-2 dygn. Läser man på FASS VET om vaccinet så får man också uppfattningen att det rör sig om 1-2 dygn som reaktionerna kan sitta i. Nu har Kolfart varit hängig i tre dygn. Alla texter jag läst om vaccinering handlar om grundvaccinering av kattungar. Kolfart är ju en vuxen katt så reaktionen kan ju te sig annorlunda då. Vi vet ju vad som händer ibland när vi vaccinerar människor mot svininfluensa och liknande.
Första dygnet verkade det som om han liksom hade problem med tungan, halsen eller svalget. Han tryckte ner huvudet mot hakan när han försökte äta. Jag tror det var en svullnad i halsen. Den har nog gett med sig nu men det kan kännas sårigt i halsen. När han äter och dricker vatten nyser han eller hostar. Han känns varm och han sover mycket. De synliga blinkhinnorna visar att det inte står rätt till i kroppen. När han är vaken är han ändå pigg och busig. Den bruna råttan får sig en omgång emellanåt och husse fick en rejäl dask på foten ikväll när han tänkte gå ifrån Kolfart utan att busa efter maten. Då satte dom fart på snörbuset så mattan blev till ett dragspel.

fredag 3 juni 2011

Det går åt rätt håll

Idag ser ögonen lite bättre ut, men dom ser lite matta och trötta ut. Han åt lite gelé i morse igen men ratade torrmaten helt. Husse ringde Smådjurskliniken och dom svarade där att han inte haft någon tub i halsen under narkosen. Däremot trodde dom att det kan vara en reaktion på vaccinet. I alla fall ögonen och nysningarna. Narkosen finns kanske fortfarande kvar i kroppen det kan också inverka. Dom trodde också att eftersom han verkar pigg i övrigt och dricker vatten och går på lådan så kommer han nog igång med ätandet snart igen. Dom tyckte också att vi kunde försöka ge lite mjukare mat, paté eller liknande.
Vi hoppade in i bilen och åkte till Granngården och köpte Gourmetmat, laxmousse, kycklingpaté och Royal Canin våtfoder Digest Sensitive och Oral Sensitive. Vi började med den mjukaste i ordningen och serverade genast en portion när vi kom hem. Det gick så här:
Nom, nom, nom.....slick slurp!

torsdag 2 juni 2011

Nu är det gjort ....fortsättningen

När vi åt vår kvällsmat gjorde han ett tappert försök att hoppa upp på kökssoffan, men insåg snart att hans ben inte bar honom. Vi bäddade med plastad frotte på soffan och lyfte upp honom så han fick sova där. Med nosen rakt ner i soffan som ett stöd.
Efter maten satt vi kvar länge i köket och lät Kolfart sova på soffan. Vi läste tidningar och surfade på mobiltelefonen. När jag började plocka med porslinet i diskmaskinen visade Kolfart att han ville vara tillsammans med mig. Husse fick hjälpa honom ner från soffan och han satte sig på mattan brevid mig. Jag satte mig på golvet och han kröp dit och la sitt huvud på mitt ben och visade tydligt att han ville lägga sig i mitt knä.
Då bar vi upp honom på övre våningen och jag satte mig i fårskinnsfåtöljen och Kolfart fick ligga i mitt knä där. Så satt vi tillsammans i 2,5 timme.
När husse sa godnatt följde Kolfart med honom till sängen och där sov han sedan hela natten.

Idag har han mått bättre, varit piggare och sprungit upp och ner för trappan flera gånger utan problem. Ibland märker vi en tendens till vinglighet. Han dricker vatten och går på lådan och sover. Han är hungrig men det verkar som om han har svårt att svälja maten och blinkhinnorna i hans ögon ligger synliga hela tiden. Vi har testat att ge honom blötmat istället för knaprigt torrfoder och det gick bättre, men han tog bara det geléiga i maten, inga köttbitar. Vi har blött upp torrfoder och han har ätit två-tre bitar. Inte mer. Men han visar tydligt att han vill ha mat. Tittar på oss med sina ledsna ögon med blinkhinnorna synliga och lite rinnig gegga under ögonen och han gooooosar. När vi åt frukost och vid eftermiddagsfikat ville han bara komma upp på bordet hela tiden och tiggde, tiggde. Nu sover han på en kontorsstol här bredvid mig.

1000 frågor och funderingar från en lite bekymrad matte och husse:
Varför har han så svårt att äta? Eftersom han kan lapa vatten och han tvättar sig på kroppen och slickar sig runt munnen så verkar det inte vara något med tungan. Kan han ha blivit sårig i halsen av någon syrgasslang? Han fnyser lite när han dricker vatten och när han försöker äta. Som små nysningar. Kan han ha fått någon reaktion på vaccinet eller ID-märkningen? Varför syns blinkhinnorna hela tiden? Och varför kommer det gegga i ögonvrårna? Han verkar pigg och glad och normal för övrigt, kurrar och spinner och vill vara med oss. Är det någon av er där ute som känner igen de här symtomen efter kastrering eller vaccination?
Om vi inte ser någon förändring tills i morgon så tar vi kontakt med Smådjurskliniken igen och frågar.

Nu är det gjort... första delen

På väg in i buren
Bilresan hemifrån till veterinären gick jättebra! Vi sprayade Feliway både i buren och i bilen. Jag täckte buren så det blev lite mörkt åt honom. Kolfart blev lite orolig när vi började rulla och "bäddade" lite åt sig i buren. Sen rullade han ihop sig och låg stilla resten av resan och sa inte ett jam. Vi behövde inte stanna en enda gång. Vår testresa igår hade nog sin inverkan och Feliway gjorde nog det hela ännu bättre. Hos veterinären hade jag väntat mig att vi skulle få vara med eller vänta under operationen och sedan ta med honom hem direkt. Så funkade det på 80-talet när jag kastrerade Simon. Men inte nu.
Vi fick lämna Kolfart och åka hem i tre timmar. Vilket tomrum det blev i mitt hjärta.... En lättnad men samtidigt ett tomrum. Jag hade målat upp bilden av en kräkande, halvt förlamad misse som kissar på sig och vinglar omkring men den bara försvann i ett nafs när vi fick lämna honom. Sköterskan kollade om han var chippad, vilket han inte var. Hon kollade hans öron och sa att han troligen hade skabb och att de skulle behandla honom för det också.

Blått öra
Vi halvsex tiden på kvällen åkte vi alltså tillbaka och hämtade vår lille vän. Det var ett sömnigt litet lakritstroll som låg i buren. Veterinären var jättegullig och berättade vad de gjort och hur vi skulle ta hand om honom på bästa sätt när vi kom hem. Hon förklarade att de hade ID-märkt honom och att det var därför hans öra var blått. Det blåa kommer att trilla av om några dagar och siffrorna kommer att träda fram. Jag hade egentligen tänkt mig en chipmärkning, men det måste ha blivit något missförstånd där. Nu är han i alla fall ID-märkt så att det syns att han äger några tvåbeningar.
Någon skabb hade han inte (precis som jag trodde), men han var smutsig i öronen så dom hade gjort ren honom ordentligt. Vaccinering och kastrering hade gått bara bra och båda kulorna fanns på plats.
Bilresan hem gick hur bra som helst. Han somnade i buren och vaknade först när vi började röra på oss för att stiga ur. Vi öppnade hans fängelse och släppte ut honom i hallen. Det tog en liten stund innan han fattade att benen inte bar honom. Han tippade omkull några gånger men reste sig upp igen. Promenerade omkring som Bambi på hal is, vinglade och föll. På mattan i hallen vilade han med nosen rakt ner i golvet. Jag tror nästan att han höll balansen så, med nosen. Han låg där en lång stund, kanske somnade han igen. Efter en stund kvicknade han till igen och började resa sig upp. På väg till kattlådan vinglade han omkull några gånger, men husse stöttade honom lite och han satte sig i lådan och kissade länge. Det kändes som det var efterlängtat och vi berömde honom för att var så duktig. Så vinglade han tillbaka till mattan i hallen och somnade där med nosen i golvet. Vi lät honom ligga där i fred.
Med nosen i golvet

onsdag 1 juni 2011

Liten skräckupplevelse

Bilresor med katt brukar vara ett evigt och djupt MMJJJAAAAAOOOOO!!! Inför bilresan till vettisen i morgon eftermiddag ville vi testa hur Kolfart skulle reagera på bilåkning. Vi borde ha tränat honom lite mera, men vi har inte riktigt haft tid eller kommit till skott. Ikväll stoppade vi in honom i buren och bar ut honom i bilen för en provtur. Vi tog det väldigt försiktigt och lät honom först bara sitta i buren i bilen en stund innan vi startade motorn. Vi täckte delvis över buren för att minska lite på alla intryck. Jag satt bak tillsammans med Kolfart och pratade med honom. Motorn fick gå en stund och han blev lite orolig av motorljudet. När bilen började röra på sig blev han som förbytt. Utan att säga ett enda jam försökte han formligen bryta sig ur buren med alla krafter han hade. Med sina nyklippta klor försökte han klösa sig ut genom gallret. Kloflisorna yrde omkring honom.
Vi lät bilen stå stilla en stund, med motorn igång och Kolfart lugnade ner sig lite igen. Så lät vi bilen rulla lite ut mot grindhålet. Kolfart försökte gräva sig ut genom burgolvet. Efter ca 50 meters bilåkning stannade vi igen och lät honom varva ner en stund. Vi rullade vidare i sakta mak och efter en stund kom vi ut på stora vägen. Kolfart bökade runt i buren, klöste och grävde och spelade på burgallret som om det var gitarrsträngar. 
Vi stannade igen och lät honom lugna ner sig.
Så åkte vi en lite längre sträcka, kanske 100 meter innan jag sa till husse att han måste stanna bilen igen. Kolfart var då så stressad och hans andning var så häftig så jag nästan blev orolig. I botten på buren ligger en filtmatta och ovanpå den en bit fuskpäls. Kolfart grävde och försökte krypa under både päls och matta och helst igenom burgolvet. Han hejdade sig lite och lyckades lägga sig ner så jag kunde komma åt hans hals och kind med en par fingrar genom gallret. Det verkade ha en lite lugnande effekt på honom. Jag tog av burskynket och märkte att det nästan funkade bättre när han fick något att titta på. Vi pratade lugnande med honom båda två och jag fortsatte med mina smekningar. Resten av resan kunde vi ta i sakta mak utan stopp. Kolfart andades häftigt hela tiden men höll sig ganska stilla och sa inte ett enda jam.
Vi bar in buren i hallen och lät honom sitta kvar i den en stund. Vi kröp intill och pratade med honom tills han verkade lugn igen innan vi öppnade och lät honom komma ut. Han skyndade sig ut ur buren och började nosa sig omkring. Det tog inte lång stund innan han kom tillbaka till buren och nosade igen. Vi bäddade fint i buren igen och kastade in en myntaboll där och har låtit den stå öppen och faktiskt har Kolfart varit där och nosat och vilat och visat att han inte tycker den är farlig.
Nog blev det en liten skräckfärd för oss ikväll och jag blev lite orolig för hans klor som flisorna flög när han tog i och klöste i gallret med all kraft och försökte trycka ut huvudet genom gallret. Inga klor verkar ha kommit till skada, tack och lov och han har legat i mattes famn och tittat på TV resten av kvällen. Kurr och spinn.
Vi har god tid på oss i morgon eftermiddag och får vara beredda på att stanna och vila emellanåt, precis som ikväll. Resan till vettisen tar normalt ca 15-20 minuter. Imorgon tar den nog lite längre tid.