Liten skräckupplevelse

Bilresor med katt brukar vara ett evigt och djupt MMJJJAAAAAOOOOO!!! Inför bilresan till vettisen i morgon eftermiddag ville vi testa hur Kolfart skulle reagera på bilåkning. Vi borde ha tränat honom lite mera, men vi har inte riktigt haft tid eller kommit till skott. Ikväll stoppade vi in honom i buren och bar ut honom i bilen för en provtur. Vi tog det väldigt försiktigt och lät honom först bara sitta i buren i bilen en stund innan vi startade motorn. Vi täckte delvis över buren för att minska lite på alla intryck. Jag satt bak tillsammans med Kolfart och pratade med honom. Motorn fick gå en stund och han blev lite orolig av motorljudet. När bilen började röra på sig blev han som förbytt. Utan att säga ett enda jam försökte han formligen bryta sig ur buren med alla krafter han hade. Med sina nyklippta klor försökte han klösa sig ut genom gallret. Kloflisorna yrde omkring honom.
Vi lät bilen stå stilla en stund, med motorn igång och Kolfart lugnade ner sig lite igen. Så lät vi bilen rulla lite ut mot grindhålet. Kolfart försökte gräva sig ut genom burgolvet. Efter ca 50 meters bilåkning stannade vi igen och lät honom varva ner en stund. Vi rullade vidare i sakta mak och efter en stund kom vi ut på stora vägen. Kolfart bökade runt i buren, klöste och grävde och spelade på burgallret som om det var gitarrsträngar. 
Vi stannade igen och lät honom lugna ner sig.
Så åkte vi en lite längre sträcka, kanske 100 meter innan jag sa till husse att han måste stanna bilen igen. Kolfart var då så stressad och hans andning var så häftig så jag nästan blev orolig. I botten på buren ligger en filtmatta och ovanpå den en bit fuskpäls. Kolfart grävde och försökte krypa under både päls och matta och helst igenom burgolvet. Han hejdade sig lite och lyckades lägga sig ner så jag kunde komma åt hans hals och kind med en par fingrar genom gallret. Det verkade ha en lite lugnande effekt på honom. Jag tog av burskynket och märkte att det nästan funkade bättre när han fick något att titta på. Vi pratade lugnande med honom båda två och jag fortsatte med mina smekningar. Resten av resan kunde vi ta i sakta mak utan stopp. Kolfart andades häftigt hela tiden men höll sig ganska stilla och sa inte ett enda jam.
Vi bar in buren i hallen och lät honom sitta kvar i den en stund. Vi kröp intill och pratade med honom tills han verkade lugn igen innan vi öppnade och lät honom komma ut. Han skyndade sig ut ur buren och började nosa sig omkring. Det tog inte lång stund innan han kom tillbaka till buren och nosade igen. Vi bäddade fint i buren igen och kastade in en myntaboll där och har låtit den stå öppen och faktiskt har Kolfart varit där och nosat och vilat och visat att han inte tycker den är farlig.
Nog blev det en liten skräckfärd för oss ikväll och jag blev lite orolig för hans klor som flisorna flög när han tog i och klöste i gallret med all kraft och försökte trycka ut huvudet genom gallret. Inga klor verkar ha kommit till skada, tack och lov och han har legat i mattes famn och tittat på TV resten av kvällen. Kurr och spinn.
Vi har god tid på oss i morgon eftermiddag och får vara beredda på att stanna och vila emellanåt, precis som ikväll. Resan till vettisen tar normalt ca 15-20 minuter. Imorgon tar den nog lite längre tid.