Maja jamar ut

Jam, jam, jaaam, jaaam, mjaao, mjaooo, meow, mjo, mja, mjää, jam, jao, jamjam, mjaooo, miii....

- Maja- 

Idag har Maja släppt taget. I morse när jag hälsade godmorgon till Maja låg hon i den kattförbjudna blå soffan och tittade på mig som vanligt. Jag la handen bredvid henne en millisekund och lät henne nosa på den. Snabbt flyttade jag handen till hennes kind och döm om min förvåning när hon svarade med att gosa tillbaka. Hon tittade inte på mig, men gosade och ...hörde jag inte ett litet kurr där också. Myyys! Det blev en lång stund med morgongos och jag hade så svårt att slita mig ifrån henne för att åka till jobbet.
Vi åkte inte direkt hem efter jobbet ikväll så katterna fick vara ensamma lite längre än normalt. Jag vet inte om det var det som gjorde det eller om det har hänt något annat idag, men plötsligt började Maja jama och vanka omkring. Kolfart jamade och svarade på andra sidan dörren. Jam, jam, jam, jam...
Jag testade med handen åt Maja igen när hon låg på en stol och hon gosade tillbaka, mer och mer och mer. Hon ville inte sluta. Oj, vad hon tog igen allt gos hon missat sedan hon flyttade hit. Hon jamade och gosade och jamade och gosade.
Husse satt tillsammans med Kolfart på andra sidan nätdörren och tittade på Maja. Vi bytte plats och jag satte mig med Kolfart och husse med Maja med samma resultat. Maja gosade med husse också. Jamade och kurrade!
Kolfart visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen. Han gjorde små utfall mot nätdörren ibland när Maja kom nära. Då ryckte hon undan lite och fräste åt honom, men kom snart tillbaka igen. Kolfart backade ibland och ibland klättrade han och försökte krafsa på nätet. Alldeles spänd i hela kroppen och med lite tjock svans.
Vi lät Kolfart vara i köket tillsammans med husse och öppnade alla andra dörrar så att Maja kunde gå runt och undersöka resten av huset. Vi tänkte att hon skulle sluta jama om hon fick lite nya saker att nosa på. Det som hände var att hon sprang uppför trappan och jamade runt några varv på övervåningen. Nosade snabbt igenom rummen uppe och sprang sen ner igen och fortsatte jama.
Nu har vi återgått till den gamla indelningen av rummen för natten, och Maja fortsätter att jama.
Vi vet inte riktigt hur vi ska tolka allt detta jam, lilla stumpan. Vad är det du vill säga oss?

- Matte -
  
 

Busräjs!

Igår spelade jag lite piano. Plink! sa det när jag satte tassen på en tangent. Då skyndade jag mig därifrån. Jag tänkte riva loss med 'Tiger Rag' men jag vågade inte spela hela låten. Man vet aldrig vad människorna tycker om musik.
Ikväll smakade jag på nåt segt godis som hon bjöd på. Hon sa att det var ankgodis. Hon fick hålla i bitarna och jag tog dom försiktigt.
Sen sprang jag busräjs och hoppade på möblerna, jamade lite och tassade lite på den där vippan som hon viftade med. Sen kurade jag ihop mig på en stol under matrumsbordet igen och låg stilla.
Det skulle ju kunna vara rätt så hyfsat att bo här.....om det inte vore för den där svarta otäckingen... *morrhårsdarr*

- Maja -

Sugen på ute

Vi tycker inte att han har brytt sig så särskilt mycket om det här med att vara ute. Han har verkat rätt nöjd med att vara inomhus. Men....idag bestämde sig Kolfart för att han ville vara ute. Redan efter frukost satte han sig vid dörren och jamade och klöste på ytterdörren. Husse fattade galoppen och klädde på Kolfart selen och gick ut med honom. Det blev en och en halv timmes rundvandring och kontroll av reviret.



Kontroll av skrotbrummis.



Tittut matte!


Ibland är det förenat med vissa problem att gå med katt i sele. Det fick husse uppleva när Kolfart forcerade rabatten och kröp igenom staketet. Matte fick då rycka in och promenera på utsidan om staketet för att överta kopplet.


Husse i rabattdjungeln.


På andra sidan staketet satt Kolfart så fint på en sten.



Provsittning av hörnsten.

Efter en och en halv timme tyckte husse att det var dags att gå in igen. Det tyckte inte Kolfart. Han satte sig vid dörren och jamade igen. Eftersom husse hade en del jobb att göra med att klättra på stegen och fixa till hängrännorna på huset så fick matte sätta sig på stentrappen medan Kolfart placerade sig i skuggan under en rosenbuske och spanade på hussen. När det blev dags för fika fäste vi kopplet på en krok vid trappen och satte oss i trädgården och fikade. Kolfart låg först kvar i rosenbusken men kröp sedan upp på stentrappen och solade sig och vältrade runt några varv och busade med kopplet.
Efter fikastunden var han ganska nöjd med att gå in igen, men hela kvällen har han jamat och vill gärna gå ut igen och igen och igen. Vi har försökt att busa och distrahera honom med diverse bollar och snören, men det duger liksom bara en liten kort stund.

Meducin mot sjukdom

Dagens besök hos stickisarna gick lika bra som igår. Han stretade emot lite när husse skulle stoppa in honom i buren, men han gav med sig ganska snart. Vi fick träffa en ny veterinär idag och hon undersökte honom likadant som de tidigare gjort. Det var ingen märkbar skillnad på honom idag jämfört med igår och hon var lika förbryllad som de andra sticktanterna över hans tillstånd. Svälld och hård runt hals och nacke och ner över bröstet. Aldrig hade hon sett eller hört talas om något liknande.
Kolfart protesterade inte ett dugg när hon öppnade munnen och hon kommenterade att han var så snäll och medgörlig när det gällde att titta i munnen. Dom tittade på pälsen och kommenterade att den såg matt och fet ut och att han var ju så glansig och fin när han kom in för kastreringen i jämförelse med hur han ser ut nu, en vecka senare. Det enda tillfälle när han protesterade var när det var dags för att kolla temperaturen. Någon febertermometer i rumpan tänkte han minnsann inte släppa in. Han spjärnade emot och försökte vrida sig ur stickisens grepp och protesterade med ett "mjäo". Tyvärr var sticktanterna ihärdiga och han fick ge upp kampen. Tempen visade sig i alla fall vara normal.
Han fick ytterligare en cortisoninjektion och hon skrev ut ett recept på cortisontabletter (Prednisolon) som vi ska ge honom några dagar framöver. Dessutom tog hon kontakt med tillverkaren av vaccinet för att höra om de känner till fler som drabbats av samma reaktion. Hon lovade höra av sig till oss när hon fått besked från tillverkaren, ikväll eller i morgon. Vi ska också stå i kontakt med varandra framöver för att trappa ner cortisondosen om några dagar. Det blir en fortsatt diet på Hills' a/d tillsvidare.

Lilla gosgubben som har varit så duktig både att åka brummis och att vara hos stickisarna. :)

Ikväll är han strängt upptagen med sin nya hobby. Att spana in fjäderkotlettarna i lärkträdet utanför myggfönstret.

Jam

Det jamas här!
Undrar just om det är en marskatt som börjar göra sig hörd? Mer och mer håller han sig på mattan vid ytterdörren och jamar högt och ljudligt. Vi svarar och säger:  'Jaadå, vi hör dig. Här är vi. Kom, kom, kom.'
'Mjao, mjaoo, mjaoo!' svarar Kolfart.

Bus

Igår kväll busade vi lite med snören. Först busade husse lite med Kolfart som låg under sängen. Så länge hussen vandrade runt sängen gick det bra, men när han försökte lägga sig på sängen så blev det för mycket för missen. Då sprang han i räserfart och sladdade i kurvan innan han sprang nerför trappan.
En stund senare gick jag ner och pratade med honom och plockade fram ett läderband som vi busade med en stund. Jag lirkade och lockade och lyckades locka med mig Kolfart upp på övre våningen igen. Där parkerade han sig under en fårskinnsfåtölj och låg där resten av kvällen.
I kväll har vi busat med fjädervippan en stund. Det blir liksom korta intensiva lekstunder. Han tröttnar fort eller så fattar han att det är ingen fjäderkotlett eller råttsvans han jagar och tappar kanske intresset.
Kolfart blev lite bekymrad ikväll också. Mästerkatten Wikki har lagt upp en filmsnutt om katten NomNom som kommer fram ur bråten efter jordbävningskatastrofen i Japan. När jag spelade upp den och katten NomNom jamade, hörde Kolfart jamandet och började jama som en tok! Han sprang uppför trappan och ner igen och letade katten. Jag spelade upp filmen en gång till och samma sak hände igen.
Lilla vännen kanske tänkte komma till undsättning och rädda NomNom ur hans olycka.

Inspektionsrunda

Igår kväll tog sig Kolfart en liten inspektionsrunda på övre våningen. Vi satt båda och tittade på TV när det knakade lite misstänkt i trappan. Så kom han upp, den lilla svarta, tittade sig omkring och valde sedan att gå runt trappen och undersöka vårt sovrum. Han ställde sig i sovrumsdörren och funderade en stund på om han skulle våga gå genom TV-rummet. Så vände han och gick tillbaka runt trappan och in i kontoret på sin inspektionsrunda. När den var klar tittade han på oss i TV-rummet och tog sedan trappan ner till nedre våningen igen där han höll sig resten av kvällen.
I natt lämnade vi dörren till våning två öppen utifall han skulle vilja ta en runda igen. Det verkar inte som om han tagit den chansen. Strax efter att jag hade gått till sängs hörde jag däremot att han krafsade och öppnade innerdörren till ytterdörren och jamade några gånger. Härligt att höra hans röst! :) Jag har nästan trott att han är stum, för han har inte sagt ett ljud sedan han kom in. Han har ju varit inomhus nu i 14 dagar så det är inte att undra på att han vill gå ut.
Jag vet inte när vi ska häva utegångsförbudet, men det känns inte riktigt aktuellt ännu att släppa ut honom och definitivt inte mitt i natten.