Vad har vi gjort sen sist?

Nu är det så jamarns länge sedan matte tassade ner nåt i vår blogg så nu fräste vi till på skarpen att hon måste tassa ner nåt innan alla tror att vi har trampat över till andra sidan bron.

Så är det inte. Vi mår bra och viftar på svansarna till alla våra bloggvänner och hoppas ni mår gott allihopa.Vad har vi gjort sen sist vi var här?

Värmt oss med varandra.

Vi har gosat ihop.

Kolfart har gosat med husse i knä.

Vi har ätit tillsammans.

Maja äter mest såsen och petar ut bitarna utanför.
Kolfart äter snyggare och äter allt.

Kolfart äter frukost med husse.

Han är sugen på filen.

Vilat med husse.

Vi har hållit tass....

...och hållit tass...

...och hållit tass.

Och gosat med husse.

Och spanat på stora pippifåglar tillsammans.

Jättefjäderkotlett.

Varit ute och snokat.

Vilat.

Gosat med mattes skor.

Sovit med mattes skor.

Tittat på jamarbra film.

Firat att matte äntligen har semester

Hittat ett nytt kurrigt ställe att mysa på.

På fotpallen, under filten...

...melllan mattes fötter.

Idag firar vi lite

Idag firar vi lite för idag är det precis fyra år sedan jag valde att tassa över tröskeln, in genom dörren och flytta in hos matte och husse.

Den vintern var det rejält kallt och jag brukade sova i en kylig ladugård och fick leta mat hela tiden. Sena kvällar och nätter och tidigt om morgonen satt jag vid knuten av vedboden och väntade på att mössen skulle komma fram så jag kunde fånga dom. När någon människa kom, sprang jag fort därifrån och gömde mig. På dagarna när det inte var någon människa i närheten, kunde jag jaga fåglar under fågelbordet. Matte och husse såg spåren efter mig i snön varje dag. Mina tassavtryck, blodstänkta fågelfjädrar och små ihopkrafsade snöhögar lite här och var.

I januari började dom att ge mig torrfoder och vatten i en skål ute på trappan varje dag och den 25 februari 2011 tog jag chansen och tassade in i värmen.
Dom kallar mig för Kolfart för att min päls är kolsvart och eftersom det står Sigvard i människornas almanacka den här dagen så fick jag också heta Zigge. Zigge Kolfart, det är jag det.
Kurr och spinn!

Tassar i snön

Vi fundilerar på vem det är som gör spår i snön på vår gård. Det är inte våra spår. Det är någon som jagar fåglar och möss hos oss och lämnar tassavtryck. Vi vill veta om det är någon misse som bor hos människor. Nu är det så kallt utomhus så om missen inte har något varmt och gott hem att bo i så måste vi hjälpa den. Vi har bett matte och husse att hålla koll där ute. Matte brukar lysa med ficklampa i mörkret ibland utifall det är en skyggis som gömmer sig under något hus eller en bil.

Spår i snön

Idag har jag varit utomhus och tassat i det vita fluffet och nosat. Jag kan rapportera att det var pälsresande kallt ute, men jag ville ändå göra en liten snabbkoll. Matte såg till att fjäderkotletterna fick ny mat så vi ska ha något att spana på från fönstret. Allt lugnt.
~ Kolfart ~

Nosa, nosa, nosa.

Det här är mina tassavtryck i snön.

Den här veckan

 .....har matte varit hemma med oss alla dagar. Vi har gosat och busat jättemycket. Och varit ute på promenad och nosat på buskar och käkat gräs. Det har varit jamarvarmt ett tag nu och vi har haft myggfönster där vi har kunnat snusa på alla dofter utifrån och spanat på fjäderkotletter, fladdermöss och andra flygfän och surrkusar hela dagarna och nätterna. En kväll satte sig en uggla och pep i ett träd alldeles utanför kontorsfönstret så Maja blev alldeles konfys.
Åskar kom på besök en dag och efter det blev det så kallt så myggfönstren fick plockas bort igen. Tråkigt!

Åskspaning.

 

Spindeljakt.

Häromnatten var vi på avskedsparty för Freddy på Södertälje katthem som äntligen har fått alldeles egna människor att bo hos, på en egen ö till och med. Jamarmysigt! Lycka till Freddy.
I natt ska vi partaja igen. Nu är det Dui och Deco som har bjudit på 6-årsparty. Full fart!

Fjäderkotlett i sikte

Idag när matte och jag tog en promenad fick jag nästan närkontakt med en fjäderkotlettbäbis. Mamma fjäderkotlett hoppade omkring i ett träd och tjattrade så öronen nästan fladdrade av. Jag ville ju bara gå fram och hälsa, som den väluppfostrade kissemiss jag är. Hon snattrade nå't om att jag skulle låta hennes bäbis vara i fred och inte äta upp den.... Pälsresande! Som om jag någonsin skulle ha ens tänkt tanken....(*nom-nom-nom*). Matte höll kopplet så kort så jag nådde inte att räcka fram tassen och hälsa ordentligt heller. Ohyfsat tycker jag!

Hej lilla fjäderkotlett, kom till farbror Kolfart....

När jag ett ögonblick vände mig mot matte för att be henne lätta på det korta kopplet så passade fjäderkotletten på att hoppa iväg längre bort. Jag tänkte sedan genskjuta.... eeh ...gå och möta den från det andra hållet så jag gick runt huset men när jag kom dit hade den hoppat iväg in i skogen. Inne i skogen började den bråka med en med en liten hackspettunge. Det här måste jag reda ut tänkte jag och stegade raskt efter med matte i snöret. Det räckte med att jag stirrade stint på dom så slutade dom genast. Vilken makt man har! Den lilla hackspetten satte sig på en smal tall alldeles framför och lekte lite tittut med mig. "Nu syns jag - nu syns jag inte - nu syns jag". Sicken retsticka! Men...när matte drog fram blixtapparaten blev den rädd och flaxade iväg.

Tjugi knutar

Idag gör mattar och hussar tjugi knutar och tar bort julen.

Jag har hjälpt till jag också. Att ta bort julstjärnorna i fönstren.

Noskontroll av alla delar. Kollade så allt fanns med. Sladdens sittbärighet fick full pott. Isärskruvningen av foten och stativet fungerade sådär. Husse hade skruvat ihop lite hårt så matte fick ropa på honom för att skruva isär den ena foten.

Kattongkontrollen är viktigt när man stoppar tillbaka julstjärnorna i sina lådor. Dom ska ju ligga där ända tills nästa jul och då är det viktigt att dom ligger stadigt och bra där. För säkerhets skull gjorde jag både sitt-och liggkontroll av stjärnlådan.

Under tiden jag utförde liggkontrollen av lådan kom matte och husse på att man kunde fortsätta använda stjärnfötterna hela året och sätta andra lampskärmar på dom istället. Så, precis när jag var färdig med min kattongkontroll och det var dags att lägga ner alltihopa så skruvade matte ihop fötterna igen. Nu ligger alltså bara själva pappersstjärnorna i lådorna istället.

Vi får väl se hur länge dom där fötterna får stå i fönstren. Maja och jag har funderingar på att fixa fågelspaning i där istället. Och då får det inte plats några lampor. Vi ska fundera på det lite först.

 

 

Precis där lampfoten står skulle det vara perfekt för fjäderkotlettspaning.

 

~ Kolfart ~

Vill gå ut!

Idag jamade jag i på skarpen till matte att jag faktiskt VILL gå ut! Matte och husse höll på med det vita fluffet därute och sa nåt om kaos. Maja och jag fick sitta inne och fundilera på vad det var som hade hänt. När matte kom in och hämtade mat till fjäderkotletterna där ute så bestämde jag mig för att jag apselut ville följa med henne ut. Det tog en stund innan matte fattade kalopsen och satte på mig selen. Så stegade jag ut genom dörren, ut i det kalla fluffet utan rädsla, utan tveksamhet.
Maja tittade avundsjukt på mig genom fönstret och jamade vilset: "Vad gör du dääääär!?"
Matte och jag promenerade omkring på gården och jag kollade hur dom hade löst kaoset och dom fick fullt godkänt faktiskt. Sen blev jag tvungen att göra en ordentlig nosologisk kontroll av garaget eftersom det var så länge sen jag var där. Konstaterade att det fattas två brummisar eller så har en av dom krympt till en trampbrummis och bytt färg.... mysko.
Nåjam. Fjäderkotletterna fick sin mat och sen ville jag gå in igen. Maja tog emot i dörren och jamade: "Var har du vaaaaarit!? Borta så läääänge! Mmmmm....  du luktar frisk luft. Kom ska jag tvätta dig. Du har ju smutsat ner dina tassar." Sen kröp vi ihop en stund på soffan och hade det mysigt hon och jag. Varmt och gott.

~ Kolfart ~

Mera ute

Matte och husse var borta hela dagen igår och kom hem sent på natten. Det blev mycket gos och mat förståss när vi kom hem, men så mycket bus var det ingen som orkade med just då. Kolfart somnade snällt han också och sov lika länge som matte och husse idag. Idag har vi gått lite på halvfart och mest gäspat. Kolfart har hängt med och tagit det lugnt han också. 



En stund med husse vid datorn.



På kvällskvisten tvättade husse bilen och eftersom vattenslangen ringlar ut genom ytterdörren så fick Kolfart klä på sig selen och gå ut. Länge, länge satt vi på den uppvärmda stentrappan och bara njöt av kvällssolen och spanade på myrorna innan Kolfart faktiskt vågade sig ut på en promenad runt huset igen.

Hallå där nere, myruslingar!



Myrkontroll.



Han nosade på nyponrosen på hörnet och spanade in gräsbrummisen i trädgårdsboden. Han hittade sina gamla musjägarhål och ville självklart krypa in under uthusbodarna, men då räckte plötsligt inte kopplet till av någon underlig anledning. På andra sidan huset hittade vi en död björktrast som husse fick bära bort innan Kolfart hann se den. Den hade nog flugit lite för hårt mot ett fönster. Det hade nog varit mumsigt för Kolfart med självdöd fjäderkotlett men, nej.... vi tyckte inte det.



Nos på ros.

Han hittade sin favoritplats på trappsteget in till vedboden där han satt varje kväll i vintras. Det är något speciellt gosigt med det trappsteget.

Ikväll var det så gosigt att vara ute så efter nära två timmar ute fick vi faktiskt bära in honom.

På promenad

Idag köpte vi en enkel sele och ett koppel till Kolfart. Har egentligen tänkt köpa ett riktigt sele, typ Puppia, men det finns inte att köpa i den här stan. I helgen kändes det som om Kolfart verkligen vill gå ut och därför köpte vi bara det sele som fanns i butiken för att testa hur han skulle reagera.

Den här katten upphör inte att förvåna oss. En sele är väl ingenting, tyckte han och det går att snörbusa med kopplet om man har tråkigt. Hur lätt som helst gick det att knäppa på honom selen. Jag är van att katter med sele blir som kortbenta pygméer som går med magen tryckt mot golvet om dom över huvud taget går. Men inte Kolfart. Han bar sin sele med stolthet.



Gräsligt gott!

Det är ganska precis fyra månader sedan han var utomhus. Då var det snö och kallt, nu är det grönt och varmt. Vi öppnade ytterdörren och lät honom gå när han ville. Först tryckte han lite mot hallmattan innanför dörren. Troligen för att det fräste förbi några brummisar på vägen. Sen gick han försiktigt ut på trappan, snusade i luften och såg sig omkring. Sakta gick han nerför trappan och hittade genast gräset på sidan om trappan. Tugg, tugg, tugg. Mums!! Husse blev nästan orolig att han skulle mumsa i sig för mycket så att han skulle kräkas. Men det gjorde han inte.



Nosologisk krypinkontroll.



Så följde han husväggen och nosade sig fram till rosenbusken på hörnet. Han fortsatte runt husväggen och nosade på allt. Rabarberbusken vid det andra hörnet och mushålen i stengrunden. Sniff, sniff, sniff. 



Noggrann kontroll av
Musrestaurangen
och
Restaurang Fjäderkotletten.

Så gick han till trädgårdsboden och sniffade lite extra vid ett kryphål där han troligen själv krupit under några gånger. Fortsatte längs bodväggen och kom fram till Musrestaurangen och Restaurang Fjäderkotletten där han höll sig mest i vintras. Där krävdes det lite extra nosologisk kontroll. Såpass att det blev små blöta NÖSS på husväggen. 

  

Promenaden gick sedan vidare runt huset med lite buskologisk noskontroll och vidare till framsidan igen där han företog en grundlig nosologisk kontroll av brummisen. 



Nosologisk brummiskontroll.



 Häcken spatserades ganska raskt förbi, rakt igenom hörnrabatten mellan pioner och dagliljor och fram till grindhålet där han spanade en stund över vägen mot grannens tomt. Dit ska vi gå och hälsa på en annan dag. Så trasslade vi oss runt björken mellan sopstället och häcken och så tog vi en liten språngmarsch tillbaka till trappan där husse satt och väntade på oss och skramlade med matskålen och så gick vi in igen. 

Efter att han ätit lite ville han av någon underlig anledning gå ut igen, vilket vi tvåbeningar inte ville låtsas förstå. Vi busade lite extra med skinnråttan, snöret och myntaråttisen istället. Det funkade en stund.

Nu har han jamat och försökt bryta sig ut genom dörren flera gånger resten av kvällen, men nu får han vänta tills i morgon kväll för nästa promenad.

Förvånansvärt att det gick så bra att gå med honom i selen. Han var nog lite fundersam över att jag gick bredvid honom hela tiden, men han accepterade det.

Meducin mot sjukdom

Dagens besök hos stickisarna gick lika bra som igår. Han stretade emot lite när husse skulle stoppa in honom i buren, men han gav med sig ganska snart. Vi fick träffa en ny veterinär idag och hon undersökte honom likadant som de tidigare gjort. Det var ingen märkbar skillnad på honom idag jämfört med igår och hon var lika förbryllad som de andra sticktanterna över hans tillstånd. Svälld och hård runt hals och nacke och ner över bröstet. Aldrig hade hon sett eller hört talas om något liknande.
Kolfart protesterade inte ett dugg när hon öppnade munnen och hon kommenterade att han var så snäll och medgörlig när det gällde att titta i munnen. Dom tittade på pälsen och kommenterade att den såg matt och fet ut och att han var ju så glansig och fin när han kom in för kastreringen i jämförelse med hur han ser ut nu, en vecka senare. Det enda tillfälle när han protesterade var när det var dags för att kolla temperaturen. Någon febertermometer i rumpan tänkte han minnsann inte släppa in. Han spjärnade emot och försökte vrida sig ur stickisens grepp och protesterade med ett "mjäo". Tyvärr var sticktanterna ihärdiga och han fick ge upp kampen. Tempen visade sig i alla fall vara normal.
Han fick ytterligare en cortisoninjektion och hon skrev ut ett recept på cortisontabletter (Prednisolon) som vi ska ge honom några dagar framöver. Dessutom tog hon kontakt med tillverkaren av vaccinet för att höra om de känner till fler som drabbats av samma reaktion. Hon lovade höra av sig till oss när hon fått besked från tillverkaren, ikväll eller i morgon. Vi ska också stå i kontakt med varandra framöver för att trappa ner cortisondosen om några dagar. Det blir en fortsatt diet på Hills' a/d tillsvidare.

Lilla gosgubben som har varit så duktig både att åka brummis och att vara hos stickisarna. :)

Ikväll är han strängt upptagen med sin nya hobby. Att spana in fjäderkotlettarna i lärkträdet utanför myggfönstret.