Särbos

Matte bloggar:

Missarna är särbos för närvarande. Det kanske är bra att Maja får vänja sig lite vid oss tvåbeningar och den nya miljön lite först innan det får bli dags att möta Kolfart igen.

Maja bor just nu inne på toaletten där hon har hittat tryggheten under handdukshyllan och under trappan till övervåningen. Hon äter, dricker och går på lådan. Vår toalett har två dörrar. En ingång från hallen och en bakdörr. Bakdörren håller vi öppen så Maja har tillgång till ytterligare tre rum.

Kolfart bor i resten av huset. Hans toalåda har flyttat upp en våning. Dörrarna till toaletten, matrummet och det vi kallar mormorsrummet orkar han inte öppna själv. Han blir lite fundersam när vi går in genom den ena dörren och kommer ut genom en annan. Han märker att det är något lurt och sitter och bevakar den dörr man gått in genom.

Hittills har Maja mest suttit och tryckt under handdukshyllan, men ikväll vågade hon sig fram och jag kunde kela med henne när hon låg i en fåtölj. Vi kisade mot varandra och blinkade några gånger och sen kunde jag komma med handen och gosa. Hon har så mjuk päls. Gosmisse!

Vi nästan busade lite med en vippa också och hon gnagde lite på skaftet. Hon är lite skärrad över alla nya ljud. När husse knarrade ner för trappan blev hon lite skrajsig och tog till flykten och gömde sig i tryggheten under trappan, bakom tvätthögarna. Vi bygger lite förtroende och tillit och bjuder på kel och gos och mumsig mat.

Avvaktande tystnad

Kolfart flyttade sig så småningom från grammofonhörnet till blåa soffan igen. Jag fick tillåtelse att sitta i fåtöljen nära soffan och vi konverserade lite med ögonen. Den öppna handen fick inte komma för nära, då kunde man snart se en liten skygg och orolig blick. Jag berättade saker för Kolfart och förklarade att h*n inte behöver vara orolig.
Maten stod orörd i stort sett hela dagen men framåt kvällen har katten ätit upp torrfodret och sedan hittat vägen in till toaletten. Från toalettrummet tar man sig in under trappen till övervåningen. Där har den hittat ett gömsle så långt in man kan komma. Där har den sedan legat hela natten och hela dagen hittills.
Jag har varit dit och pratat med den flera gånger, men problemet är att jag inte tar mig in så långt. Eftersom utrymmet är så trångt och det bara finns en utväg där så känner jag mig som en stor och skrämmande gigant när jag närmar mig katten och jag är rädd att den blir rädd för oss istället.
Den ligger nu under nedersta trappsteget och vi måste använda trappan. Trappan knarrar.
Jag behöver köra tvättmaskinen som står inne i toalettrummet, men den kommer ju att skrämma katten oerhört med sitt väsen, så jag väntar och hoppas att Kolfart snart tar sig ut därifrån.
Snart vill vi använda duschen också.