Från skyggis till tryggis

Att Kolfart blivit så trygg på så kort tid här hos oss kan ju bara bero på en sak. Han har bott hos och hanterats av människor förut. Hur gammal han är och hur länge han varit utan människor vet vi inte. Att han jagat möss och fågel hos oss hela vintern, sedan det blev snö, det vet vi. Redan förra vintern såg vi spår av någon katt som använde vår gård som toalett. Vi såg aldrig den men det kan ju varit Kolfart, redan då.
Vad som har hänt honom kommer vi aldrig att få veta. Grannarna har sett honom halta illa och de trodde då att han kanske blivit påkörd eller sparkad. När han kom in till oss hade han ett sår på svansen och stora pälstussar som satt runt såret. Tussarna lossnade efter några veckor inomhus och några spår av såret kan vi inte hitta. Han har inga problem att röra sig eller hoppa, men han är lite rädd om bakdelen och möjligen finns det en viss stelhet i rörelsen ibland. Kanske är det en skada som har växt ihop lite fel. 
I början låg han mest och tryckte under vevgrammofonen hela tiden. Vi kröp så nära vi kunde och pratade med honom, sträckte fram händerna och lockade och lirkade. Händer och fötter tyckte han var jättefarliga, och han kröp längs väggarna när vi rörde oss i huset. Längst in i mörkret under trappan blev hans gömsle en tid.
I mitten på januari började vi mata honom utomhus och den 25 februari kom han in. På lite drygt två månader har han sedan lärt sig att acceptera oss som matte och husse. Nu vet han vem som kommer med maten och goset. Vi kan lyfta upp honom och gosa i famnen. Han hoppar upp till oss i soffan och sängen och vi sover tillsammans. Vi får kamma och borsta pälsen och smörja hans skorviga trampdynor. Han accepterar att ha halsband. Älskar att bli kliad under frambenen och kurrar och spinner och busar precis så som katter ska göra.
Fortfarande är händer och fötter lite skrämmande ibland. Händer som kommer bakifrån och ovanifrån kan ibland vara skräckinjagande. Att sitta på huk och hålla en låg profil i närheten av Kolfart känns bäst. Bara fötter kan han nosa på och gosa med och mattes tofflor är doftmarkerade med kindbuffar, men dom frasar ibland och det skrämmer lite. Svarta strumpor kan vara skrämmande. Fötter med gympadojjor och andra hårda skor är farliga. Då kryper han längs väggarna och gömmer sig under stolar. Prassliga saker som jackor och kassar är ingen höjdare och inte heller pinglor och bollar som låter när dom rullar på golvet. Prasslet från matpåsen har han dock lärt sig känna igen. Då kommer han snabbt springande!
Nu känns han så pass trygg med oss att vi kan planera in ett besök hos veterinären inom kort. Lite träning i bilåkning skulle vi behöva göra innan vi tar den otäcka resan. Vem vet, kanske han inte har gjort annat än åkt bil i sitt tidigare liv....

Halsband

Tänk att det ska vara så svårt att ta några bra bilder på Kolfart. Endera rör han på sig så bilderna blir suddiga eller så är det för mörkt så bilderna blir grumliga utan blixt eller totalt överexponerade med blixt.
Han har fått ett fint halsband som vi tänkte visa upp i bloggen, men tyvärr, ingen bild blev bra. Halsbandet är knalligt neongrönt med små reflexkatter på.
På den här bilden ser man i alla fall lite av den knalliga färgen som lyser upp snyggt mot hans svarta päls.
Förvånansvärt är att han inte protesterade alls när jag satte bandet runt hans hals. Jag trodde absolut att det skulle bli en sprattelkatt av honom då, men icke. Han bryr sig inte ett dugg. Kan det vara så att han har haft halsband förr?

Man ser också det vi tror är en frostskada på hans ena öra. Det är som en brun fläck på ovansidan och det växer ingen päls där.

Här har han också halsbandet på sig men det syns inte. Däremot syns flikarna i hans öron ganska tydligt. Krigsskador och kanske frysskador sedan i vintras.

Det syns också att han har fått upp lite glans i pälsen. Det hade han inte när han kom in i vintras. Han är fortfarande lite mjällig, men den kärva torra pälsen han hade när han kom in finns inte kvar. Nu är pälsen nästan lite 'flygig' istället.

Hans trampdynor är torra, skorviga och grå och han halkar ofta och glider på golvet när han tar fart och springer. Jag hoppas att de ska mjukna med tiden nu när han slipper vara ute och frysa om tassarna.