Inte bra

Nä, mitt öra vill inte bli bra. Matte och husse har fortsatt att tvätta mitt öra sedan jag var till vettisarna sist. Jag tycker inte om att bli tvättad. Det enda som är bra med det är att det bjuds på godis efteråt. Gojset i örat har ökat igen och det är inte skönt. Det gnisslar i örat och kommer ut svarta klumpar. Så, nu har husse pratat med vettisarna och fått en ny tid för den där Zigge på måndag.
Glad missesommar önskar jag alla!

~ Kolfart ~

Vi finns!

Jodå, vi finns fortfarande kvar, om det är någon som har saknat oss. Det är bara vår tangentförare som inte sköter sina åtaganden. Nu slog vi tassarna i bordet och jamade till på skarpen att vi måste uppdatera oss. Ser att det har hänt både tråkigheter och roliga saker i era bloggar. Vill särskilt skicka varma tankar till Julia & Amanda som har förlorat sin käraste vän så hastigt. Så sorgligt.
Idag hittade matte en av våra fiffigaste råttgömmor under pianot. Hon plockade fram papperstussar, bollar och råttisar och gamla blomblad, den ena efter den andra, som vi hade gömmit och glömmit där under. Nu blev dom jättespännande igen och vi kan börja om med att gömma dom igen.

Många råttisar blir det.

Husse har klippit klorna på oss idag också och matte lovade att vi skulle få godis om vi var duktiga. Sen tog det en hel evighet innan vi fick det där godiset så jag blev tvungen att jama i på skarpen och visa var godiset fanns.

Du lovade faktiskt att vi skulle få godis matte!

Idag firar vi lite

Idag firar vi lite för idag är det precis fyra år sedan jag valde att tassa över tröskeln, in genom dörren och flytta in hos matte och husse.

Den vintern var det rejält kallt och jag brukade sova i en kylig ladugård och fick leta mat hela tiden. Sena kvällar och nätter och tidigt om morgonen satt jag vid knuten av vedboden och väntade på att mössen skulle komma fram så jag kunde fånga dom. När någon människa kom, sprang jag fort därifrån och gömde mig. På dagarna när det inte var någon människa i närheten, kunde jag jaga fåglar under fågelbordet. Matte och husse såg spåren efter mig i snön varje dag. Mina tassavtryck, blodstänkta fågelfjädrar och små ihopkrafsade snöhögar lite här och var.

I januari började dom att ge mig torrfoder och vatten i en skål ute på trappan varje dag och den 25 februari 2011 tog jag chansen och tassade in i värmen.
Dom kallar mig för Kolfart för att min päls är kolsvart och eftersom det står Sigvard i människornas almanacka den här dagen så fick jag också heta Zigge. Zigge Kolfart, det är jag det.
Kurr och spinn!

Tre år

Idag är det min treårsdag. Hipphipphurrjam!
Det är precis tre år sedan som jag tog stegen över tröskeln till det är huset. In i värmen, bort från kylan. Då var jag lite rädd för både händer och fötter, svarta strumpor och skor var farliga, trodde jag. Nu vet jag att det finns snälla såna också. Det är precis tre år sedan jag tog min sista levande mususling. Jag skulle nog gärna kunna tänka mig att sätta tänderna i en sån igen om jag bara fick chansen, men numera får man ju maten serverad på fat så jag behöver inte vara hungrig längre.
Och vill jag jaga så kan jag ju alltid sätta lite fart på Maja eller någon Lyxmus som ligger och trycker i någon kattong.
Jag och Maja fick lite extra godis idag på min treårsdag och så har matte fått meddelande att paketet med vårt nya klösis är på väg. Spinnande!

Det här är skönare än att sova ute i grannens ouppvärmda ladugård mitt i vintern.

Matte är det här kattongen med mitt nya klösis??

Öh...!? Jo, jag biter av en drink så här på kvällskvisten.
Skål!

 ~ Kolfart ~

Jamargott

Igår jobbade matte och husse till sena kvällen och direkt efter jobbet åkte dom till affären och handlade mat. Dom var borta från oss jättelänge. När dom kom hem hade matte med sig en liten överraskning åt oss. En jamargod krukväxt som vi fick mumsa på direkt.

Nom, nom, nom....!

Julafton 2013

Godis är gott!

Vi fick ett paket med posten idag. Ett paket från Wikki. Det var så att vi tassade över en slant till Wikki härom natten och beställde kattgräs och idag kom paketet hem till oss. Paketet luktade spinnande så jag fick lite bråttom att öppna så bilden blev lite suddig.

Trodde först att Wikki hade haft det lite svårt med sin matte, men när vi läste hälsningen på det fina kortet så förstod vi att hon inte hade räknat fel utan skickat med lite överraskningar i paketet också. Tack finaste Wikki för godiset!

Nu ska vi överraska lilla Agnes med en ge-bort-påse med Wikkis kattgräs.

Ett litet ögonblick

- Matte tassar:

Idag har vi ägnat hela dagen åt Kolfart och Maja för att försöka få dom att acceptera tanken att dom numera bor i samma hus.
Vid frukost kopplade vi Kolfart och öppnade nätdörren och gav båda mat samtidigt bredvid varandra på samma sida om dörren. Maja gosade lite snabbt med mig och nappade åt sig några bitar ur matskålen och drog sig sedan undan under soffan i matrummet. Kolfart mumsade i sig sin mat och knaprade sedan lite på Majas mat och gick sedan en vända tillsammans med husse för att kolla resten av Majas rum. Man vet ju aldrig, det kan ju finnas fler inkräktare där eller....?
Maja passade på att knapra i sig lite mer mat när Kolfart var borta, men kröp sedan in under soffan igen.
Kolfart kom tillbaka och Maja smet iväg till ett annat rum och gömde sig under en gammal grammofon. Kolfart tog fart och hängde snabbt efter och så började Majas morr- och frässymfoni. Kolfart sticker in tassen och Maja daskar till och fräser. Kolfart backar och lägger sig en bit ifrån. Så snart han rör sig morrar Maja eller fräser. Kolfart är tyst men är spänd och har full fokus på Maja. Så snart Maja försöker förflytta sig är han jaktberedd och hänger på.
Efter en stund tröttnar Kolfart och tar en kontrollrunda runt i alla rum tillsammans med husse. Han går på lådan, mumsar lite mat, dricker vatten och kommer tillbaka. Kryper närmare Maja in under grammofonen och sträcker ut en tass. Maja fräser och daskar till igen.
Kolfart tröttnar igen och går och hittar på något annat. Busar lite med en boll. Maja flyttar sig tillbaka under soffan i matrummet. Kolfart är där direkt, lägger sig vid tröskeln till rummet och håller koll på Maja.
Vi plockar ut lite godisbitar på golvet emellan katterna. Kolfart äter fort upp så många han kommer åt. Maja är lite försiktigare men kan inte motstå godiset och smyger fram och tar en bit. Då möts dom nos mot nos med bara några decimeter emellan. Maja drar sig tillbaka under soffan och mumsar i sig sin godbit. Smyger fram och kollar om det finns någon mer bit och kryper in under soffan igen. Sen ligger dom där och stirrar på varandra...... långa stunder.
Maja har lugnat ner sig lite och vi behöver inte hejda Kolfart hela tiden men vi känner i luften att om vi skulle släppa Kolfart lös så skulle det med all säkerhet bli en vansinnig jakt både högt och lågt. Därför håller vi honom i koppel än så länge.

Det lilla ögonblicket hände vid kvällsmålet. Katterna hade sovit på var sitt håll och började vakna till liv igen. Kolfart fortfarande kopplad och Maja gick fritt. Husse gick in i skafferiet för att ösa upp maten. Kolfart skyndade dit från sitt håll och Maja kom från sitt håll. Kolfart kurrpratade med Maja och hon svarade. Husse ställde ner två matskålar en bit ifrån varandra. Kolfart började äta ur den ena skålen och Maja gick fram till samma matskål, tryckte pannan mot Kolfarts panna och försökte äta ur samma skål men fick inte tag på maten så hon backade igen och kröp först under soffan men kom sedan fram och åt ur den andra skålen. När Kolfart ätit färdigt kröp han ner i sin bädd och sov på maten. Maja fick äta i fred och kröp sedan in i transportburen och somnade där.

Det känns som om det är Maja som behöver tuffa till sig lite, slappna av och våga komma fram.
Vi stänger nätdörren till natten igen och tar nya tag i morgonbitti. Kanske vågar vi koppla lös Kolfart då.

Busräjs!

Igår spelade jag lite piano. Plink! sa det när jag satte tassen på en tangent. Då skyndade jag mig därifrån. Jag tänkte riva loss med 'Tiger Rag' men jag vågade inte spela hela låten. Man vet aldrig vad människorna tycker om musik.
Ikväll smakade jag på nåt segt godis som hon bjöd på. Hon sa att det var ankgodis. Hon fick hålla i bitarna och jag tog dom försiktigt.
Sen sprang jag busräjs och hoppade på möblerna, jamade lite och tassade lite på den där vippan som hon viftade med. Sen kurade jag ihop mig på en stol under matrumsbordet igen och låg stilla.
Det skulle ju kunna vara rätt så hyfsat att bo här.....om det inte vore för den där svarta otäckingen... *morrhårsdarr*

- Maja -