Äntligen! Ikväll vågade Kolfart gå längre in i huset när den hade ätit sin matportion på hallmattan innanför dörren. Vinden tog tag i ytterdörren och tryckte sakta, sakta igen den och innan katten fattat vad som höll på att hända hade jag smugit mig fram och stängt till dörren. En kort panik inföll sig när katten upptäckte att den inte kunde ta sig ut och den kilade hastigt in i den mörklagda delen av huset. Vi höll oss tysta och stilla och jag satt länge på köksgolvet och väntade att katten skulle kika fram någonstans, men allt var tyst. Jag smög mig in i mörkret och in i musikrummet där jag antog att den skulle ligga och kura någonstans. Självklart ligger Kolfart i den blå soffan. Den blå soffan som vi tänkt oss som en kattfri zon. Alla våra katter har älskat att ligga i den blå soffan. Varför skulle Kolfart vara annorlunda? Jag lät katten ligga kvar där och gick tyst därifrån.
Nu har vi suttit på övre våningen och tittat på TV med låg volym hela kvällen och katten har fått vara i fred på den nedre våningen. Vi har ställt fram mat och vatten och en sandlåda till den och vi hoppas att den kommer att använda lådan när behovet kommer.
Nu får vi ta oss en funderare på hur vi ska gå vidare och få den att känna sig trygg med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar