Det har varit en lugn natt för Kolfart. Vi har inte hört ett knyst från nedre våningen. Katten har inte rört maten och har inte heller besökt lådan. Tack och lov har den inte använt något annat kissobajsställe heller, vad vi kan se.
I morse skramlade det till i ett fönster i hallen. Kolfart hade tydligen försökt ta sig upp i fönstret men misslyckats på grund av att fönsternischen är för smal att sitta på. En prydnadssten i fönstret hade följt med tassen ner på golvet och en tom blomkruka nedanför fönstret hade tippat omkull.
Nu ligger Kolfart och trycker i ett hörn under en grammofonmöbel. Jag har haft ett långt samtal med katten och berättat om oss som bor i huset och talat om att det är helt okej att bo här. Jag stängde dörrarna till matrummet och gången mellan matrum och musikrum för att begränsa rörelseutrymmet lite. Tror det kan kännas lite otryggt med för stor yta och rundgång att hålla koll på.
Nyss var jag över till grannarna och berättade att katten är inomhus och dom jublade också och blev glada. Nu måste vi bygga upp trygghet och tillit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar