Idag vågade Kolfart sticka in nosen genom springan i ytterdörren. Två gånger. I hallen stod vi båda och pratade till honom. Kolfart knaprade i sig de sista matbitarna i skålen och skyggade sedan iväg runt husknuten när en bil rusade förbi på vägen.
Tassarna sätter små späda spår i snön efter katten och vi ser dem överallt runt huset.
Lilla vän, det skulle vara så skönt att få se dig vila ihoprullad som en kanelbulle. Varm, mätt och nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar