Dagens kattspaning gav lite resultat. Kolfart blev rädd i morse när jag fyllde på matskålen. Jag trodde han skulle komma tillbaka igen, men nej, inte den här gången. Vid lunchtid. En hungrig Kolfart gick till grannen, men blev skrämd av något och sprang därifrån. Nytt försök, på väg tillbaka, skrämd igen av en fyrhjuling på vägen. Nytt försök, skrämd igen av en bil på vägen. Nytt försök, äntligen lugnt. Kolfart knaprade i sig matresterna som serverats på ett fat.
Jag väntade och spanade från fönstret. Jodå, Kolfart satte fart mot vår gård med sikte på matskålen på trappan. Jag skyndade mig ner och gläntade på dörren och ställde ytterligare en matskål innanför. Själv satte jag mig på golvet i köket.
Snart hörde jag knaprandet på torrisarna. När skålen blev tom såg jag en svart nos i dörrspringan. 'Hej, bubben', nästan viskade jag. Kolfart vädrade i luften och kände doften av blötmaten som låg i den andra skålen. Snart mumsade katten i sig den också. Inne i hallen, på dörrmattan.
När maten var slut vände den sig om tittade på mig och jag frågade om den ville komma och hälsa. Lite osäker, men nyfiken, nosade den sig lite omkring i hallen och tänkte ta steget in i köket, men hejdade sig när den såg träkatten. Inte rädd, bara avvaktande. Den tittade på mig och slickade sig om munnen, som för att tacka för maten. Så slank den ut igen genom dörren.
Vi tar det ett steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar