Liiite nyfiken

Kolfart syntes inte till. Matskålen stod tom på husets trappa. Husets herre gick till garaget. På väg till garaget pratade han med Kolfart ut i mörkret utifall han skulle höra. Så snart garagedörren stängts kom Kolfart runt husets knut, fram till matskålen. Katten fanns där hela tiden, någonstans i det mörka. Den satte sig ner.
Jag fyllde en skål med vatten och gick ut för att fylla på matskålen. Kolfart sprang fort bakom knuten. Jag pratade till katten hela tiden och sa: "Varsågod, lille vän! Nu finns det mat." Skymtade jag inte ett litet öra där bakom knuten? Jo, katten smög fram och vi fick ögonkontakt. Jag drog mig sakta inåt igen men lämnade dörren öppen. Pratade hela tiden. För varje steg jag tog in i huset, kom Kolfart närmare. Så stod jag innanför fönstret i hallen och tittade på katten medan den åt ur skålen. Dörren stod hela tiden öppen och katten kikade ibland med lång hals mot dörren, in i hallen. Liiite nyfiken!
När maten nästan var slut dök husets herre upp igen på väg från garaget. Kolfart hörde "faran" och sprang snabbt ut genom grindhålet. Vi stängde dörren och jag tänkte att den kommer nog inte tillbaka mer ikväll. Husets herre tyckte att jag skulle lägga en liten skvätt mat till i skålen. 1 minut senare kom Kolfart tillbaka, åt upp den resterande maten, nosade på vattenskålen och tittade på mig med en blick som sa: "Var det allt det där? Vatten?" Så gick den ut från gården igen i promenadtakt över till grannens gård. Mätt och nöjd.