En dålig bild på Kolfart.

Den kommer gärna i skymningen och det är svårt att fotografera genom fönsterrutan. Nu vet den att det serveras mat och vatten här och den törs äta trots att vi ser på. Idag var skålen tom när Kolfart kom. När jag gick ut och fyllde skålen smet den snabbt runt hörnet, men kom lika snart tillbaka när jag gått in igen.
Lugn och fin mumsade den i sig den serverade portionen, tog sig en slick vatten och satte sig sedan och såg på mig en stund. Jag pratade med den genom rutan. Den gick till vedboden och bevakade "musrestaurangen" en stund men vände sedan tillbaka till framsidan och satte sig ner en stund och iakttog mig genom rutan innan den gick ut genom grindhålet igen.