Det är MIN päls

Jag vill klaga hos KOK (Kattombudskatten) eller POK (Pälsombudskatten) eller vem det nu kan vara man kan klaga hos. Mina tvåbeningar misshandlar mig. Nästan varje dag.
Här lägger jag upp mig beredd på supergosestund med matte eller husse på köksbordet. Gärna med båda två, ju mer desto bättre. Men vad händer? En liten stund går det bra och allt blir bara hur kurrigt som helst. Men sen kommer tortyrredskapet fram... kammen....!

Tortyrredskap med farliga tänder.

Jag har försökt att bita ihjäl den minst hundrafjorton gånger men den vägrar att dö. Matte och husse påstår att det är nödvändigt. För att du ska bli fiiiiin! Vadå fin? Duger jag inte som jag är va'?
Det går ganska bra att få kamma mig på den främre delen om man säger så. Halsen och skuldrorna lite ner på sidorna...men när det handlar om den bakre delen så blir det jobbigare och jag talar med bestämdhet om att det är MIN päls som sitter fast där bak och då biter jag ifrån.

Titta! Blank och fin....duger väl!?



Här tycker dom att jag inte duger.

Matte och husse säger att det är fula tovor som sitter där bak och att det blir skönt om dom kommer bort. Jag vet inte om jag tror på dom riktigt.... eller jo, fast nej, eller.... suck! Snart är det dags för uppgradering och nya höstpälsen ska på, men jag har inte tagit av mig fjolårets päls än. Vill behålla den. Det är INTE roligt att bli kammad där alltså, men lite skönt är det nog ändå och så får man ju gosa massor med både matte och husse varje gång och är jag riktigt duktig så kan jag få godis efteråt. Så nu blir det lite nästan varje dag.