torsdag 26 februari 2015

Idag firar vi lite

Idag firar vi lite för idag är det precis fyra år sedan jag valde att tassa över tröskeln, in genom dörren och flytta in hos matte och husse.

Den vintern var det rejält kallt och jag brukade sova i en kylig ladugård och fick leta mat hela tiden. Sena kvällar och nätter och tidigt om morgonen satt jag vid knuten av vedboden och väntade på att mössen skulle komma fram så jag kunde fånga dom. När någon människa kom, sprang jag fort därifrån och gömde mig. På dagarna när det inte var någon människa i närheten, kunde jag jaga fåglar under fågelbordet. Matte och husse såg spåren efter mig i snön varje dag. Mina tassavtryck, blodstänkta fågelfjädrar och små ihopkrafsade snöhögar lite här och var.


I januari började dom att ge mig torrfoder och vatten i en skål ute på trappan varje dag och den 25 februari 2011 tog jag chansen och tassade in i värmen.
Dom kallar mig för Kolfart för att min päls är kolsvart och eftersom det står Sigvard i människornas almanacka den här dagen så fick jag också heta Zigge. Zigge Kolfart, det är jag det.
Kurr och spinn!

6 kommentarer:

  1. Va' bra att du valde att tassa in och att de tog emot dig! Jag har också levt i en kall ladugård i många år å vet hur hemskt det är. Jag är därför i vuxen ålder liten till växten pga av tidigare undernäring men nu är jag också inne i värmen, sedan 2,5 år :-), Nosbuff Lucia - katten Svens stora 'syster'

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det måste jag nog säga att det är betydligt skönare att sova inomhus i värmen än ute i 20 graders kyla. Burr! Vilken tur att du också har hittat snälla tvåbeningar att bo hos. Nosbuff!

      Radera
  2. Vi kommer så väl ihåg det och den dagen du äntligen kom in var vi så glada! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då var det många gladsvansar som viftade. Själv gömde jag mig under en gammal grammofonmöbel i ett hörn. Där sitter jag nästan aldrig numera. Bara ibland när jag lurpassar på Maja... Nosbuff!

      Radera
  3. En dag som måste firas! Vi minns hur vi läste om dig och hur det hela tiden hände saker: första borstningen, goset och mycket annat. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde ju inte släppa loss allt på en gång. Det kunde ju vara vilka tokskallar som helst det här som jag hade kommit till. Och det där med borstningen har jag inte riktigt fattat vitsen med än. Det killar ju som kattsingen i pälsen och då måste jag hugga borsten snabbt som attan.
      Kurr!

      Radera