Ett lyft

På grund av en ordentlig förkylning som gör att jag nästan inte kan se något med mina svidiga ögon har det inte uppdaterats här på ett tag.
Kolfart mår i alla fall bra men har tyvärr inte riktigt koll på det där med spinn- och tasshealingens fenomenala verkan på krassliga mattar och hussar, så han håller sig på nedre våningen när matte ligger som en krok och snorar i sängen på övre våningen hela dagarna. Suck!
Det senaste som hänt är att både matte och husse har fått lyfta upp Kolfart och hålla honom en stund i famnen :) och han har delat ut riktiga nospussar. Han söker sig numera fram till oss när vi prasslar med matpåsen och väntar på att maten ska läggas upp. Vi får klappa honom och säga 'Varsågod' när vi serverar och han lämnar faktiskt mat kvar på faten ibland.

Rocking Kolfart

Kolfart är en cool katt, lugn och stillsam....

....som i nästa sekund rockar loss fullständigt med den stackars myntahatten.

God morgon

Den här fredagsmorgonen kändes lite annorlunda.
Vi är lediga idag och passade på att sova lite längre än vanligt. Ingen väckarklocka som skrällde. Just som vi båda hade vaknat och sagt godmorgon till varandra hördes krafsljud från nedre våningen. Kolfart hade varit på lådan och krafsade över sitt verk. Strax därefter hörde vi knarr i trappan och små 'tick-tack-tick-tack' steg av små tassar mot golvet.
Hittills har han aldrig vågat sig in i sovrummet när vi varit där, men den här gången gick han ända fram till husses säng. Husse sträckte ner handen och Kolfart buffade. Husse fick klia och gosa och Kolfart buffade och körde med huvudetoch kurrade och spann en lång stund. Så blev han nöjd med husse och gick runt sängen och kom till min sida. Jag gjorde samma sak. Sträckte ner handen och Kolfart buffade. Han kindmarkerade sängkanten och vi gosade och kliade länge. Jag backade lite i sängen och visade att det var okej att hoppa upp i sängen också. Kolfart sträckte sig lite och gjorde en ansats till att hoppa upp, men ångrade sig och stannade kvar på golvet.
Den här morgonen kom Kolfart och sa 'Godmorgon' till oss. :)

Jam

Det jamas här!
Undrar just om det är en marskatt som börjar göra sig hörd? Mer och mer håller han sig på mattan vid ytterdörren och jamar högt och ljudligt. Vi svarar och säger:  'Jaadå, vi hör dig. Här är vi. Kom, kom, kom.'
'Mjao, mjaoo, mjaoo!' svarar Kolfart.

Supergos

När jag kom hem från jobbet idag ägnade vi oss en stund åt gos i soffan.

Goset övergick sedan till pälsvård och jag fick borsta länge.

Kurr och spinn!

I kväll tog jag chansen till gos igen och då blev det verkligen supergos. Han slickade mina fingrar och jag fick pilla med framtassarna och mellan trampdynorna. Han vred sig runt på rygg med magen i vädret och sträckte framtassarna rakt upp i luften och jag fick klia hela magen. Mjuk och go' päls! 

Det kändes verkligen som om jag vunnit hans tillit och förtroende.

  

Utan att ropa för mycket hej, men... det verkar som om vi fått lite ordning på matsmältningen.

Han får just nu många små portioner Hill's varje dag och vi har lärt oss att han vill ha lugn och ro efter maten. Inget bus med papperstussar och snören förrän maten har smält ordentligt.

     

Nosgos!

Trots att han gosade själv med min hand när vi sa godnatt kvällen innan, så upplevde han mig som farlig igen igår på morgonen och skyggade när jag satte fram handen.
Samma sak igår kväll när vi kom hem från jobbet. Då kröp han längs väggarna igen och gömde sig under stolar och pallar. Jag försökte mig på att komma med kam och borste men kom aldrig ens fram till honom innan han kröp iväg. Vi lät honom vara för sig själv på nedre våningen och tänkte att han kommer nog upp till oss en stund senare.
Ingen katt kom och till slut gick jag ner och hälsade på honom där han låg i den blå soffan. Då accepterade han min hand igen och jag fick klia och gosa, klia och gosa, klia och goooosa och kliiiiiia och mmmmmmmm vad det här är skööööönt..... buff och nos och buff och mera, mera.....! Jag blev svart av löspäls på min hand och Kolfart bara njöt.
En stund efter att jag lämnat honom i soffan gjorde han en liten visit hos oss på övre våningen men gick snart ner till soffan igen.
Under kvällen portionerade husse ut maten lite då och då. Ungefär en matsked per portion fördelat på två tallrikar placerade en bit ifrån varandra. Allt för att han inte ska hetsäta och kräkas och det känns som om det fungerar bättre nu. Ingen kräk på hela gårdagen.
När det var dags att säga godnatt gick jag in till honom igen. Jag chansade på att få sitta i soffan bredvid honom, och det fick jag. Jag sträckte fram handen och gosade med honom. Han körde med sitt huvud mot min hand och jag sträckte fram mitt ansikte och vi möttes nos mot nos och buffade panna mot panna.
Lycka! :)

I morse accepterade han handen och lite gos. En pannbuff fick jag också men sen var det nog.

Pälsvård och nästan buff

Idag har det varit pälsvård på schemat.
Husse körde snabeldrake på nedre våningen och jag satt och läste i min fåtölj. Kolfart låg under husses fotpall. Så hörde jag slickljud och tänkte att nu ska han kräkas igen.... men det visade sig att han tvättade rumpan. :)
När han legat en stund tänkte han gå ner en våning men blev lite fundersam över snabelljuden nerifrån så han kom tillbaka och kröp ihop under min fotpall (där jag hade mina fötter ovanpå). Plötsligt stack det upp en baktass framför mina fötter och det visade sig att han tvättade sig där bak igen. :)
Efter en stund satte han sig i trappan och tittade på husse genom glasrutan på dörren. När husse var färdig öppnade han dörren och Kolfart gick ner och åt lite mat. När han ätit intog han den blå soffan.
Jag läste vidare i min bok och hussen gick till garaget.
Någon halvtimme trekvart senare gick jag ner och hälsade på Kolfart i soffan. Jag hade med mig kardan och visade honom den, lät honom nosa på den. Han gjorde som han brukar, tryckte ner nosen mot den och höll den där länge. Sen testade han att gnaga lite på den. 'Tandborste?' 'Näe...inte riktigt.'
Jag drog lite lätt med kardan på hans framben och lät honom nosa igen. Sen drog jag lite lätt med kardan på hans hals. 'Mmmm... sköönt!' Jag fortsatte upp mot huvudet och lite på ryggen och det var så härligt att se hur han riktigt blundade och njöt! Jag kliade med fingrarna och använde kardan omväxlande runt hals och huvud och han fick nosa och gnaga på borsten emellanåt. Efter en stund märkte jag att det blev liksom lite för mycket för honom så jag lät borsten och handen vila och lät honom vara i fred. Då började han tvätta sig på benen och sidorna fast jag satt alldeles intill.
Nu har det gått några timmar och jag var nyss och hälsade på honom i den blåa soffan igen. Jag lutade mig fram mot honom med näsan och pannan och han sträckte sin nos mot mig men stannade upp alldeles intill, satte sig upp i soffan och tittade på mig med en blick som såg ut som: 'Hörrududu, här ska minsann inte buffas!' Sen vände han ryggen och rumpan åt mitt håll istället och sneglade på mig över axeln. 'Hmpff! Du ska inte tro att du kan lura mig...'
Jag smekte honom lite på kinden och strök över ryggen (och tyckte mig höra ett litet dovt spinn där inne).
Så tog jag tag i den fula tovan på svansen och använde stålkammen försiktigt. Kolfart tittade vad jag gjorde och lät mig hålla på. Jag lyckades till slut få bort den fula klumpen och nu sitter det bara lite brun päls kvar där. :)
Duktig Kolfart-gubbe!
 

Klappad katt

Idag har vi snabeldrakat halva huset för första gången sedan Kolfart kom in. Det behövdes verkligen! Vi stängde dörren upp och snablade övervåningen medan Kolfart låg i soffan på nedre. Han klarade det utan märkbara problem. Lugn och fin. I morgon tar vi den nedre halvan.
Jag satte mig en stund med honom när han låg i soffan och fick faktiskt klappa hela katten :)
Från huvudet till svansen. Ordentligt gos vid huvudet och lite lätt massage längs ryggen. Och jag fick till och med plocka lite med pälsen vid skadan på svansen. Jag vågade inte riktigt ta tag och undersöka så som jag ville, men jag fick känna lite. Det sitter en tofs med brunt hår som antagligen fastnat i sårskorpor på svansen. Litegrann har lossnat under tiden han har varit inne, men fortfarande sitter en stor tofs kvar. Jag försökte rycka lite i tofsen men då tog Kolfart tillbaka svansen. Pälsen känns grov och kärv men det är väl vinterkylan som gjort den sån. Den ser lite blankare ut ändå nu än vad den gjorde från början.
När vi dukade för fika i rummet där Kolfart låg, valde han att gå ut därifrån.
Det visade sig sedan att han gått upp och lagt sig till ro i sitt hus. Där låg han sedan hela eftermiddagen och myste medan vi satt i våra fåtöljer och läste böcker.
En kräk kom det i morse. Den städade Kolfart själv bort det mesta av.

Klättrar

En liten morgonkräk igår morse. Ingen kräk på hela dagen igår. En liten hulk utan pöl igår kväll. Ingen kräk i morse.
Han har börjat klättra. Tror han klättrade i klösträdet i natt. Klättrade på en byrå på väg till strykbrädan i morse. Det finns ett fönster med små prydnadsflaskor ovanför strykbrädan *gulp*. Utanför det fönstret finns en spännande skorsten där det bor kajor. Tyvärr får inte Kolfart plats i fönstret, men han kanske kommer att försöka.

Svart päls

Klockan 04:15 väcktes jag i morse av Kolfarts busljud. Tredje morgonen i rad... *gäsp*
När jag steg upp för att gå på toaletten hängde han efter mig nerför trappan och väntade sig förståss att få ett mål mat då. Det fick han inte, jag bara gick tillbaka till sängen igen och kröp ner under täcket och somnade om. Kolfart stannade nere och jag fick sova en stund till.
Jag skjutsade hussen till jobbet och åkte själv och hämtade min syster för vi skulle mammografera oss båda två. Efter mammografin åkte vi hem hit till huset tillsammans och min syster fick hälsa lite på Kolfart.
Han tog det bara lugnt trots att hon var "främmande". :)  Vi fikade och Kolfart fick en portion mat.
När jag lämnade huset, för att åka till jobbet på eftermiddan, låg Kolfart under fotpallen i lugn och ro.
Ikväll när vi kom hem och gick vår "kräkletarrunda" hittade jag det här under pallen: 

Kolfarts hårtussar.

Ett antal hårtussar som lossnat från Kolfarts päls. Den stora tussen närmast kameran har suttit på hans svans. Han har en skada på svansen som vi inte kunnat undersöka ännu. Där har det suttit hårtussar med skorpor som nu har lossnat. Någon stortvätt har vi aldrig sett att han har ägnat sig åt. Endast småtvätt på frambenen och lite på nosen. Mindre hårtussar har vi hittat på stolsdynor och mattor sedan han kom in, men nu ser det ut som om han haft storrengöring. Bra jobbat Kolfarten!