Pälsvård och nästan buff

Idag har det varit pälsvård på schemat.
Husse körde snabeldrake på nedre våningen och jag satt och läste i min fåtölj. Kolfart låg under husses fotpall. Så hörde jag slickljud och tänkte att nu ska han kräkas igen.... men det visade sig att han tvättade rumpan. :)
När han legat en stund tänkte han gå ner en våning men blev lite fundersam över snabelljuden nerifrån så han kom tillbaka och kröp ihop under min fotpall (där jag hade mina fötter ovanpå). Plötsligt stack det upp en baktass framför mina fötter och det visade sig att han tvättade sig där bak igen. :)
Efter en stund satte han sig i trappan och tittade på husse genom glasrutan på dörren. När husse var färdig öppnade han dörren och Kolfart gick ner och åt lite mat. När han ätit intog han den blå soffan.
Jag läste vidare i min bok och hussen gick till garaget.
Någon halvtimme trekvart senare gick jag ner och hälsade på Kolfart i soffan. Jag hade med mig kardan och visade honom den, lät honom nosa på den. Han gjorde som han brukar, tryckte ner nosen mot den och höll den där länge. Sen testade han att gnaga lite på den. 'Tandborste?' 'Näe...inte riktigt.'
Jag drog lite lätt med kardan på hans framben och lät honom nosa igen. Sen drog jag lite lätt med kardan på hans hals. 'Mmmm... sköönt!' Jag fortsatte upp mot huvudet och lite på ryggen och det var så härligt att se hur han riktigt blundade och njöt! Jag kliade med fingrarna och använde kardan omväxlande runt hals och huvud och han fick nosa och gnaga på borsten emellanåt. Efter en stund märkte jag att det blev liksom lite för mycket för honom så jag lät borsten och handen vila och lät honom vara i fred. Då började han tvätta sig på benen och sidorna fast jag satt alldeles intill.
Nu har det gått några timmar och jag var nyss och hälsade på honom i den blåa soffan igen. Jag lutade mig fram mot honom med näsan och pannan och han sträckte sin nos mot mig men stannade upp alldeles intill, satte sig upp i soffan och tittade på mig med en blick som såg ut som: 'Hörrududu, här ska minsann inte buffas!' Sen vände han ryggen och rumpan åt mitt håll istället och sneglade på mig över axeln. 'Hmpff! Du ska inte tro att du kan lura mig...'
Jag smekte honom lite på kinden och strök över ryggen (och tyckte mig höra ett litet dovt spinn där inne).
Så tog jag tag i den fula tovan på svansen och använde stålkammen försiktigt. Kolfart tittade vad jag gjorde och lät mig hålla på. Jag lyckades till slut få bort den fula klumpen och nu sitter det bara lite brun päls kvar där. :)
Duktig Kolfart-gubbe!