onsdag 9 mars 2011

Hålla tass!

Kvällens stora framsteg: hålla tass!
Kolfart hade ätit och lagt sig i soffan. Jag kom in i rummet och pratade en massa strunt som vanligt. Kolfart lyssnade och tittade på mig. Jag satte mig i fåtöljen och mumlade vidare om ditten och datten.
Så började han tvätta sig på bröstet och tog sedan båda framtassarna. Ett litet lyckorus gick igenom mig eftersom det var allra första gången sedan han kom in som han ägnade sig åt pälsvård, och det trots att jag satt och såg på.
När han tvättat tassarna la han ner huvudet och blundade. Jag satt kvar i fåtöljen och betraktade den vackra varelsen i min soffa. Om jag bara kunde få klappa....
Så kröp jag försiktigt ner på golvet och la mitt huvud i andra änden på soffan. Kröp ihop med mina tassar under huvudet och bara satt så. Kolfart tittade upp på mig, men låg kvar och la sedan ner huvudet igen och blundade. Så låg vi länge. Kolfart i den ena änden och jag i den andra.
Försiktigt kröp jag sedan liiite närmare. Kolfart låg kvar. Sen liiite till. Kolfart blundade vidare. Så lät jag min hand sakta krypa mot katten och lät armen bara ligga där lite utsträckt. Jag lyfte lite på fingrarna och Kolfart sträckte fram nosen och luktade på dom och tittade på mig. Så sträckte han ut ena framtassen och la den ovanpå min hand och grep tag lite med klorna runt ett finger men släppte snart igen och lät tassen ligga kvar på min hand. Jag lyfte ett finger och klappade lite på hans tass och kände på hans skorviga trampdynor.
Han lät mig känna på hans tass och han sträckte ut på soffan bredvid mig en stund. Hjärtat slog nästan dubbelslag av glädje! :) 

9 kommentarer:

  1. Hoppas h*n anar hur lycklig h*n kan vara som hamnade just hos er!!
    Det är SÅ roligt att läsa om era framsteg!
    Sambo och Roxy

    SvaraRadera
  2. Vi blev alldeles blöta i ögat. Vilket framsteg. Lycka. Och så vackert skrivet. Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Men... åååhhhh! Hålla tass - det är ju jättestort ju!!! Jag tror han har bestämt sig för att adoptera dig!!

    SvaraRadera
  4. Wow! Det är väl ett jättefint betyg att Kolfart ligger kvar i soffan, och till och med håller tassen! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  5. Fantastisk berättelse! Vilka framsteg ni gör!

    SvaraRadera
  6. Vilken rörande läsning! Så härligt att ni gör framsteg! Vilken lycka!! :-)

    SvaraRadera
  7. Ja, visst är det mysigt. Man blir riktigt glad om nosen!
    Att bli adopterad eller i alla fall känna sig accepterad känns gott.

    SvaraRadera
  8. Jag måste bara få låna lite av detta och glädja fler med Kolfarts framsteg på Wikkibloggen! *spinner rörd* TassKram Wikki

    SvaraRadera
  9. Wikki: Visst får du låna Wikki :) Glad och rörd blir jag för fin respons från självaste Mästerkatten och andra erfarna missar, mattar och hussar.
    TassGos!

    SvaraRadera