Trots att han gosade själv med min hand när vi sa godnatt kvällen innan, så upplevde han mig som farlig igen igår på morgonen och skyggade när jag satte fram handen.
Samma sak igår kväll när vi kom hem från jobbet. Då kröp han längs väggarna igen och gömde sig under stolar och pallar. Jag försökte mig på att komma med kam och borste men kom aldrig ens fram till honom innan han kröp iväg. Vi lät honom vara för sig själv på nedre våningen och tänkte att han kommer nog upp till oss en stund senare.
Ingen katt kom och till slut gick jag ner och hälsade på honom där han låg i den blå soffan. Då accepterade han min hand igen och jag fick klia och gosa, klia och gosa, klia och goooosa och kliiiiiia och mmmmmmmm vad det här är skööööönt..... buff och nos och buff och mera, mera.....! Jag blev svart av löspäls på min hand och Kolfart bara njöt.
En stund efter att jag lämnat honom i soffan gjorde han en liten visit hos oss på övre våningen men gick snart ner till soffan igen.
Under kvällen portionerade husse ut maten lite då och då. Ungefär en matsked per portion fördelat på två tallrikar placerade en bit ifrån varandra. Allt för att han inte ska hetsäta och kräkas och det känns som om det fungerar bättre nu. Ingen kräk på hela gårdagen.
När det var dags att säga godnatt gick jag in till honom igen. Jag chansade på att få sitta i soffan bredvid honom, och det fick jag. Jag sträckte fram handen och gosade med honom. Han körde med sitt huvud mot min hand och jag sträckte fram mitt ansikte och vi möttes nos mot nos och buffade panna mot panna.
Lycka! :)
I morse accepterade han handen och lite gos. En pannbuff fick jag också men sen var det nog.
Blir lika varm inombords varje gång jag läser hur kärleksfullt ni behandlar Kolfart. Vilken lyckans kisse som hittar er!/matte
SvaraRaderaKolfart är bra för mig - han får mig tårögd, rörd och överlycklig varje gång jag läser om hans framsteg. Dina framsteg. och samtidigt blir jag rasande när jag tänker på att någon varig elak mot honom - för annars skulle han ju inte vara rädd för händer, så där!
SvaraRaderaVilken lycka att få nosbuffas av Kolfart!!! Kunde du somna sen? Det hade inte jag kunnat. Jag hade nog ringt alla i fånboken och berättat. Även om det vore "miss-i-nassen". *fniss
puss&kram och allt sånt
Maurices & Kajsas slav
lillie
"Blöta i ögat" igen, det är så fankattisk att läsa om framstegen.Tänk att få gosa och buffa. Lycka!Vi glädjs med er alla. Nosbuff
SvaraRaderaJag blir alldeles varm och blöt i ögat när jag läser era fina kommentarer. Tack vänner! :)
SvaraRaderaLillie: Jag somnade med ett fånigt leende på läpparna och glädjebubbel i magen. Hussen fick sova vidare, men det var bra nära att jag väckte honom bara för att berätta om gooooset!
*Kram och gos på nosarna.*
Härligt att Kolfart upptäckt gos och kli. <3 Vilken tur att han mindes efter ett tag, att mattes hand var mysig och snäll. Snart glömmer han inte bort det alls, ens för en stund, ska ni se. Husse och matte behandlar verkligen Kolfart på ett underbart klokt och kärleksfullt sätt. Kurr och burr.
SvaraRadera