Filmtajm!

Gubben i lådan

Matten bakade och hade händerna fulla med deg. Hussen stod i duschen. Kolfart försökte få matten att gosa men det fick bara bli lite fotgos. Vad hittar katten på då?
Hussen hade köpt nya skor på fredagen och matten hade försökt få Kolfart att bli nyfiken och leka med kattongen. Han struntade blankt i den då men matten lämnade kvar kattongen på golvet i köket.
Matten hörde något konstigt ljud, men tänkte att det var väl katten som lekte med bollen i hallen. Hon hörde ljudet igen och tittade en gång till. Då visade det sig att det var Kolfart som krupit ner och lagt sig i skokattongen. Hela katten i kattongen med hakan på kanten. Där låg han och halvsov.  :)
Tänk att hela Kolfartmissen får plats i en skokattong i storlek 39. Om matten inte haft så degiga händer så hade hon hämtat kameran och fotat direkt. Nu fick hon vänta tills hussen kom ut från duschen och han fick hämta kameran. Då hann förståss Kolfart kvickna till och sätta sig upp, men söt är han ändå den lille gubben i lådan.

Gubben i lådan.

Från skyggis till tryggis

Att Kolfart blivit så trygg på så kort tid här hos oss kan ju bara bero på en sak. Han har bott hos och hanterats av människor förut. Hur gammal han är och hur länge han varit utan människor vet vi inte. Att han jagat möss och fågel hos oss hela vintern, sedan det blev snö, det vet vi. Redan förra vintern såg vi spår av någon katt som använde vår gård som toalett. Vi såg aldrig den men det kan ju varit Kolfart, redan då.
Vad som har hänt honom kommer vi aldrig att få veta. Grannarna har sett honom halta illa och de trodde då att han kanske blivit påkörd eller sparkad. När han kom in till oss hade han ett sår på svansen och stora pälstussar som satt runt såret. Tussarna lossnade efter några veckor inomhus och några spår av såret kan vi inte hitta. Han har inga problem att röra sig eller hoppa, men han är lite rädd om bakdelen och möjligen finns det en viss stelhet i rörelsen ibland. Kanske är det en skada som har växt ihop lite fel. 
I början låg han mest och tryckte under vevgrammofonen hela tiden. Vi kröp så nära vi kunde och pratade med honom, sträckte fram händerna och lockade och lirkade. Händer och fötter tyckte han var jättefarliga, och han kröp längs väggarna när vi rörde oss i huset. Längst in i mörkret under trappan blev hans gömsle en tid.
I mitten på januari började vi mata honom utomhus och den 25 februari kom han in. På lite drygt två månader har han sedan lärt sig att acceptera oss som matte och husse. Nu vet han vem som kommer med maten och goset. Vi kan lyfta upp honom och gosa i famnen. Han hoppar upp till oss i soffan och sängen och vi sover tillsammans. Vi får kamma och borsta pälsen och smörja hans skorviga trampdynor. Han accepterar att ha halsband. Älskar att bli kliad under frambenen och kurrar och spinner och busar precis så som katter ska göra.
Fortfarande är händer och fötter lite skrämmande ibland. Händer som kommer bakifrån och ovanifrån kan ibland vara skräckinjagande. Att sitta på huk och hålla en låg profil i närheten av Kolfart känns bäst. Bara fötter kan han nosa på och gosa med och mattes tofflor är doftmarkerade med kindbuffar, men dom frasar ibland och det skrämmer lite. Svarta strumpor kan vara skrämmande. Fötter med gympadojjor och andra hårda skor är farliga. Då kryper han längs väggarna och gömmer sig under stolar. Prassliga saker som jackor och kassar är ingen höjdare och inte heller pinglor och bollar som låter när dom rullar på golvet. Prasslet från matpåsen har han dock lärt sig känna igen. Då kommer han snabbt springande!
Nu känns han så pass trygg med oss att vi kan planera in ett besök hos veterinären inom kort. Lite träning i bilåkning skulle vi behöva göra innan vi tar den otäcka resan. Vem vet, kanske han inte har gjort annat än åkt bil i sitt tidigare liv....

Så mycket gos

Oj, vad med gos det finns i den här kissemissen!
Nu har det blivit lite av en rutin att gosa i sängen varje morgon och varje kväll. De senaste nätterna har han legat och kurrat på kudden och tryckt sig mot mitt huvud eller mot min kind. Så ligger han någon timme innan han hoppar ur sängen och lägger sig någon annanstans för att sova. Varje morgon kommer han tillbaka och väcker oss med nospussar och sen blir det kurr och spinn på kudden igen. :)
Igår kväll lyfte jag upp honom i husses knä när han satt i fåtöljen med fötterna på fotpallen. Han stannade kvar och gosade en liten stund men hoppade sedan ner.
Ikväll gjorde husse samma sak och lyfte upp honom i mitt knä när jag satt i fåtöljen. Då blev Kolfart kvar länge. Kurr och spinn! Det känns nästan som om han inte har fått sitta i någons knä förut. Nu har han upptäckt att man faktiskt får det och att det kan vara rätt mysigt där. Snart vågar han nog hoppa upp i knä alldeles själv.
Han har hittat Ludde också. Ludde brukar ligga på fåtöljen. När jag sitter i fåtöljen lägger jag Ludde på golvet bredvid. Ikväll mjölktrampade Kolfart på Ludde och kröp sen ihop där en stund och vilade.

Kolfart vilar på Ludde.

Halsband

Tänk att det ska vara så svårt att ta några bra bilder på Kolfart. Endera rör han på sig så bilderna blir suddiga eller så är det för mörkt så bilderna blir grumliga utan blixt eller totalt överexponerade med blixt.
Han har fått ett fint halsband som vi tänkte visa upp i bloggen, men tyvärr, ingen bild blev bra. Halsbandet är knalligt neongrönt med små reflexkatter på.
På den här bilden ser man i alla fall lite av den knalliga färgen som lyser upp snyggt mot hans svarta päls.
Förvånansvärt är att han inte protesterade alls när jag satte bandet runt hans hals. Jag trodde absolut att det skulle bli en sprattelkatt av honom då, men icke. Han bryr sig inte ett dugg. Kan det vara så att han har haft halsband förr?

Man ser också det vi tror är en frostskada på hans ena öra. Det är som en brun fläck på ovansidan och det växer ingen päls där.

Här har han också halsbandet på sig men det syns inte. Däremot syns flikarna i hans öron ganska tydligt. Krigsskador och kanske frysskador sedan i vintras.

Det syns också att han har fått upp lite glans i pälsen. Det hade han inte när han kom in i vintras. Han är fortfarande lite mjällig, men den kärva torra pälsen han hade när han kom in finns inte kvar. Nu är pälsen nästan lite 'flygig' istället.

Hans trampdynor är torra, skorviga och grå och han halkar ofta och glider på golvet när han tar fart och springer. Jag hoppas att de ska mjukna med tiden nu när han slipper vara ute och frysa om tassarna.

Ett brev på posten

Kolfart har hittills mest fått leka med ärvda leksaker. I kattleksakslådan fanns några nya knotterbollar och bollar med pinglor i som inte har fallit honom i smaken alls. Trots att vi tagit ut pinglan och stoppat in torrfoder som trillar ut ur hålen istället.
De mjuka myntabollarna och myntahattarna som vi köpte till Liza har blivit hans absoluta busfavoriter. Tysta busbollar. Bollarna köpte jag av Hawknest på Tradera i samband med stödkampanjen för Katthemmet Kompis. Nu har jag köpt nya bollar och en Lyxmus som kom i ett brev på posten idag.

Lyxmusen

Musen blev en favorit direkt. Först var den nog lite farlig. Man kunde inte vara riktigt säker på den. Den kunde ju attackera. Han fiskade efter den försiktigt och när den fastnade på hans högerkrok hoppade han högt och backade. Hihi, det såg för kul ut. :) Efter bara en liten stund for musen högt och lågt och landade bland våra skor i hallen där det blev jättespännande att gömma sig och spana på den och döda den.
Lite senare, när vi satt i kontoret vid datorerna, kastade jag åt Kolfart en av de små myntabollarna. Oj! Jag lovar, den bollen är dyngsur och blir aldrig sitt forna jag igen! Jag vet inte hur länge han höll på med den, men det blev en lång stund. :)  Tuggade och busade och slickade och tuggade och rullade runt på golvet med den i munnen och höll den med tassarna, vilade och började om samma cirkus igen. Älskade boll! 

Kolfart vilar en stund med den blöta Mynlanbollen bredvid sig.

Pssst: För er som funderar på att köpa Lyxmöss på Tradera rekommenderar jag att inte använda ordet 'lyxmus' som sökord. Det blev träff på lite konstiga kattleksaker då. 'Lyxmöss' fungerar bättre eller använd min länk till Hawknest.

Avmaskning igen

De senaste två-tre dagarna har Kolfart kräkts lite igen. Vi har trott att det varit hårbollar som har varit orsaken eller möjligen att han sympatiserat med hulken Isak hos Stationskatterna, men idag visade det sig att det fanns mask i kräket igen.
En halv Milbemax serverades tillsammans med torrfodret och slurpades in av Kolfart utan problem. Det är ganska precis två månader sedan förra avmaskningen och han har inte varit utomhus på hela tiden, så man blir ju lite fundersam över var masken kommer ifrån. När man läser på Milbemax hemsida ser man att spolmaskens ägg faktiskt kan överleva i åratal såväl ute som inne. Med den mängd mask han hade då han kom in är det kanske inte så konstigt om han får ett återfall efter två månader.

Påskaftonsmys

I natt har Kolfart sovit själv på nedre våningen. På förmiddagen låg förkylda husse och vilade lite i sängen och matte låg bredvid och fingrade på mobiltelefonen. Då ville Kolfart också vara med. Mittemellan. KURR!
Både husse och matte gosade samtidigt med katten. KURR! Så blev han plötsligt busig så husse hämtade flygfisken. Bus, bus, bus!!!

       
Några fullständigt överexponerade busbilder. Kameran i mobilen hade helt fel ljusinställning.
Solljus, vita lakan och en kolsvart katt är ingen bra kombination.

Till slut blev buset och goset alldeles för mycket så Kolfart flydde sängen med ett jättehopp och landade vid tröskeln  in till TV-rummet där han busade själv en stund. Resten av dagen har han mest legat i förbjudna soffan och sovit.

Långfredagsmys

Gissa vem som har sovit med matte och husse i sängen i natt?

Håller mina ögon på er

Önskar alla bloggvänner Glad Påsk.

Ta det nu lugnt med kvastarna i helgen och se upp med kurvorna.

Jag håller mina ögon på er.