Piggelin

Det var många dagar sedan vi skrev något här i bloggen nu. All tid och kraft har gått åt till att jobba och att läsa andras bloggar, busa med Kolfart och sova för att orka jobba igen. Nu har Söm-Ester kommit hit så nu kanske det blir lite annan bloggordning igen. 

Kolfart har blivit en riktig piggelinis. Varje kväll får vi avsluta med kvällsbus med snöret och bollar innan vi lägger oss och varje morgon vaknar vi av morgonbuset, buller-i-bång-elefantsprång i trappan, upp och ner igen. Alla mattor ligger alltid som tjusiga dragspel i högar på golvet och bollar, tomma toalettrullar och busmöss ligger halvdöda lite överallt. 

Ute har vi varit några gånger, men det blir mest bara en liten kort visit för att mumsa i sig lite av det goda gräset nedanför entrétrappan. Sen vill han in igen för att gooooosa! Kurrrrrrra och spinnnnna!

Numera äter han torrisar också. Ibland lägger vi dom i blöt i vatten, men han knaprar även torra torrisar.

Ögonen börjar se normala ut igen och de svällda lymfkörtlarna som var som körsbär tidigare känns nu mera som mandlar. Veterinären ringde till oss förra veckan, innan hon gick på semester, för att höra hur det var med Kolfart. Det känns jättebra att dom engagerar sig så mycket. Det tror jag aldrig att de skulle ha gjort från den andra kliniken dit vi först vände oss när han hade problem med kräkningar. 

Gosa med mig matte!

Och som ett brev på posten kom det en kräk med maskar i alldeles nyss. Var kommer dom ifrån maskuslingarna? En Milbemax och lite paté blev lördagsgodis för Kolfart.