Nu är det gjort... första delen

På väg in i buren

Bilresan hemifrån till veterinären gick jättebra! Vi sprayade Feliway både i buren och i bilen. Jag täckte buren så det blev lite mörkt åt honom. Kolfart blev lite orolig när vi började rulla och "bäddade" lite åt sig i buren. Sen rullade han ihop sig och låg stilla resten av resan och sa inte ett jam. Vi behövde inte stanna en enda gång. Vår testresa igår hade nog sin inverkan och Feliway gjorde nog det hela ännu bättre. Hos veterinären hade jag väntat mig att vi skulle få vara med eller vänta under operationen och sedan ta med honom hem direkt. Så funkade det på 80-talet när jag kastrerade Simon. Men inte nu.
Vi fick lämna Kolfart och åka hem i tre timmar. Vilket tomrum det blev i mitt hjärta.... En lättnad men samtidigt ett tomrum. Jag hade målat upp bilden av en kräkande, halvt förlamad misse som kissar på sig och vinglar omkring men den bara försvann i ett nafs när vi fick lämna honom. Sköterskan kollade om han var chippad, vilket han inte var. Hon kollade hans öron och sa att han troligen hade skabb och att de skulle behandla honom för det också.

Blått öra

Vi halvsex tiden på kvällen åkte vi alltså tillbaka och hämtade vår lille vän. Det var ett sömnigt litet lakritstroll som låg i buren. Veterinären var jättegullig och berättade vad de gjort och hur vi skulle ta hand om honom på bästa sätt när vi kom hem. Hon förklarade att de hade ID-märkt honom och att det var därför hans öra var blått. Det blåa kommer att trilla av om några dagar och siffrorna kommer att träda fram. Jag hade egentligen tänkt mig en chipmärkning, men det måste ha blivit något missförstånd där. Nu är han i alla fall ID-märkt så att det syns att han äger några tvåbeningar.

Någon skabb hade han inte (precis som jag trodde), men han var smutsig i öronen så dom hade gjort ren honom ordentligt. Vaccinering och kastrering hade gått bara bra och båda kulorna fanns på plats.

Bilresan hem gick hur bra som helst. Han somnade i buren och vaknade först när vi började röra på oss för att stiga ur. Vi öppnade hans fängelse och släppte ut honom i hallen. Det tog en liten stund innan han fattade att benen inte bar honom. Han tippade omkull några gånger men reste sig upp igen. Promenerade omkring som Bambi på hal is, vinglade och föll. På mattan i hallen vilade han med nosen rakt ner i golvet. Jag tror nästan att han höll balansen så, med nosen. Han låg där en lång stund, kanske somnade han igen. Efter en stund kvicknade han till igen och började resa sig upp. På väg till kattlådan vinglade han omkull några gånger, men husse stöttade honom lite och han satte sig i lådan och kissade länge. Det kändes som det var efterlängtat och vi berömde honom för att var så duktig. Så vinglade han tillbaka till mattan i hallen och somnade där med nosen i golvet. Vi lät honom ligga där i fred.

Med nosen i golvet

Liten skräckupplevelse

Bilresor med katt brukar vara ett evigt och djupt MMJJJAAAAAOOOOO!!! Inför bilresan till vettisen i morgon eftermiddag ville vi testa hur Kolfart skulle reagera på bilåkning. Vi borde ha tränat honom lite mera, men vi har inte riktigt haft tid eller kommit till skott. Ikväll stoppade vi in honom i buren och bar ut honom i bilen för en provtur. Vi tog det väldigt försiktigt och lät honom först bara sitta i buren i bilen en stund innan vi startade motorn. Vi täckte delvis över buren för att minska lite på alla intryck. Jag satt bak tillsammans med Kolfart och pratade med honom. Motorn fick gå en stund och han blev lite orolig av motorljudet. När bilen började röra på sig blev han som förbytt. Utan att säga ett enda jam försökte han formligen bryta sig ur buren med alla krafter han hade. Med sina nyklippta klor försökte han klösa sig ut genom gallret. Kloflisorna yrde omkring honom.
Vi lät bilen stå stilla en stund, med motorn igång och Kolfart lugnade ner sig lite igen. Så lät vi bilen rulla lite ut mot grindhålet. Kolfart försökte gräva sig ut genom burgolvet. Efter ca 50 meters bilåkning stannade vi igen och lät honom varva ner en stund. Vi rullade vidare i sakta mak och efter en stund kom vi ut på stora vägen. Kolfart bökade runt i buren, klöste och grävde och spelade på burgallret som om det var gitarrsträngar. 
Vi stannade igen och lät honom lugna ner sig.
Så åkte vi en lite längre sträcka, kanske 100 meter innan jag sa till husse att han måste stanna bilen igen. Kolfart var då så stressad och hans andning var så häftig så jag nästan blev orolig. I botten på buren ligger en filtmatta och ovanpå den en bit fuskpäls. Kolfart grävde och försökte krypa under både päls och matta och helst igenom burgolvet. Han hejdade sig lite och lyckades lägga sig ner så jag kunde komma åt hans hals och kind med en par fingrar genom gallret. Det verkade ha en lite lugnande effekt på honom. Jag tog av burskynket och märkte att det nästan funkade bättre när han fick något att titta på. Vi pratade lugnande med honom båda två och jag fortsatte med mina smekningar. Resten av resan kunde vi ta i sakta mak utan stopp. Kolfart andades häftigt hela tiden men höll sig ganska stilla och sa inte ett enda jam.
Vi bar in buren i hallen och lät honom sitta kvar i den en stund. Vi kröp intill och pratade med honom tills han verkade lugn igen innan vi öppnade och lät honom komma ut. Han skyndade sig ut ur buren och började nosa sig omkring. Det tog inte lång stund innan han kom tillbaka till buren och nosade igen. Vi bäddade fint i buren igen och kastade in en myntaboll där och har låtit den stå öppen och faktiskt har Kolfart varit där och nosat och vilat och visat att han inte tycker den är farlig.
Nog blev det en liten skräckfärd för oss ikväll och jag blev lite orolig för hans klor som flisorna flög när han tog i och klöste i gallret med all kraft och försökte trycka ut huvudet genom gallret. Inga klor verkar ha kommit till skada, tack och lov och han har legat i mattes famn och tittat på TV resten av kvällen. Kurr och spinn.
Vi har god tid på oss i morgon eftermiddag och får vara beredda på att stanna och vila emellanåt, precis som ikväll. Resan till vettisen tar normalt ca 15-20 minuter. Imorgon tar den nog lite längre tid.

Nu är det dags....

....för det onämnbara. I morgon har vi tid på Smådjurskliniken för..... humptydumpty..... kaxxxxxing, vaccinering och chipmärkning. Stackars liten Kolfart vän kommer bli alldeles yr och vinglig. Bra att vi fick tid i morgon eftersom vi är lediga några dagar så vi kan hålla lite koll på honom efteråt.

Jelp!

Kattvakt

Kolfart har haft kattvakt för första gången i helgen. Husse och matte åkte iväg på en brummisträff i Tjolöholm och husses mamma ställde upp som hus- och kattvakt. Vi åkte tidigt på lördag morgon och kattvakten kom lite senare på dagen. Lite avvaktande hade Kolfart varit till en början, men han vande sig snart vid henne och allt gick bara bra. Han hade till och med hälsat på henne i sängen på morgonen.
När vi kom hem på måndag kväll möttes vi av en gostokig kissemiss i hallen. Matte fick vänta länge innan hon kunde duscha av sig resdammet eftersom Kolfartmissen så gärna ville ligga i hennes knä och spinna en lång stund. :)

Nytt namn

Har funderat ett tag på om inte Kolfart skulle få ett nytt namn. Det liksom känns lite som om han vill ha det. Nu har jag valt att lägga till Zigge som en påminnelse om den dagen han kom in i värmen. Det var den 25 februari och det stod Sigvard och Sivert i almanackan.

Så.... från och med nu blir hans namn...
 Zigge Kolfart 

Gubben i lådan II

Filmtajm!

Gubben i lådan

Matten bakade och hade händerna fulla med deg. Hussen stod i duschen. Kolfart försökte få matten att gosa men det fick bara bli lite fotgos. Vad hittar katten på då?
Hussen hade köpt nya skor på fredagen och matten hade försökt få Kolfart att bli nyfiken och leka med kattongen. Han struntade blankt i den då men matten lämnade kvar kattongen på golvet i köket.
Matten hörde något konstigt ljud, men tänkte att det var väl katten som lekte med bollen i hallen. Hon hörde ljudet igen och tittade en gång till. Då visade det sig att det var Kolfart som krupit ner och lagt sig i skokattongen. Hela katten i kattongen med hakan på kanten. Där låg han och halvsov.  :)
Tänk att hela Kolfartmissen får plats i en skokattong i storlek 39. Om matten inte haft så degiga händer så hade hon hämtat kameran och fotat direkt. Nu fick hon vänta tills hussen kom ut från duschen och han fick hämta kameran. Då hann förståss Kolfart kvickna till och sätta sig upp, men söt är han ändå den lille gubben i lådan.

Gubben i lådan.

Från skyggis till tryggis

Att Kolfart blivit så trygg på så kort tid här hos oss kan ju bara bero på en sak. Han har bott hos och hanterats av människor förut. Hur gammal han är och hur länge han varit utan människor vet vi inte. Att han jagat möss och fågel hos oss hela vintern, sedan det blev snö, det vet vi. Redan förra vintern såg vi spår av någon katt som använde vår gård som toalett. Vi såg aldrig den men det kan ju varit Kolfart, redan då.
Vad som har hänt honom kommer vi aldrig att få veta. Grannarna har sett honom halta illa och de trodde då att han kanske blivit påkörd eller sparkad. När han kom in till oss hade han ett sår på svansen och stora pälstussar som satt runt såret. Tussarna lossnade efter några veckor inomhus och några spår av såret kan vi inte hitta. Han har inga problem att röra sig eller hoppa, men han är lite rädd om bakdelen och möjligen finns det en viss stelhet i rörelsen ibland. Kanske är det en skada som har växt ihop lite fel. 
I början låg han mest och tryckte under vevgrammofonen hela tiden. Vi kröp så nära vi kunde och pratade med honom, sträckte fram händerna och lockade och lirkade. Händer och fötter tyckte han var jättefarliga, och han kröp längs väggarna när vi rörde oss i huset. Längst in i mörkret under trappan blev hans gömsle en tid.
I mitten på januari började vi mata honom utomhus och den 25 februari kom han in. På lite drygt två månader har han sedan lärt sig att acceptera oss som matte och husse. Nu vet han vem som kommer med maten och goset. Vi kan lyfta upp honom och gosa i famnen. Han hoppar upp till oss i soffan och sängen och vi sover tillsammans. Vi får kamma och borsta pälsen och smörja hans skorviga trampdynor. Han accepterar att ha halsband. Älskar att bli kliad under frambenen och kurrar och spinner och busar precis så som katter ska göra.
Fortfarande är händer och fötter lite skrämmande ibland. Händer som kommer bakifrån och ovanifrån kan ibland vara skräckinjagande. Att sitta på huk och hålla en låg profil i närheten av Kolfart känns bäst. Bara fötter kan han nosa på och gosa med och mattes tofflor är doftmarkerade med kindbuffar, men dom frasar ibland och det skrämmer lite. Svarta strumpor kan vara skrämmande. Fötter med gympadojjor och andra hårda skor är farliga. Då kryper han längs väggarna och gömmer sig under stolar. Prassliga saker som jackor och kassar är ingen höjdare och inte heller pinglor och bollar som låter när dom rullar på golvet. Prasslet från matpåsen har han dock lärt sig känna igen. Då kommer han snabbt springande!
Nu känns han så pass trygg med oss att vi kan planera in ett besök hos veterinären inom kort. Lite träning i bilåkning skulle vi behöva göra innan vi tar den otäcka resan. Vem vet, kanske han inte har gjort annat än åkt bil i sitt tidigare liv....

Så mycket gos

Oj, vad med gos det finns i den här kissemissen!
Nu har det blivit lite av en rutin att gosa i sängen varje morgon och varje kväll. De senaste nätterna har han legat och kurrat på kudden och tryckt sig mot mitt huvud eller mot min kind. Så ligger han någon timme innan han hoppar ur sängen och lägger sig någon annanstans för att sova. Varje morgon kommer han tillbaka och väcker oss med nospussar och sen blir det kurr och spinn på kudden igen. :)
Igår kväll lyfte jag upp honom i husses knä när han satt i fåtöljen med fötterna på fotpallen. Han stannade kvar och gosade en liten stund men hoppade sedan ner.
Ikväll gjorde husse samma sak och lyfte upp honom i mitt knä när jag satt i fåtöljen. Då blev Kolfart kvar länge. Kurr och spinn! Det känns nästan som om han inte har fått sitta i någons knä förut. Nu har han upptäckt att man faktiskt får det och att det kan vara rätt mysigt där. Snart vågar han nog hoppa upp i knä alldeles själv.
Han har hittat Ludde också. Ludde brukar ligga på fåtöljen. När jag sitter i fåtöljen lägger jag Ludde på golvet bredvid. Ikväll mjölktrampade Kolfart på Ludde och kröp sen ihop där en stund och vilade.

Kolfart vilar på Ludde.