Bildbomb

Matte lekte lite med mobilkameran idag.

Min baktass



Ögonen

Profilen

Hjälper matte välja fröpåsar.

 

Fröpåsar var det jam...



fröpåsar...

 

Zzznark...

Skönt i solen.



Är det mat nu?





Hon snackar nåt om att det är lite svårt att skriva saker...
Fattar ni vad hon surrar om?
Natti natti.





Gourmetkatten

I morse slank det ner lite laxmousse till frukost igen, men först måste den mikrovärmas lite. Kylskåpskall mousse var inte intressant alls. Vid lunch dög ingenting, ingenting, ingenting. Till kvällsmat dög återigen ingenting. Alla tallrikar blev nosade på men ingenting dög ens att slicka på. Vi testade med laxmousse, torrfoder av olika sorter, Dentabits, Pussi gelé, stekt bacon, räkost, parmesan (en slick) men inget frestade Kolfart. Då öppnade vi en burk Hills' lever och kycklingpaté och vips så mumsade han i sig halva burken! Äntligen!
Nå'n skrev att Kolfart är en smart katt...mmm.... det här får inte bli någon vana. Laxmousse till frukost och paté till middag. Lyxmisse!
Har läst på lite idag om reaktioner på vaccinering och det känns som om det är det som har hänt med vårt lakritstroll. Vaccinet som användes var Nobivac Tricat Novum. Jag har surfat runt och läst i olika diskussionsforum om katter som reagerat just på det här vaccinet. Reaktionerna har varit lite olika men det handlar om hälta, ansiktssvullnad och andningssvårigheter, feber, nysningar, hosta, aptitlöshet och trötthet med mera. Hur lång tid reaktionerna suttit i är lite olika men det rör sig oftast om 1-2 dygn. Läser man på FASS VET om vaccinet så får man också uppfattningen att det rör sig om 1-2 dygn som reaktionerna kan sitta i. Nu har Kolfart varit hängig i tre dygn. Alla texter jag läst om vaccinering handlar om grundvaccinering av kattungar. Kolfart är ju en vuxen katt så reaktionen kan ju te sig annorlunda då. Vi vet ju vad som händer ibland när vi vaccinerar människor mot svininfluensa och liknande.
Första dygnet verkade det som om han liksom hade problem med tungan, halsen eller svalget. Han tryckte ner huvudet mot hakan när han försökte äta. Jag tror det var en svullnad i halsen. Den har nog gett med sig nu men det kan kännas sårigt i halsen. När han äter och dricker vatten nyser han eller hostar. Han känns varm och han sover mycket. De synliga blinkhinnorna visar att det inte står rätt till i kroppen. När han är vaken är han ändå pigg och busig. Den bruna råttan får sig en omgång emellanåt och husse fick en rejäl dask på foten ikväll när han tänkte gå ifrån Kolfart utan att busa efter maten. Då satte dom fart på snörbuset så mattan blev till ett dragspel.

Det går åt rätt håll

Idag ser ögonen lite bättre ut, men dom ser lite matta och trötta ut. Han åt lite gelé i morse igen men ratade torrmaten helt. Husse ringde Smådjurskliniken och dom svarade där att han inte haft någon tub i halsen under narkosen. Däremot trodde dom att det kan vara en reaktion på vaccinet. I alla fall ögonen och nysningarna. Narkosen finns kanske fortfarande kvar i kroppen det kan också inverka. Dom trodde också att eftersom han verkar pigg i övrigt och dricker vatten och går på lådan så kommer han nog igång med ätandet snart igen. Dom tyckte också att vi kunde försöka ge lite mjukare mat, paté eller liknande.

Vi hoppade in i bilen och åkte till Granngården och köpte Gourmetmat, laxmousse, kycklingpaté och Royal Canin våtfoder Digest Sensitive och Oral Sensitive. Vi började med den mjukaste i ordningen och serverade genast en portion när vi kom hem. Det gick så här:

Nom, nom, nom.....slick slurp!

Nu är det gjort ....fortsättningen

När vi åt vår kvällsmat gjorde han ett tappert försök att hoppa upp på kökssoffan, men insåg snart att hans ben inte bar honom. Vi bäddade med plastad frotte på soffan och lyfte upp honom så han fick sova där. Med nosen rakt ner i soffan som ett stöd.
Efter maten satt vi kvar länge i köket och lät Kolfart sova på soffan. Vi läste tidningar och surfade på mobiltelefonen. När jag började plocka med porslinet i diskmaskinen visade Kolfart att han ville vara tillsammans med mig. Husse fick hjälpa honom ner från soffan och han satte sig på mattan brevid mig. Jag satte mig på golvet och han kröp dit och la sitt huvud på mitt ben och visade tydligt att han ville lägga sig i mitt knä.
Då bar vi upp honom på övre våningen och jag satte mig i fårskinnsfåtöljen och Kolfart fick ligga i mitt knä där. Så satt vi tillsammans i 2,5 timme.
När husse sa godnatt följde Kolfart med honom till sängen och där sov han sedan hela natten.

Idag har han mått bättre, varit piggare och sprungit upp och ner för trappan flera gånger utan problem. Ibland märker vi en tendens till vinglighet. Han dricker vatten och går på lådan och sover. Han är hungrig men det verkar som om han har svårt att svälja maten och blinkhinnorna i hans ögon ligger synliga hela tiden. Vi har testat att ge honom blötmat istället för knaprigt torrfoder och det gick bättre, men han tog bara det geléiga i maten, inga köttbitar. Vi har blött upp torrfoder och han har ätit två-tre bitar. Inte mer. Men han visar tydligt att han vill ha mat. Tittar på oss med sina ledsna ögon med blinkhinnorna synliga och lite rinnig gegga under ögonen och han gooooosar. När vi åt frukost och vid eftermiddagsfikat ville han bara komma upp på bordet hela tiden och tiggde, tiggde. Nu sover han på en kontorsstol här bredvid mig.

1000 frågor och funderingar från en lite bekymrad matte och husse:
Varför har han så svårt att äta? Eftersom han kan lapa vatten och han tvättar sig på kroppen och slickar sig runt munnen så verkar det inte vara något med tungan. Kan han ha blivit sårig i halsen av någon syrgasslang? Han fnyser lite när han dricker vatten och när han försöker äta. Som små nysningar. Kan han ha fått någon reaktion på vaccinet eller ID-märkningen? Varför syns blinkhinnorna hela tiden? Och varför kommer det gegga i ögonvrårna? Han verkar pigg och glad och normal för övrigt, kurrar och spinner och vill vara med oss. Är det någon av er där ute som känner igen de här symtomen efter kastrering eller vaccination?
Om vi inte ser någon förändring tills i morgon så tar vi kontakt med Smådjurskliniken igen och frågar.

Nu är det gjort... första delen

På väg in i buren

Bilresan hemifrån till veterinären gick jättebra! Vi sprayade Feliway både i buren och i bilen. Jag täckte buren så det blev lite mörkt åt honom. Kolfart blev lite orolig när vi började rulla och "bäddade" lite åt sig i buren. Sen rullade han ihop sig och låg stilla resten av resan och sa inte ett jam. Vi behövde inte stanna en enda gång. Vår testresa igår hade nog sin inverkan och Feliway gjorde nog det hela ännu bättre. Hos veterinären hade jag väntat mig att vi skulle få vara med eller vänta under operationen och sedan ta med honom hem direkt. Så funkade det på 80-talet när jag kastrerade Simon. Men inte nu.
Vi fick lämna Kolfart och åka hem i tre timmar. Vilket tomrum det blev i mitt hjärta.... En lättnad men samtidigt ett tomrum. Jag hade målat upp bilden av en kräkande, halvt förlamad misse som kissar på sig och vinglar omkring men den bara försvann i ett nafs när vi fick lämna honom. Sköterskan kollade om han var chippad, vilket han inte var. Hon kollade hans öron och sa att han troligen hade skabb och att de skulle behandla honom för det också.

Blått öra

Vi halvsex tiden på kvällen åkte vi alltså tillbaka och hämtade vår lille vän. Det var ett sömnigt litet lakritstroll som låg i buren. Veterinären var jättegullig och berättade vad de gjort och hur vi skulle ta hand om honom på bästa sätt när vi kom hem. Hon förklarade att de hade ID-märkt honom och att det var därför hans öra var blått. Det blåa kommer att trilla av om några dagar och siffrorna kommer att träda fram. Jag hade egentligen tänkt mig en chipmärkning, men det måste ha blivit något missförstånd där. Nu är han i alla fall ID-märkt så att det syns att han äger några tvåbeningar.

Någon skabb hade han inte (precis som jag trodde), men han var smutsig i öronen så dom hade gjort ren honom ordentligt. Vaccinering och kastrering hade gått bara bra och båda kulorna fanns på plats.

Bilresan hem gick hur bra som helst. Han somnade i buren och vaknade först när vi började röra på oss för att stiga ur. Vi öppnade hans fängelse och släppte ut honom i hallen. Det tog en liten stund innan han fattade att benen inte bar honom. Han tippade omkull några gånger men reste sig upp igen. Promenerade omkring som Bambi på hal is, vinglade och föll. På mattan i hallen vilade han med nosen rakt ner i golvet. Jag tror nästan att han höll balansen så, med nosen. Han låg där en lång stund, kanske somnade han igen. Efter en stund kvicknade han till igen och började resa sig upp. På väg till kattlådan vinglade han omkull några gånger, men husse stöttade honom lite och han satte sig i lådan och kissade länge. Det kändes som det var efterlängtat och vi berömde honom för att var så duktig. Så vinglade han tillbaka till mattan i hallen och somnade där med nosen i golvet. Vi lät honom ligga där i fred.

Med nosen i golvet

Liten skräckupplevelse

Bilresor med katt brukar vara ett evigt och djupt MMJJJAAAAAOOOOO!!! Inför bilresan till vettisen i morgon eftermiddag ville vi testa hur Kolfart skulle reagera på bilåkning. Vi borde ha tränat honom lite mera, men vi har inte riktigt haft tid eller kommit till skott. Ikväll stoppade vi in honom i buren och bar ut honom i bilen för en provtur. Vi tog det väldigt försiktigt och lät honom först bara sitta i buren i bilen en stund innan vi startade motorn. Vi täckte delvis över buren för att minska lite på alla intryck. Jag satt bak tillsammans med Kolfart och pratade med honom. Motorn fick gå en stund och han blev lite orolig av motorljudet. När bilen började röra på sig blev han som förbytt. Utan att säga ett enda jam försökte han formligen bryta sig ur buren med alla krafter han hade. Med sina nyklippta klor försökte han klösa sig ut genom gallret. Kloflisorna yrde omkring honom.
Vi lät bilen stå stilla en stund, med motorn igång och Kolfart lugnade ner sig lite igen. Så lät vi bilen rulla lite ut mot grindhålet. Kolfart försökte gräva sig ut genom burgolvet. Efter ca 50 meters bilåkning stannade vi igen och lät honom varva ner en stund. Vi rullade vidare i sakta mak och efter en stund kom vi ut på stora vägen. Kolfart bökade runt i buren, klöste och grävde och spelade på burgallret som om det var gitarrsträngar. 
Vi stannade igen och lät honom lugna ner sig.
Så åkte vi en lite längre sträcka, kanske 100 meter innan jag sa till husse att han måste stanna bilen igen. Kolfart var då så stressad och hans andning var så häftig så jag nästan blev orolig. I botten på buren ligger en filtmatta och ovanpå den en bit fuskpäls. Kolfart grävde och försökte krypa under både päls och matta och helst igenom burgolvet. Han hejdade sig lite och lyckades lägga sig ner så jag kunde komma åt hans hals och kind med en par fingrar genom gallret. Det verkade ha en lite lugnande effekt på honom. Jag tog av burskynket och märkte att det nästan funkade bättre när han fick något att titta på. Vi pratade lugnande med honom båda två och jag fortsatte med mina smekningar. Resten av resan kunde vi ta i sakta mak utan stopp. Kolfart andades häftigt hela tiden men höll sig ganska stilla och sa inte ett enda jam.
Vi bar in buren i hallen och lät honom sitta kvar i den en stund. Vi kröp intill och pratade med honom tills han verkade lugn igen innan vi öppnade och lät honom komma ut. Han skyndade sig ut ur buren och började nosa sig omkring. Det tog inte lång stund innan han kom tillbaka till buren och nosade igen. Vi bäddade fint i buren igen och kastade in en myntaboll där och har låtit den stå öppen och faktiskt har Kolfart varit där och nosat och vilat och visat att han inte tycker den är farlig.
Nog blev det en liten skräckfärd för oss ikväll och jag blev lite orolig för hans klor som flisorna flög när han tog i och klöste i gallret med all kraft och försökte trycka ut huvudet genom gallret. Inga klor verkar ha kommit till skada, tack och lov och han har legat i mattes famn och tittat på TV resten av kvällen. Kurr och spinn.
Vi har god tid på oss i morgon eftermiddag och får vara beredda på att stanna och vila emellanåt, precis som ikväll. Resan till vettisen tar normalt ca 15-20 minuter. Imorgon tar den nog lite längre tid.

Nu är det dags....

....för det onämnbara. I morgon har vi tid på Smådjurskliniken för..... humptydumpty..... kaxxxxxing, vaccinering och chipmärkning. Stackars liten Kolfart vän kommer bli alldeles yr och vinglig. Bra att vi fick tid i morgon eftersom vi är lediga några dagar så vi kan hålla lite koll på honom efteråt.

Jelp!

Kattvakt

Kolfart har haft kattvakt för första gången i helgen. Husse och matte åkte iväg på en brummisträff i Tjolöholm och husses mamma ställde upp som hus- och kattvakt. Vi åkte tidigt på lördag morgon och kattvakten kom lite senare på dagen. Lite avvaktande hade Kolfart varit till en början, men han vande sig snart vid henne och allt gick bara bra. Han hade till och med hälsat på henne i sängen på morgonen.
När vi kom hem på måndag kväll möttes vi av en gostokig kissemiss i hallen. Matte fick vänta länge innan hon kunde duscha av sig resdammet eftersom Kolfartmissen så gärna ville ligga i hennes knä och spinna en lång stund. :)

Nytt namn

Har funderat ett tag på om inte Kolfart skulle få ett nytt namn. Det liksom känns lite som om han vill ha det. Nu har jag valt att lägga till Zigge som en påminnelse om den dagen han kom in i värmen. Det var den 25 februari och det stod Sigvard och Sivert i almanackan.

Så.... från och med nu blir hans namn...
 Zigge Kolfart 

Gubben i lådan II