Nosgos!

Trots att han gosade själv med min hand när vi sa godnatt kvällen innan, så upplevde han mig som farlig igen igår på morgonen och skyggade när jag satte fram handen.
Samma sak igår kväll när vi kom hem från jobbet. Då kröp han längs väggarna igen och gömde sig under stolar och pallar. Jag försökte mig på att komma med kam och borste men kom aldrig ens fram till honom innan han kröp iväg. Vi lät honom vara för sig själv på nedre våningen och tänkte att han kommer nog upp till oss en stund senare.
Ingen katt kom och till slut gick jag ner och hälsade på honom där han låg i den blå soffan. Då accepterade han min hand igen och jag fick klia och gosa, klia och gosa, klia och goooosa och kliiiiiia och mmmmmmmm vad det här är skööööönt..... buff och nos och buff och mera, mera.....! Jag blev svart av löspäls på min hand och Kolfart bara njöt.
En stund efter att jag lämnat honom i soffan gjorde han en liten visit hos oss på övre våningen men gick snart ner till soffan igen.
Under kvällen portionerade husse ut maten lite då och då. Ungefär en matsked per portion fördelat på två tallrikar placerade en bit ifrån varandra. Allt för att han inte ska hetsäta och kräkas och det känns som om det fungerar bättre nu. Ingen kräk på hela gårdagen.
När det var dags att säga godnatt gick jag in till honom igen. Jag chansade på att få sitta i soffan bredvid honom, och det fick jag. Jag sträckte fram handen och gosade med honom. Han körde med sitt huvud mot min hand och jag sträckte fram mitt ansikte och vi möttes nos mot nos och buffade panna mot panna.
Lycka! :)

I morse accepterade han handen och lite gos. En pannbuff fick jag också men sen var det nog.

Pälsvård och nästan buff

Idag har det varit pälsvård på schemat.
Husse körde snabeldrake på nedre våningen och jag satt och läste i min fåtölj. Kolfart låg under husses fotpall. Så hörde jag slickljud och tänkte att nu ska han kräkas igen.... men det visade sig att han tvättade rumpan. :)
När han legat en stund tänkte han gå ner en våning men blev lite fundersam över snabelljuden nerifrån så han kom tillbaka och kröp ihop under min fotpall (där jag hade mina fötter ovanpå). Plötsligt stack det upp en baktass framför mina fötter och det visade sig att han tvättade sig där bak igen. :)
Efter en stund satte han sig i trappan och tittade på husse genom glasrutan på dörren. När husse var färdig öppnade han dörren och Kolfart gick ner och åt lite mat. När han ätit intog han den blå soffan.
Jag läste vidare i min bok och hussen gick till garaget.
Någon halvtimme trekvart senare gick jag ner och hälsade på Kolfart i soffan. Jag hade med mig kardan och visade honom den, lät honom nosa på den. Han gjorde som han brukar, tryckte ner nosen mot den och höll den där länge. Sen testade han att gnaga lite på den. 'Tandborste?' 'Näe...inte riktigt.'
Jag drog lite lätt med kardan på hans framben och lät honom nosa igen. Sen drog jag lite lätt med kardan på hans hals. 'Mmmm... sköönt!' Jag fortsatte upp mot huvudet och lite på ryggen och det var så härligt att se hur han riktigt blundade och njöt! Jag kliade med fingrarna och använde kardan omväxlande runt hals och huvud och han fick nosa och gnaga på borsten emellanåt. Efter en stund märkte jag att det blev liksom lite för mycket för honom så jag lät borsten och handen vila och lät honom vara i fred. Då började han tvätta sig på benen och sidorna fast jag satt alldeles intill.
Nu har det gått några timmar och jag var nyss och hälsade på honom i den blåa soffan igen. Jag lutade mig fram mot honom med näsan och pannan och han sträckte sin nos mot mig men stannade upp alldeles intill, satte sig upp i soffan och tittade på mig med en blick som såg ut som: 'Hörrududu, här ska minsann inte buffas!' Sen vände han ryggen och rumpan åt mitt håll istället och sneglade på mig över axeln. 'Hmpff! Du ska inte tro att du kan lura mig...'
Jag smekte honom lite på kinden och strök över ryggen (och tyckte mig höra ett litet dovt spinn där inne).
Så tog jag tag i den fula tovan på svansen och använde stålkammen försiktigt. Kolfart tittade vad jag gjorde och lät mig hålla på. Jag lyckades till slut få bort den fula klumpen och nu sitter det bara lite brun päls kvar där. :)
Duktig Kolfart-gubbe!
 

Klappad katt

Idag har vi snabeldrakat halva huset för första gången sedan Kolfart kom in. Det behövdes verkligen! Vi stängde dörren upp och snablade övervåningen medan Kolfart låg i soffan på nedre. Han klarade det utan märkbara problem. Lugn och fin. I morgon tar vi den nedre halvan.
Jag satte mig en stund med honom när han låg i soffan och fick faktiskt klappa hela katten :)
Från huvudet till svansen. Ordentligt gos vid huvudet och lite lätt massage längs ryggen. Och jag fick till och med plocka lite med pälsen vid skadan på svansen. Jag vågade inte riktigt ta tag och undersöka så som jag ville, men jag fick känna lite. Det sitter en tofs med brunt hår som antagligen fastnat i sårskorpor på svansen. Litegrann har lossnat under tiden han har varit inne, men fortfarande sitter en stor tofs kvar. Jag försökte rycka lite i tofsen men då tog Kolfart tillbaka svansen. Pälsen känns grov och kärv men det är väl vinterkylan som gjort den sån. Den ser lite blankare ut ändå nu än vad den gjorde från början.
När vi dukade för fika i rummet där Kolfart låg, valde han att gå ut därifrån.
Det visade sig sedan att han gått upp och lagt sig till ro i sitt hus. Där låg han sedan hela eftermiddagen och myste medan vi satt i våra fåtöljer och läste böcker.
En kräk kom det i morse. Den städade Kolfart själv bort det mesta av.

Klättrar

En liten morgonkräk igår morse. Ingen kräk på hela dagen igår. En liten hulk utan pöl igår kväll. Ingen kräk i morse.
Han har börjat klättra. Tror han klättrade i klösträdet i natt. Klättrade på en byrå på väg till strykbrädan i morse. Det finns ett fönster med små prydnadsflaskor ovanför strykbrädan *gulp*. Utanför det fönstret finns en spännande skorsten där det bor kajor. Tyvärr får inte Kolfart plats i fönstret, men han kanske kommer att försöka.

Svart päls

Klockan 04:15 väcktes jag i morse av Kolfarts busljud. Tredje morgonen i rad... *gäsp*
När jag steg upp för att gå på toaletten hängde han efter mig nerför trappan och väntade sig förståss att få ett mål mat då. Det fick han inte, jag bara gick tillbaka till sängen igen och kröp ner under täcket och somnade om. Kolfart stannade nere och jag fick sova en stund till.
Jag skjutsade hussen till jobbet och åkte själv och hämtade min syster för vi skulle mammografera oss båda två. Efter mammografin åkte vi hem hit till huset tillsammans och min syster fick hälsa lite på Kolfart.
Han tog det bara lugnt trots att hon var "främmande". :)  Vi fikade och Kolfart fick en portion mat.
När jag lämnade huset, för att åka till jobbet på eftermiddan, låg Kolfart under fotpallen i lugn och ro.
Ikväll när vi kom hem och gick vår "kräkletarrunda" hittade jag det här under pallen: 

Kolfarts hårtussar.

Ett antal hårtussar som lossnat från Kolfarts päls. Den stora tussen närmast kameran har suttit på hans svans. Han har en skada på svansen som vi inte kunnat undersöka ännu. Där har det suttit hårtussar med skorpor som nu har lossnat. Någon stortvätt har vi aldrig sett att han har ägnat sig åt. Endast småtvätt på frambenen och lite på nosen. Mindre hårtussar har vi hittat på stolsdynor och mattor sedan han kom in, men nu ser det ut som om han haft storrengöring. Bra jobbat Kolfarten! 

Busmisse!

Klockan var 04:47 när jag hörde att Kolfart var i biblioteket och busade med myntabollen.
Krafs, krafs, krafs....skutt....fippel, fippel....skutt....spring och slir....dribbel och fippel....
Jag somnade till lite och vaknade igen till hans busljud, hela morgonen. Mysgubbe! :)
Vi hittade en liten kräkpöl under en möbel nere. Nån gång under natten har det hänt.
Vi åkte lite tidigare från jobbet i kväll. Hittade inga kräkar när vi kom hem.
För ca 1,5 timme sedan åt han en liten portion mat och nyss busade han själv med en myntahatt. Husse tog chansen att busa med snöre med honom. Nu kräks han igen. Stressad av buset?   

Second opinion

Den kokta torsken som serverades igår kväll åkte också ut, men lämnade inte lika mycket fläckar efter sig på mattan som kattmaten. Lilla stackars vännen. :( Senare på kvällen hittade hussen en uppkräkt liten hårboll. I de andra kräkhögarna har vi inte sett några spår av päls, så det känns inte som om det är det som är problemet heller.
Nattmaten fick bli en liiten portion med torsk och några ynka stackars torrisar. Inget kräk hittades i morse.
Däremot hade vi en kollosalt busig misse som jagade myntaboll och myntahatt runt katthuset hela tidiga morgonen. Pigg och energisk verkar han vara ändå, trots att han inte får behålla maten. :)
Efter frukostportionen med bara torsk hulkade han lite, men kräktes aldrig upp något.
Vi åkte tidigare från våra jobb båda två idag, för att ta oss till en annan djurklinik än den jag pratade med igår. Vi fick prata med en jättetrevlig tjej som ställde alla dom rätta frågorna (dom som den andre vettisen inte ställde igår). Vilken mat ger ni honom? Vilken konsistens har avföringen? Hur ser kräkset ut? Är han mager? Hängig? Vi berättade och hon lyssnade och kommenterade.
Hon tyckte inte att vi skulle göra någon ytterligare avmaskning och eftersom han bajsar normalt nu så trodde hon inte att det kan vara något som proppar igen. Hennes teori var mera att det kunde ha blivit en obalans i tarmfloran och att han behöver lugna ner magen. Eftersom Fortiflora fungerar mest mot diarré tyckte hon att vi skulle låta bli att ge det nu. Om vi ville kunde vi fortsätta med att bara ge honom av den Kungliga Kaninmaten för känsliga magar eller så rekommenderade hon Hills' i/d mat. Ingen torsk, inga Dentisar, ingen avmaskning, ingen Fortiflora.Vi köpte en påse Hills' och testar med det.
Hemma läste husse noga på förpackningen om hur mycket mat man får ge per dag. Han vägde och mätte upp en dagsranson i en mugg och det blev inte mycket det....
Vettisens tips var att ge små portioner utspridda under dagen. Gärna lägga upp maten lite utspritt, kanske sprida ut den på en bricka, så han inte kan glufsa i sig allt på en gång.
Vi spred ut en liten del av den lilla dagsransonen på en mattallrik och gav till Kolfart som väntade ivrigt på mat. Han jagade i fatt och mumsade raskt i sig de små torrkulorna och satte sig sen och stirrade på oss som om vi inte var riktigt kloka. Ska jag inte få nåt mer???        
Nu väntar vi några timmar innan han får nästa lilla tilldelning och så håller vi tummarna för att han slipper kräkas mera på länge.

Kräkigt

Blötmat stod på nattmenyn: Pussi med viltsmak.
All mat var uppäten och uppkräkt i två högar i morse.
Jag ringde vetten.
Vetten rekommenderade ännu en avmaskning och att vi så snart det går kommer in med Kolfart till kliniken för en koll och kanske röntgen så att inget sitter och proppar igen i mage/tarm.
Till frukost fick han en liten portion torrfoder och vatten. Husse åker hem på lunchen och tittar till vännen och torkar kräk om det behövs.  
Såg just att Isak hos Stationskatterna också har det lite stökigt med magen och stressäter. Han ska få kokt torsk av sin matte. Det kanske är mums för en Kolfartmage också. Torsk får det bli på menyn ikväll.
Husse är allergisk mot fisk så det blir mattes jobb att koka torsken. Ska man salta eller krydda med något annat eller blir det godast med bara torsken? Vad säger ni kissemissar som brukar äta torsk?

Kammad

Idag har det varit en fin dag. Vi åt frukost tillsammans hela familjen (husse, matte och Kolfart). Efter frukost placerade sig Kolfart i transportburen i solen och njöt. Vi tvåbeningar läste lite bok och surfade på nätet. Vi tog en timmes promenad och träffade bland andra på grannen som gärna ville höra hur det går med Kolfart. Efter promenaden fikade vi i rummet där Kolfart låg. Han höll koll på oss hela tiden och räknade tuggorna.
På eftermiddagen gick Kolfart till övervåningen och kröp in under fotpallen till fårskinnsfåtöljen. Där låg han länge. Både husse och matte hälsade på och pratade lite med honom en stund. Matte hade med sig en liten mjuk babyborste som Kolfart nosade på och började sedan använda som tandborste och busborste.
Vid matdags kom han ner och åt tillsammans med oss igen.
I kväll låg han på mattan under bordet och matten kröp dit och frågade om hon fick ligga bredvid. Det fick hon. Jag fick gosa med honom också. Klappa på huvudet och klia runt halsen. Så tog jag fram en kam som Kolfart nosade på länge. Han höll nosen tryckt stilla mot kammen en lång stund. Det luktade nog lite honkatt om den. Sakta förde jag upp kammen mot nacken och kammade lite, å lite till, å lite till.... Kolfart nosade på kammen igen. Så kammade jag lite på hakan och lite till på ryggen och i nacken.
Han sträckte på sina ben och gäspade och skruvade till kroppen och visade magen lite med frambenen sträckta mot mig och tog försiktigt tag med framtassarna om min hand. Jag passade på att klia lite på hakan, halsen och haklappen. Så nosade han på pälsen som fastnat i kammen och sträckte på sig ännu mer och steg sedan upp och gick ut ur rummet.

Kolfarts hus

Magen är det lite si och så med. Bajset har korvat till sig bra, men nu har han börjat kräkas istället. Trodde först det berodde på för mycket torrfoder och för lite vätska, men det visar sig att även blötfodret åker ut. Vår uppfattning är att kräkandet började i och med att vi började använda Fortiflora. Kan Fortiflora vara för kraftigt? På menyn står just nu
Blötfoder: Pussi med viltsmak.
Torrisar: Kunglig kaninmat för känsliga magar (serveras i mindre portioner eftersom han slukar allt).
Till natten har jag de senaste dagarna fördelat en påse Fortiflora både på den blöta och den torra maten.
Vatten finns att dricka på två ställen i huset (ett ställe använder Kolfart mer än det andra).

Idag har han legat nästan hela dagen i transportburen. Ibland på sidan, ibland med hakan utsträckt över kanten. Hussen tog fram kameran och fick ta en bild. Solen sken tydligen in lite där så det blev nog varmt och skönt.

När matten kom hem från jobbet mumsade Kolfart i sig det sista av morgonmaten och gick sedan upp på

övre våningen. Där visade det sig att han hade hittat sitt hus :) Yeeey!